Jó 41
Svenska Folkbibeln (1998) (SWEFOLK1998) vs ACF
ACF Almeida Corrigida Fiel
1 Ingen är så dumdristigatt han retar denne.Vem är då den som vågar sätta sig upp mot mig?
1 Poderás tirar com anzol o leviatã, ou ligarás a sua língua com uma corda?
2 Vem har givit mig något som jag måste betala igen?Mitt är allt som finns under himlen.
2 Podes pôr um anzol no seu nariz, ou com um gancho furar a sua queixada?
3 Jag vill inte tiga om hans lemmar,om hans styrka och sköna gestalt.
3 Porventura multiplicará as súplicas para contigo, ou brandamente falará?
4 Vem kan rycka av honom hans beklädnad?Vem vågar sig in mellan hans båda käkar?
4 Fará ele aliança contigo, ou o tomarás tu por servo para sempre?
5 Vem kan öppna hans ansiktes dörr?Omkring hans tänder bor skräck.
5 Brincarás com ele, como se fora um passarinho, ou o prenderás para tuas meninas?
6 Sköldarnas rader sitter stolta på honom, sammanfogademed hård försegling,
6 Os teus companheiros farão dele um banquete, ou o repartirão entre os negociantes?
7 den ena tätt intill den andra,ingen vindfläkt tränger in mellan dem,
7 Encherás a sua pele de ganchos, ou a sua cabeça com arpões de pescadores?
8 de är sammanfogade med varandra,de griper in i varandra och kan ej skiljas åt.
8 Põe a tua mão sobre ele, lembra-te da peleja, e nunca mais tal intentarás.
9 När han fnyser strålar det av ljus,hans blickar är som morgonrodnadens ögonlock.
9 Eis que é vã a esperança de apanhá-lo; pois não será o homem derrubado só ao vê-lo?
10 Hans gap sprutar ut flammor,eldgnistor bryter fram.
10 Ninguém há tão atrevido, que a despertá-lo se atreva; quem, pois, é aquele que ousa erguer-se diante de mim?
11 Hans näsborrar bolmar ut röksom från en kokande gryta på elden.
11 Quem primeiro me deu, para que eu haja de retribuir-lhe? Pois o que está debaixo de todos os céus é meu.
12 Hans andedräkt får kol att brinna,ur hans gap flammar det av eld.
12 Não me calarei a respeito dos seus membros, nem da sua grande força, nem a graça da sua compostura.
13 På hans nacke bor styrkan,och skräck dansar framför honom.
13 Quem descobrirá a face da sua roupa? Quem entrará na sua couraça dobrada?
14 Hudvecken på hans buk är fasta,de sitter hårt och orubbligt.
14 Quem abrirá as portas do seu rosto? Pois ao redor dos seus dentes está o terror.
15 Hans hjärta är hårt som sten,lik den understa kvarnstenen.
15 As suas fortes escamas são o seu orgulho, cada uma fechada como com selo apertado.
16 När han reser sig bävar hjältar,i ångest förlorar de fattningen.
16 Uma à outra se chega tão perto, que nem o ar passa por entre elas.
17 Ett angripande svärd kan inte hålla stånd,inte heller spjut, pil eller lans.
17 Umas às outras se ligam; tanto aderem entre si, que não se podem separar.
18 Han aktar järn som strå,koppar som murket trä.
18 Cada um dos seus espirros faz resplandecer a luz, e os seus olhos são como as pálpebras da alva.
19 Han flyr ej för bågskott,för honom är slungstenar som agnar.
19 Da sua boca saem tochas; faíscas de fogo saltam dela.
20 Stridsklubbor aktar han som strå,han skrattar åt rasslet av lansar.
20 Das suas narinas procede fumaça, como de uma panela fervente, ou de uma grande caldeira.
21 Hans buk är som skarpa lerskivor,i dyn sätter han spår som av en tröskvagn.
21 O seu hálito faz incender os carvões; e da sua boca sai chama.
22 Han gör djupet kokande som en gryta,han får havet att skumma som när man blandar salvor.
22 No seu pescoço reside a força; diante dele até a tristeza salta de prazer.
23 I hans kölvatten strålar vägen av ljus,djupet synes bära silverhår.
23 Os músculos da sua carne estão pegados entre si; cada um está firme nele, e nenhum se move.
24 På jorden finns inte hans like,han skapades utan fruktan.
24 O seu coração é firme como uma pedra e firme como a mó de baixo.
25 Han ser på allt som är upphöjt,han är kung över allt som är stolt.
25 Levantando-se ele, tremem os valentes; em razão dos seus abalos se purificam.
26 — ausente —
26 Se alguém lhe tocar com a espada, essa não poderá penetrar, nem lança, dardo ou flecha.
27 — ausente —
27 Ele considera o ferro como palha, e o cobre como pau podre.
28 — ausente —
28 A seta o não fará fugir; as pedras das fundas se lhe tornam em restolho.
29 — ausente —
29 As pedras atiradas são para ele como arestas, e ri-se do brandir da lança;
30 — ausente —
30 Debaixo de si tem conchas pontiagudas; estende-se sobre coisas pontiagudas como na lama.
31 — ausente —
31 As profundezas faz ferver, como uma panela; torna o mar como uma vasilha de ungüento.
32 — ausente —
32 Após si deixa uma vereda luminosa; parece o abismo tornado em brancura de cãs.
33 — ausente —
33 Na terra não há coisa que se lhe possa comparar, pois foi feito para estar sem pavor.
34 — ausente —
34 Ele vê tudo que é alto; é rei sobre todos os filhos da soberba.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 41, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.