Jó 30
Svenska Folkbibeln (1998) (SWEFOLK1998) vs ACF
ACF Almeida Corrigida Fiel
1 Nu skrattar de åt mig,dessa som är yngre än jag,de vilkas fäder jag aktade för ringa att ens sättabland mina vallhundar.
1 Agora, porém, se riem de mim os de menos idade do que eu, cujos pais eu teria desdenhado de pôr com os cães do meu rebanho.
2 Vilken hjälp skulle deras händer kunna ge mig,dessa som saknar all livskraft?
2 De que também me serviria a força das mãos daqueles, cujo vigor se tinha esgotado?
3 De är utmärglade av nöd och hunger,de gnager av det torra landetsom redan förut var öde och ödsligt.
3 De míngua e fome se debilitaram; e recolhiam-se para os lugares secos, tenebrosos, assolados e desertos.
4 De plockar saltörter bland snåren,och ginströtter är deras mat.
4 Apanhavam malvas junto aos arbustos, e o seu mantimento eram as raízes dos zimbros.
5 De drivs ut från menigheten,man ropar efter dem som efter tjuvar.
5 Do meio dos homens eram expulsos, e gritavam contra eles, como contra o ladrão;
6 De måste bo i otäcka raviner,i jordhålor och bergsskrevor.
6 Para habitarem nos barrancos dos vales, e nas cavernas da terra e das rochas.
7 De skriker bland snåren,de kryper ihop under nässlor.
7 Bramavam entre os arbustos, e ajuntavam-se debaixo das urtigas.
8 De är uslingar och ärelösa,utjagade ur landet.
8 Eram filhos de doidos, e filhos de gente sem nome, e da terra foram expulsos.
9 För dem har jag nu blivit en nidvisa,jag har blivit ett ordspråk bland dem.
9 Agora, porém, sou a sua canção, e lhes sirvo de provérbio.
10 De avskyr mig och håller sig borta från mig,de tvekar inte att spotta mig i ansiktet.
10 Abominam-me, e fogem para longe de mim, e no meu rosto não se privam de cuspir.
11 Gud har lossat strängen på min båge och plågat mig,därför beter de sig tygellöst inför mina ögon.
11 Porque Deus desatou a sua corda, e me oprimiu, por isso sacudiram de si o freio perante o meu rosto.
12 Vid min högra sida reser sig slöddret,de slår undan mina fötteroch banar sig väg för att fördärva mig.
12 À direita se levantam os moços; empurram os meus pés, e preparam contra mim os seus caminhos de destruição.
13 De river upp min stig,de arbetar på mitt fördärv,men de får ingen hjälp.
13 Desbaratam-me o caminho; promovem a minha miséria; contra eles não há ajudador.
14 De bryter fram som genom en bred rämna,de vältrar sig fram mellan ruinerna.
14 Vêm contra mim como por uma grande brecha, e revolvem-se entre a assolação.
15 Fasor väller över mig,min ära rycks bort som en storm,och lik ett moln har min räddning försvunnit.
15 Sobrevieram-me pavores; como vento perseguem a minha honra, e como nuvem passou a minha felicidade.
16 Nu utgjuter sig min själ inom mig,och plågans dagar håller mig fast.
16 E agora derrama-se em mim a minha alma; os dias da aflição se apoderaram de mim.
17 Natten borrar i mina ben,den gnagande pinan tar ingen vila.
17 De noite se me traspassam os meus ossos, e os meus nervos não descansam.
18 Med stor kraft griper han min mantelhan fattar mig i min livklädnad.
18 Pela grandeza do meu mal está desfigurada a minha veste, que, como a gola da minha túnica, me cinge.
19 Han har vräkt mig ner i dyn,och jag liknar stoft och aska.
19 Lançou-me na lama, e fiquei semelhante ao pó e à cinza.
20 Jag ropar till dig, men du svarar mig inte.Jag reser mig upp, men du bara ser på mig.
20 Clamo a ti, porém, tu não me respondes; estou em pé, porém, para mim não atentas.
21 Du har blivit grym mot mig,med din starka hand ansätter du mig.
21 Tornaste-te cruel contra mim; com a força da tua mão resistes violentamente.
22 Du lyfter upp mig till vinden och för mig bort,du slungar mig av och an i stormen.
22 Levantas-me sobre o vento, fazes-me cavalgar sobre ele, e derretes-me o ser.
23 Jag vet att du vill föra mig till döden,till den boning dit allt levande samlas.
23 Porque eu sei que me levarás à morte e à casa do ajuntamento determinada a todos os viventes.
24 Men räcker man ej ut handen när man faller,ropar man ej efter hjälp när olycka har kommit?
24 Porém não estenderá a mão para o túmulo, ainda que eles clamem na sua destruição.
25 Grät jag inte över den som hade hårda dagar,led inte min själ med den fattige?
25 Porventura não chorei sobre aquele que estava aflito, ou não se angustiou a minha alma pelo necessitado?
26 Men när jag sökte det goda, kom det onda,när jag väntade på ljus, kom mörker.
26 Todavia aguardando eu o bem, então me veio o mal, esperando eu a luz, veio a escuridão.
27 Mitt innersta kokar och får ingen ro,dagar av plåga har mött mig.
27 As minhas entranhas fervem e não estão quietas; os dias da aflição me surpreendem.
28 Svart går jag omkring, men inte av solen.Jag står upp mitt bland folket och ropar på hjälp.
28 Denegrido ando, porém não do sol; levantando-me na congregação, clamo por socorro.
29 Jag har blivit en bror till schakalerna,en vän till strutsarna.
29 Irmão me fiz dos chacais, e companheiro dos avestruzes.
30 Min hud har blivit svart och faller av mig,mina ben brinner av hetta.
30 Enegreceu-se a minha pele sobre mim, e os meus ossos estão queimados do calor.
31 Mitt harpospel är bytt i sorgelåt,mitt flöjtspel i högljudd gråt.
31 A minha harpa se tornou em luto, e o meu órgão em voz dos que choram.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 30, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.