Jó 30
Svenska Folkbibeln (1998) (SWEFOLK1998) vs ARIB
ARIB Almeida Revisada Imprensa Bíblica
1 Nu skrattar de åt mig,dessa som är yngre än jag,de vilkas fäder jag aktade för ringa att ens sättabland mina vallhundar.
1 Mas agora zombam de mim os de menos idade do que eu, cujos pais teria eu desdenhado de pôr com os cães do meu rebanho.
2 Vilken hjälp skulle deras händer kunna ge mig,dessa som saknar all livskraft?
2 Pois de que me serviria a força das suas mãos, homens nos quais já pereceu o vigor?
3 De är utmärglade av nöd och hunger,de gnager av det torra landetsom redan förut var öde och ödsligt.
3 De míngua e fome emagrecem; andam roendo pelo deserto, lugar de ruínas e desolação.
4 De plockar saltörter bland snåren,och ginströtter är deras mat.
4 Apanham malvas junto aos arbustos, e o seu mantimento são as raízes dos zimbros.
5 De drivs ut från menigheten,man ropar efter dem som efter tjuvar.
5 São expulsos do meio dos homens, que gritam atrás deles, como atrás de um ladrão.
6 De måste bo i otäcka raviner,i jordhålor och bergsskrevor.
6 Têm que habitar nos desfiladeiros sombrios, nas cavernas da terra e dos penhascos.
7 De skriker bland snåren,de kryper ihop under nässlor.
7 Bramam entre os arbustos, ajuntam-se debaixo das urtigas.
8 De är uslingar och ärelösa,utjagade ur landet.
8 São filhos de insensatos, filhos de gente sem nome; da terra foram enxotados.
9 För dem har jag nu blivit en nidvisa,jag har blivit ett ordspråk bland dem.
9 Mas agora vim a ser a sua canção, e lhes sirvo de provérbio.
10 De avskyr mig och håller sig borta från mig,de tvekar inte att spotta mig i ansiktet.
10 Eles me abominam, afastam-se de mim, e no meu rosto não se privam de cuspir.
11 Gud har lossat strängen på min båge och plågat mig,därför beter de sig tygellöst inför mina ögon.
11 Porquanto Deus desatou a minha corda e me humilhou, eles sacudiram de si o freio perante o meu rosto.
12 Vid min högra sida reser sig slöddret,de slår undan mina fötteroch banar sig väg för att fördärva mig.
12 À direita levanta-se gente vil; empurram os meus pés, e contra mim erigem os seus caminhos de destruição.
13 De river upp min stig,de arbetar på mitt fördärv,men de får ingen hjälp.
13 Estragam a minha vereda, promovem a minha calamidade; não há quem os detenha.
14 De bryter fram som genom en bred rämna,de vältrar sig fram mellan ruinerna.
14 Vêm como por uma grande brecha, por entre as ruínas se precipitam.
15 Fasor väller över mig,min ära rycks bort som en storm,och lik ett moln har min räddning försvunnit.
15 Sobrevieram-me pavores; é perseguida a minha honra como pelo vento; e como nuvem passou a minha felicidade.
16 Nu utgjuter sig min själ inom mig,och plågans dagar håller mig fast.
16 E agora dentro de mim se derrama a minha alma; os dias da aflição se apoderaram de mim.
17 Natten borrar i mina ben,den gnagande pinan tar ingen vila.
17 De noite me são traspassados os ossos, e o mal que me corrói não descansa.
18 Med stor kraft griper han min mantelhan fattar mig i min livklädnad.
18 Pela violência do mal está desfigurada a minha veste; como a gola da minha túnica, me aperta.
19 Han har vräkt mig ner i dyn,och jag liknar stoft och aska.
19 Ele me lançou na lama, e fiquei semelhante ao pó e à cinza.
20 Jag ropar till dig, men du svarar mig inte.Jag reser mig upp, men du bara ser på mig.
20 Clamo a ti, e não me respondes; ponho-me em pé, e não atentas para mim.
21 Du har blivit grym mot mig,med din starka hand ansätter du mig.
21 Tornas-te cruel para comigo; com a força da tua mão me persegues.
22 Du lyfter upp mig till vinden och för mig bort,du slungar mig av och an i stormen.
22 Levantas-me sobre o vento, fazes-me cavalgar sobre ele, e dissolves-me na tempestade.
23 Jag vet att du vill föra mig till döden,till den boning dit allt levande samlas.
23 Pois eu sei que me levarás à morte, e à casa do ajuntamento destinada a todos os viventes.
24 Men räcker man ej ut handen när man faller,ropar man ej efter hjälp när olycka har kommit?
24 Contudo não estende a mão quem está a cair? ou não clama por socorro na sua calamidade?
25 Grät jag inte över den som hade hårda dagar,led inte min själ med den fattige?
25 Não chorava eu sobre aquele que estava aflito? ou não se angustiava a minha alma pelo necessitado?
26 Men när jag sökte det goda, kom det onda,när jag väntade på ljus, kom mörker.
26 Todavia aguardando eu o bem, eis que me veio o mal, e esperando eu a luz, veio a escuridão.
27 Mitt innersta kokar och får ingen ro,dagar av plåga har mött mig.
27 As minhas entranhas fervem e não descansam; os dias da aflição me surpreenderam.
28 Svart går jag omkring, men inte av solen.Jag står upp mitt bland folket och ropar på hjälp.
28 Denegrido ando, mas não do sol; levanto-me na congregação, e clamo por socorro.
29 Jag har blivit en bror till schakalerna,en vän till strutsarna.
29 Tornei-me irmão dos chacais, e companheiro dos avestruzes.
30 Min hud har blivit svart och faller av mig,mina ben brinner av hetta.
30 A minha pele enegrece e se me cai, e os meus ossos estão queimados do calor.
31 Mitt harpospel är bytt i sorgelåt,mitt flöjtspel i högljudd gråt.
31 Pelo que se tornou em pranto a minha harpa, e a minha flauta em voz dos que choram.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 30, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.