Jó 41
Svenska Folkbibeln (1998) (SWEFOLK1998) vs VC
VC Versão Católica
1 Ingen är så dumdristigatt han retar denne.Vem är då den som vågar sätta sig upp mot mig?
1 Poderás tu fisgar Leviatã com um anzol, e amarrar-lhe a língua com uma corda?
2 Vem har givit mig något som jag måste betala igen?Mitt är allt som finns under himlen.
2 Serás capaz de passar um junco em suas ventas, ou de furar-lhe a mandíbula com um gancho?
3 Jag vill inte tiga om hans lemmar,om hans styrka och sköna gestalt.
3 Ele te fará muitos rogos, e te dirigirá palavras ternas?
4 Vem kan rycka av honom hans beklädnad?Vem vågar sig in mellan hans båda käkar?
4 Concluirá ele um pacto contigo, a fim de que faças dele sempre teu escravo?
5 Vem kan öppna hans ansiktes dörr?Omkring hans tänder bor skräck.
5 Brincarás com ele como com um pássaro, ou atá-lo-ás para divertir teus filhos?
6 Sköldarnas rader sitter stolta på honom, sammanfogademed hård försegling,
6 Será ele vendido por uma sociedade de pescadores, e dividido entre os negociantes?
7 den ena tätt intill den andra,ingen vindfläkt tränger in mellan dem,
7 Crivar-lhe-ás a pele de dardos, fincar-lhe-ás um arpão na cabeça?
8 de är sammanfogade med varandra,de griper in i varandra och kan ej skiljas åt.
8 Tenta pôr a mão nele, sempre te lembrarás disso, e não recomeçarás.
9 När han fnyser strålar det av ljus,hans blickar är som morgonrodnadens ögonlock.
9 Tua esperança será lograda, bastaria seu aspecto para te arrasar.
10 Hans gap sprutar ut flammor,eldgnistor bryter fram.
10 Ninguém é bastante ousado para provocá-lo; quem lhe resistiria face a face?
11 Hans näsborrar bolmar ut röksom från en kokande gryta på elden.
11 Quem pôde afrontá-lo e sair com vida, debaixo de toda a extensão do céu?
12 Hans andedräkt får kol att brinna,ur hans gap flammar det av eld.
12 Não quero calar {a glória} de seus membros, direi seu vigor incomparável.
13 På hans nacke bor styrkan,och skräck dansar framför honom.
13 Quem levantou a dianteira de sua couraça? Quem penetrou na dupla linha de sua dentadura?
14 Hudvecken på hans buk är fasta,de sitter hårt och orubbligt.
14 Quem lhe abriu os dois batentes da goela, em que seus dentes fazem reinar o terror?
15 Hans hjärta är hårt som sten,lik den understa kvarnstenen.
15 Sua costa é um aglomerado de escudos, cujas juntas são estreitamente ligadas;
16 När han reser sig bävar hjältar,i ångest förlorar de fattningen.
16 uma toca a outra, o ar não passa por entre elas;
17 Ett angripande svärd kan inte hålla stånd,inte heller spjut, pil eller lans.
17 uma adere tão bem à outra, que são encaixadas sem se poderem desunir.
18 Han aktar järn som strå,koppar som murket trä.
18 Seu espirro faz jorrar a luz, seus olhos são como as pálpebras da aurora.
19 Han flyr ej för bågskott,för honom är slungstenar som agnar.
19 De sua goela saem chamas, escapam centelhas ardentes.
20 Stridsklubbor aktar han som strå,han skrattar åt rasslet av lansar.
20 De suas ventas sai uma fumaça, como de uma marmita que ferve entre chamas.
21 Hans buk är som skarpa lerskivor,i dyn sätter han spår som av en tröskvagn.
21 Seu hálito queima como brasa, a chama jorra de sua goela.
22 Han gör djupet kokande som en gryta,han får havet att skumma som när man blandar salvor.
22 Em seu pescoço reside a força, diante dele salta o espanto.
23 I hans kölvatten strålar vägen av ljus,djupet synes bära silverhår.
23 As barbelas de sua carne são aderentes, esticadas sobre ele, inabaláveis.
24 På jorden finns inte hans like,han skapades utan fruktan.
24 Duro como a pedra é seu coração, sólido como a mó fixa de um moinho.
25 Han ser på allt som är upphöjt,han är kung över allt som är stolt.
25 Quando se levanta, tremem as ondas, as vagas do mar se afastam.
26 — ausente —
26 Se uma espada o toca, ela não resiste, nem a lança, nem a azagaia, nem o dardo.
27 — ausente —
27 O ferro para ele é palha; o bronze, pau podre.
28 — ausente —
28 A flecha não o faz fugir, as pedras da funda são palhinhas para ele.
29 — ausente —
29 O martelo lhe parece um fiapo de palha; ri-se do assobio da azagaia.
30 — ausente —
30 Seu ventre é coberto de cacos de vidro pontudos, é uma grade de ferro que se estende sobre a lama.
31 — ausente —
31 Faz ferver o abismo como uma panela, faz do mar um queimador de perfumes.
32 — ausente —
32 Deixa atrás de si um sulco brilhante, como se o abismo tivesse cabelos brancos.
33 — ausente —
33 Não há nada igual a ele na terra, pois foi feito para não ter medo de nada;
34 — ausente —
34 afronta tudo o que é elevado, é o rei dos mais orgulhosos animais.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 41, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.