Jó 29
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs ARA
ARA Almeida Revista e Atualizada 1993
1 Och Job hof åter upp sitt ordspråk, och sade:
1 Prosseguiu Jó no seu discurso e disse:
2 Ack! att jag vore såsom uti de förra månader, uti de dagar då Gud bevarade mig.
2 Ah! Quem me dera ser como fui nos meses passados, como nos dias em que Deus me guardava!
3 Då hans lykta sken öfver mitt hufvud, och jag i mörkrena gick vid hans ljus;
3 Quando fazia resplandecer a sua lâmpada sobre a minha cabeça, quando eu, guiado por sua luz, caminhava pelas trevas;
4 Såsom jag var i min ungdoms tid, då Guds hemlighet var öfver mina hyddo;
4 como fui nos dias do meu vigor, quando a amizade de Deus estava sobre a minha tenda;
5 Då den Allsmägtige ännu med mig var, och mine tjenare allt omkring mig;
5 quando o Todo-Poderoso ainda estava comigo, e os meus filhos, em redor de mim;
6 Då jag tvådde min väg uti smör, och hälleberget utgöt mig oljoflodar;
6 quando eu lavava os pés em leite, e da rocha me corriam ribeiros de azeite.
7 Då jag utgick till stadsporten, och lät bereda mig mitt säte på gatone;
7 Quando eu saía para a porta da cidade, e na praça me era dado sentar-me,
8 Då mig ynglingar sågo, och undstungo sig, och de gamle uppstodo för mig;
8 os moços me viam e se retiravam; os idosos se levantavam e se punham em pé;
9 Då de öfverste igen vände att tala, och lade sina hand på sin mun;
9 os príncipes reprimiam as suas palavras e punham a mão sobre a boca;
10 Då Förstarnas röst gömde sig undan, och deras tunga lådde vid deras gom.
10 a voz dos nobres emudecia, e a sua língua se apegava ao paladar.
11 Ty hvilkens öra mig hörde, den prisade mig saligan; och hvilkens öga mig såg, den vittnade om mig.
11 Ouvindo-me algum ouvido, esse me chamava feliz; vendo-me algum olho, dava testemunho de mim;
12 Förty jag halp den fattiga, som ropade, och den faderlösa, som ingen hjelpare hade.
12 porque eu livrava os pobres que clamavam e também o órfão que não tinha quem o socorresse.
13 Dens välsignelse, som förgås skulle, kom öfver mig; och jag tröstade enkones hjerta.
13 A bênção do que estava a perecer vinha sobre mim, e eu fazia rejubilar-se o coração da viúva.
14 Rättfärdighet var min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom var min skrud.
14 Eu me cobria de justiça, e esta me servia de veste; como manto e turbante era a minha equidade.
15 Jag var dens blindas öga, och dens haltas fot.
15 Eu me fazia de olhos para o cego e de pés para o coxo.
16 Jag var de fattigas fader, och hvilken sak jag icke visste, den utfrågade jag.
16 Dos necessitados era pai e até as causas dos desconhecidos eu examinava.
17 Jag sönderslog dens orättfärdigas oxlatänder, och tog rofvet utu hans tänder.
17 Eu quebrava os queixos do iníquo e dos seus dentes lhe fazia eu cair a vítima.
18 Jag tänkte: Jag vill dö uti mitt näste, och göra mina dagar många såsom sand.
18 Eu dizia: no meu ninho expirarei, multiplicarei os meus dias como a areia.
19 Min säd gick upp af vätsko, och dagg blef öfver min årsväxt.
19 A minha raiz se estenderá até às águas, e o orvalho ficará durante a noite sobre os meus ramos;
20 Min härlighet förnyade sig för mig, och min båge förvandlade sig i mine hand.
20 a minha honra se renovará em mim, e o meu arco se reforçará na minha mão.
21 De hörde mig, och tigde; och vaktade uppå mitt råd.
21 Os que me ouviam esperavam o meu conselho e guardavam silêncio para ouvi-lo.
22 Efter min ord talade ingen mer, och mitt tal dröp på dem.
22 Havendo eu falado, não replicavam; as minhas palavras caíam sobre eles como orvalho.
23 De vaktade på mig såsom på regn, och uppgapade med munnen såsom efter aftonregn.
23 Esperavam-me como à chuva, abriam a boca como à chuva de primavera.
24 Om jag log till dem, förläto de sig intet deruppå; och torde intet bedröfva mig.
24 Sorria-me para eles quando não tinham confiança; e a luz do meu rosto não desprezavam.
25 När jag ville komma till deras handlingar, så måste jag sitta främst; och bodde såsom en Konung ibland krigsfolk, då jag hugsvalade dem som sorgfulle voro.
25 Eu lhes escolhia o caminho, assentava-me como chefe e habitava como rei entre as suas tropas, como quem consola os que pranteiam.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 29, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.