Jó 30
Svenska Folkbibeln (1998) (SWEFOLK1998) vs NTLH
NTLH Nova Tradução na Linguagem de Hoje 2000
1 Nu skrattar de åt mig,dessa som är yngre än jag,de vilkas fäder jag aktade för ringa att ens sättabland mina vallhundar.
1 “Mas agora homens mais moços do que eu zombam de mim. Os pais deles não valem nada; eu não poria essa gente nem com os cachorros que cuidam do meu rebanho.
2 Vilken hjälp skulle deras händer kunna ge mig,dessa som saknar all livskraft?
2 De que me serviria a força dos seus braços? São homens magros,
3 De är utmärglade av nöd och hunger,de gnager av det torra landetsom redan förut var öde och ödsligt.
3 enfraquecidos de tanto passar fome e miséria. À noite, na solidão de lugares desertos, eles têm de roer raízes secas.
4 De plockar saltörter bland snåren,och ginströtter är deras mat.
4 Pegam ervas e cascas de árvores e se alimentam de raízes que não servem para comer.
5 De drivs ut från menigheten,man ropar efter dem som efter tjuvar.
5 São expulsos do meio das pessoas, que os espantam, aos gritos, como se eles fossem ladrões.
6 De måste bo i otäcka raviner,i jordhålor och bergsskrevor.
6 Têm de morar em barrancos medonhos, em cavernas ou nas rochas.
7 De skriker bland snåren,de kryper ihop under nässlor.
7 Uivam no meio das moitas e se ajuntam debaixo dos espinheiros.
8 De är uslingar och ärelösa,utjagade ur landet.
8 Raça inútil, gente sem nome, são enxotados do país.
9 För dem har jag nu blivit en nidvisa,jag har blivit ett ordspråk bland dem.
9 “Mas agora essa gente vem e zomba de mim; para eles eu não passo de uma piada.
10 De avskyr mig och håller sig borta från mig,de tvekar inte att spotta mig i ansiktet.
10 Sentem nojo de mim e se afastam e chegam até a me cuspir na cara.
11 Gud har lossat strängen på min båge och plågat mig,därför beter de sig tygellöst inför mina ögon.
11 Deus me enfraqueceu e me humilhou, e por isso, furiosos, eles se viram contra mim.
12 Vid min högra sida reser sig slöddret,de slår undan mina fötteroch banar sig väg för att fördärva mig.
12 Essa raça de gente ruim me ataca, me faz correr e procura acabar comigo.
13 De river upp min stig,de arbetar på mitt fördärv,men de får ingen hjälp.
13 Eles não deixam que eu fuja, procuram me destruir, e ninguém os faz parar.
14 De bryter fram som genom en bred rämna,de vältrar sig fram mellan ruinerna.
14 Entram por uma brecha da muralha e no meio das ruínas se jogam contra mim.
15 Fasor väller över mig,min ära rycks bort som en storm,och lik ett moln har min räddning försvunnit.
15 Eu fico apavorado. A minha honra foi como que varrida para longe pelo vento; a minha prosperidade passou como se fosse uma nuvem.
16 Nu utgjuter sig min själ inom mig,och plågans dagar håller mig fast.
16 “Agora já não tenho vontade de viver; o desespero tomou conta de mim.
17 Natten borrar i mina ben,den gnagande pinan tar ingen vila.
17 De noite os ossos me doem muito; a dor que me atormenta não para.
18 Med stor kraft griper han min mantelhan fattar mig i min livklädnad.
18 Deus me agarrou pela garganta com tanta violência, que desarrumou a minha roupa.
19 Han har vräkt mig ner i dyn,och jag liknar stoft och aska.
19 Ele me atirou na lama; eu não valho mais do que o pó ou a cinza.
20 Jag ropar till dig, men du svarar mig inte.Jag reser mig upp, men du bara ser på mig.
20 “Ó Deus, eu clamo pedindo a tua ajuda, e não me respondes; eu oro a ti, e não te importas comigo.
21 Du har blivit grym mot mig,med din starka hand ansätter du mig.
21 Tu me tratas com crueldade e me persegues com todo o teu poder.
22 Du lyfter upp mig till vinden och för mig bort,du slungar mig av och an i stormen.
22 Fazes com que o vento me carregue e numa tempestade violenta me jogas de um lado para outro.
23 Jag vet att du vill föra mig till döden,till den boning dit allt levande samlas.
23 Bem sei que me levarás à Terra da Morte, o lugar de encontro marcado para todos os vivos.
24 Men räcker man ej ut handen när man faller,ropar man ej efter hjälp när olycka har kommit?
24 Por que atacas um homem arruinado, que não pode fazer nada, a não ser pedir piedade?
25 Grät jag inte över den som hade hårda dagar,led inte min själ med den fattige?
25 Por acaso, não chorei com as pessoas aflitas? Será que não tive pena dos pobres?
26 Men när jag sökte det goda, kom det onda,när jag väntade på ljus, kom mörker.
26 Eu esperava a felicidade, e veio a desgraça; eu aguardava a luz, e chegou a escuridão.
27 Mitt innersta kokar och får ingen ro,dagar av plåga har mött mig.
27 “O meu coração está agitado e não descansa; só tenho vivido dias de aflição.
28 Svart går jag omkring, men inte av solen.Jag står upp mitt bland folket och ropar på hjälp.
28 Levo uma vida triste, como um dia sem sol; eu me levanto diante de todos e peço ajuda.
29 Jag har blivit en bror till schakalerna,en vän till strutsarna.
29 A minha voz é um gemido triste, como os uivos do lobo ou os gritos do avestruz.
30 Min hud har blivit svart och faller av mig,mina ben brinner av hetta.
30 A minha pele está ficando preta, e o meu corpo queima de febre.
31 Mitt harpospel är bytt i sorgelåt,mitt flöjtspel i högljudd gråt.
31 Eu costumava ouvir a música alegre de liras e flautas, mas agora só escuto gente chorando e soluçando.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 30, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.