Provérbios 13
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs VC
VC Versão Católica
1 En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
1 Um filho sábio ama a disciplina, mas o incorrigível não aceita repreensões.
2 Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
2 O homem de bem goza do fruto de sua boca, mas o desejo dos pérfidos é a violência.
3 Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
3 Quem vigia sua boca guarda sua vida; quem muito abre seus lábios se perde.
4 Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
4 O preguiçoso cobiça, mas nada obtém. É o desejo dos homens diligentes que é satisfeito.
5 Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
5 O justo detesta a mentira; o ímpio só faz coisas vergonhosas e ignominiosas.
6 Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
6 A justiça protege o que caminha na integridade, mas a maldade arruína o pecador.
7 Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
7 Há quem parece rico, não tendo nada, há quem se faz de pobre e possui copiosas riquezas.
8 Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
8 A riqueza de um homem é o resgate de sua vida, mas o pobre está livre de ameaças.
9 De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
9 A luz do justo ilumina, enquanto a lâmpada dos maus se extingue.
10 Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
10 O orgulho só causa disputas; a sabedoria se acha com os que procuram aconselhar-se.
11 Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
11 Os bens que muito depressa se ajuntam se desvanecem; os acumulados pouco a pouco aumentam.
12 Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
12 Esperança retardada faz adoecer o coração; o desejo realizado, porém, é uma árvore de vida.
13 Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
13 Quem menospreza a palavra perder-se-á; quem respeita o preceito será recompensado.
14 Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
14 O ensinamento do sábio é uma fonte de vida para libertar-se dos laços da morte.
15 Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
15 Bom entendimento procura favor; o caminho dos pérfidos, porém, é escabroso.
16 En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
16 Todo homem prudente age com discernimento, mas o insensato põe em evidência sua loucura.
17 Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
17 Um mau mensageiro provoca a desgraça; o enviado fiel, porém, traz a saúde.
18 Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
18 Miséria e vergonha a quem recusa a disciplina; honra ao que aceita a reprimenda.
19 När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
19 O desejo cumprido deleita a alma. Os insensatos detestam os que fogem do mal.
20 Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
20 Quem visita os sábios torna-se sábio; quem se faz amigo dos insensatos perde-se.
21 Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
21 A desgraça persegue os pecadores; a felicidade é a recompensa dos justos.
22 Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
22 O homem de bem deixa sua herança para os filhos de seus filhos; ao justo foi reservada a fortuna do pecador.
23 Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
23 É abundante em alimento um campo preparado pelo pobre, mas há quem pereça por falta de justiça.
24 Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
24 Quem poupa a vara odeia seu filho; quem o ama, castiga-o na hora precisa.
25 Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
25 O justo come até se saciar, mas o ventre dos pérfidos conhece a penúria.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Provérbios 13, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.