Jó 30
Svenska Folkbibeln (1998) (SWEFOLK1998) vs VC
VC Versão Católica
1 Nu skrattar de åt mig,dessa som är yngre än jag,de vilkas fäder jag aktade för ringa att ens sättabland mina vallhundar.
1 Agora zombam de mim os mais jovens do que eu, aqueles cujos pais eu desdenharia de colocar com os cães de meu rebanho.
2 Vilken hjälp skulle deras händer kunna ge mig,dessa som saknar all livskraft?
2 Que faria eu com o vigor de seus braços? Não atingirão a idade madura.
3 De är utmärglade av nöd och hunger,de gnager av det torra landetsom redan förut var öde och ödsligt.
3 Reduzidos a nada pela miséria e a fome, roem um solo árido e desolado.
4 De plockar saltörter bland snåren,och ginströtter är deras mat.
4 Colhem ervas e cascas dos arbustos, por pão têm somente a raiz das giestas.
5 De drivs ut från menigheten,man ropar efter dem som efter tjuvar.
5 São postos para fora do povo, gritam com eles como se fossem ladrões,
6 De måste bo i otäcka raviner,i jordhålor och bergsskrevor.
6 moram em barrancos medonhos, em buracos de terra e de rochedos.
7 De skriker bland snåren,de kryper ihop under nässlor.
7 Ouvem-se seus gritos entre os arbustos, amontoam-se debaixo das urtigas,
8 De är uslingar och ärelösa,utjagade ur landet.
8 filhos de infames e de gente sem nome que são expulsos da terra!
9 För dem har jag nu blivit en nidvisa,jag har blivit ett ordspråk bland dem.
9 Agora sou o assunto de suas canções, o tema de seus escárnios;
10 De avskyr mig och håller sig borta från mig,de tvekar inte att spotta mig i ansiktet.
10 afastam-se de mim com horror, não receiam cuspir-me no rosto.
11 Gud har lossat strängen på min båge och plågat mig,därför beter de sig tygellöst inför mina ögon.
11 Desamarraram a corda para humilhar-me, sacudiram de si todo o freio diante de mim.
12 Vid min högra sida reser sig slöddret,de slår undan mina fötteroch banar sig väg för att fördärva mig.
12 À minha direita levanta-se a raça deles, tentam atrapalhar meus pés, abrem diante de mim o caminho da sua desgraça.
13 De river upp min stig,de arbetar på mitt fördärv,men de får ingen hjälp.
13 Cortam minha vereda para me perder, trabalham para minha ruína.
14 De bryter fram som genom en bred rämna,de vältrar sig fram mellan ruinerna.
14 Penetram como por uma grande brecha, irrompem entre escombros.
15 Fasor väller över mig,min ära rycks bort som en storm,och lik ett moln har min räddning försvunnit.
15 O pavor me invade. Minha esperança é varrida como se fosse pelo vento, minha felicidade passa como uma nuvem.
16 Nu utgjuter sig min själ inom mig,och plågans dagar håller mig fast.
16 Agora minha alma se dissolve, os dias de aflição me dominaram.
17 Natten borrar i mina ben,den gnagande pinan tar ingen vila.
17 A noite traspassa meus ossos, consome-os; os males que me roem não dormem.
18 Med stor kraft griper han min mantelhan fattar mig i min livklädnad.
18 Com violência segura a minha veste, aperta-me como o colarinho de minha túnica.
19 Han har vräkt mig ner i dyn,och jag liknar stoft och aska.
19 Deus jogou-me no lodo, tenho o aspecto da poeira e da cinza.
20 Jag ropar till dig, men du svarar mig inte.Jag reser mig upp, men du bara ser på mig.
20 Clamo a ti, e não me respondes; ponho-me diante de ti, e não olhas para mim.
21 Du har blivit grym mot mig,med din starka hand ansätter du mig.
21 Tornaste-te cruel para comigo, atacas-me com toda a força de tua mão.
22 Du lyfter upp mig till vinden och för mig bort,du slungar mig av och an i stormen.
22 Arrebatas-me, fazes-me cavalgar o tufão, aniquilas-me na tempestade.
23 Jag vet att du vill föra mig till döden,till den boning dit allt levande samlas.
23 Eu bem sei, levas-me à morte, ao lugar onde se encontram todos os viventes.
24 Men räcker man ej ut handen när man faller,ropar man ej efter hjälp när olycka har kommit?
24 Mas poderá aquele que cai não estender a mão, poderá não pedir socorro aquele que perece?
25 Grät jag inte över den som hade hårda dagar,led inte min själ med den fattige?
25 Não chorei com os oprimidos? Não teve minha alma piedade dos pobres?
26 Men när jag sökte det goda, kom det onda,när jag väntade på ljus, kom mörker.
26 Esperava a felicidade e veio a desgraça, esperava a luz e vieram as trevas.
27 Mitt innersta kokar och får ingen ro,dagar av plåga har mött mig.
27 Minhas entranhas abrasam-se sem nenhum descanso, assaltaram-me os dias de aflição.
28 Svart går jag omkring, men inte av solen.Jag står upp mitt bland folket och ropar på hjälp.
28 Caminho no luto, sem sol; levanto-me numa multidão de gritos,
29 Jag har blivit en bror till schakalerna,en vän till strutsarna.
29 tornei-me irmão dos chacais e companheiro dos avestruzes.
30 Min hud har blivit svart och faller av mig,mina ben brinner av hetta.
30 Minha pele enegrece-se e cai, e meus ossos são consumidos pela febre.
31 Mitt harpospel är bytt i sorgelåt,mitt flöjtspel i högljudd gråt.
31 Minha cítara só dá acordes lúgubres, e minha flauta sons queixosos.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 30, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.