Jó 29
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs NAA
NAA Nova Almeida Atualizada 2017
1 Och Job hof åter upp sitt ordspråk, och sade:
1 Jó continuou em sua fala, dizendo:
2 Ack! att jag vore såsom uti de förra månader, uti de dagar då Gud bevarade mig.
2 “Ah! Quem me dera ser como fui nos meses passados, como nos dias em que Deus cuidava de mim!
3 Då hans lykta sken öfver mitt hufvud, och jag i mörkrena gick vid hans ljus;
3 Quando Deus fazia resplandecer a sua lâmpada sobre a minha cabeça, quando eu, guiado por sua luz, caminhava na escuridão.
4 Såsom jag var i min ungdoms tid, då Guds hemlighet var öfver mina hyddo;
4 Quem me dera ser como fui nos dias do meu vigor, quando a amizade de Deus estava sobre a minha tenda,
5 Då den Allsmägtige ännu med mig var, och mine tjenare allt omkring mig;
5 quando o Todo-Poderoso ainda estava comigo, e os meus filhos estavam ao meu redor,
6 Då jag tvådde min väg uti smör, och hälleberget utgöt mig oljoflodar;
6 quando eu lavava os meus pés em leite, e da rocha me corriam rios de azeite.
7 Då jag utgick till stadsporten, och lät bereda mig mitt säte på gatone;
7 Quando eu me dirigia até o portão da cidade e mandava preparar o meu assento na praça,
8 Då mig ynglingar sågo, och undstungo sig, och de gamle uppstodo för mig;
8 os moços me viam e se retiravam, e os idosos se levantavam e ficavam em pé.
9 Då de öfverste igen vände att tala, och lade sina hand på sin mun;
9 Os príncipes reprimiam as suas palavras e punham a mão sobre a boca.
10 Då Förstarnas röst gömde sig undan, och deras tunga lådde vid deras gom.
10 A voz dos nobres emudecia, e a língua deles se apegava ao céu da boca.”
11 Ty hvilkens öra mig hörde, den prisade mig saligan; och hvilkens öga mig såg, den vittnade om mig.
11 “O ouvido que me ouvia dizia que eu era feliz; o olho que me via dava testemunho de mim,
12 Förty jag halp den fattiga, som ropade, och den faderlösa, som ingen hjelpare hade.
12 porque eu livrava os pobres que pediam ajuda e também o órfão que não tinha quem o socorresse.
13 Dens välsignelse, som förgås skulle, kom öfver mig; och jag tröstade enkones hjerta.
13 A bênção do que estava prestes a perecer vinha sobre mim, e eu fazia o coração da viúva cantar de alegria.
14 Rättfärdighet var min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom var min skrud.
14 Eu me cobria de retidão, e ela me servia de roupa; a minha justiça era como um manto e um turbante.
15 Jag var dens blindas öga, och dens haltas fot.
15 Eu era os olhos do cego e os pés do aleijado.
16 Jag var de fattigas fader, och hvilken sak jag icke visste, den utfrågade jag.
16 Era pai dos necessitados e até as causas dos desconhecidos eu examinava.
17 Jag sönderslog dens orättfärdigas oxlatänder, och tog rofvet utu hans tänder.
17 Eu quebrava os queixos dos iníquos e arrancava as vítimas dos dentes deles.”
18 Jag tänkte: Jag vill dö uti mitt näste, och göra mina dagar många såsom sand.
18 “Eu dizia: ‘Vou morrer no meu ninho, e multiplicarei os meus dias como a areia.
19 Min säd gick upp af vätsko, och dagg blef öfver min årsväxt.
19 As minhas raízes se estenderão até as águas, e o orvalho ficará durante a noite sobre os meus ramos.
20 Min härlighet förnyade sig för mig, och min båge förvandlade sig i mine hand.
20 A minha honra se renovará em mim, e o meu arco se reforçará na minha mão.’”
21 De hörde mig, och tigde; och vaktade uppå mitt råd.
21 “Os que me ouviam esperavam o meu conselho e guardavam silêncio para ouvi-lo.
22 Efter min ord talade ingen mer, och mitt tal dröp på dem.
22 Depois que eu falava, não diziam nada; as minhas palavras caíam sobre eles como orvalho.
23 De vaktade på mig såsom på regn, och uppgapade med munnen såsom efter aftonregn.
23 Esperavam-me como se espera a chuva, abriam a boca como para absorver a chuva fora de época.
24 Om jag log till dem, förläto de sig intet deruppå; och torde intet bedröfva mig.
24 Quando eu sorria para eles, nem acreditavam; e a luz do meu rosto eles não desprezavam.
25 När jag ville komma till deras handlingar, så måste jag sitta främst; och bodde såsom en Konung ibland krigsfolk, då jag hugsvalade dem som sorgfulle voro.
25 Eu escolhia o caminho para eles, assentava-me como chefe e vivia como rei entre as suas tropas; eu era como quem consola os que pranteiam.”
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 29, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.