Jó 30
Svenska Folkbibeln (1998) (SWEFOLK1998) vs ARA
ARA Almeida Revista e Atualizada 1993
1 Nu skrattar de åt mig,dessa som är yngre än jag,de vilkas fäder jag aktade för ringa att ens sättabland mina vallhundar.
1 Mas agora se riem de mim os de menos idade do que eu, e cujos pais eu teria desdenhado de pôr ao lado dos cães do meu rebanho.
2 Vilken hjälp skulle deras händer kunna ge mig,dessa som saknar all livskraft?
2 De que também me serviria a força das suas mãos, homens cujo vigor já pereceu?
3 De är utmärglade av nöd och hunger,de gnager av det torra landetsom redan förut var öde och ödsligt.
3 De míngua e fome se debilitaram; roem os lugares secos, desde muito em ruínas e desolados.
4 De plockar saltörter bland snåren,och ginströtter är deras mat.
4 Apanham malvas e folhas dos arbustos e se sustentam de raízes de zimbro.
5 De drivs ut från menigheten,man ropar efter dem som efter tjuvar.
5 Do meio dos homens são expulsos; grita-se contra eles, como se grita atrás de um ladrão;
6 De måste bo i otäcka raviner,i jordhålor och bergsskrevor.
6 habitam nos desfiladeiros sombrios, nas cavernas da terra e das rochas.
7 De skriker bland snåren,de kryper ihop under nässlor.
7 Bramam entre os arbustos e se ajuntam debaixo dos espinheiros.
8 De är uslingar och ärelösa,utjagade ur landet.
8 São filhos de doidos, raça infame, e da terra são escorraçados.
9 För dem har jag nu blivit en nidvisa,jag har blivit ett ordspråk bland dem.
9 Mas agora sou a sua canção de motejo e lhes sirvo de provérbio.
10 De avskyr mig och håller sig borta från mig,de tvekar inte att spotta mig i ansiktet.
10 Abominam-me, fogem para longe de mim e não se abstêm de me cuspir no rosto.
11 Gud har lossat strängen på min båge och plågat mig,därför beter de sig tygellöst inför mina ögon.
11 Porque Deus afrouxou a corda do meu arco e me oprimiu; pelo que sacudiram de si o freio perante o meu rosto.
12 Vid min högra sida reser sig slöddret,de slår undan mina fötteroch banar sig väg för att fördärva mig.
12 À direita se levanta uma súcia, e me empurra, e contra mim prepara o seu caminho de destruição.
13 De river upp min stig,de arbetar på mitt fördärv,men de får ingen hjälp.
13 Arruínam a minha vereda, promovem a minha calamidade; gente para quem já não há socorro.
14 De bryter fram som genom en bred rämna,de vältrar sig fram mellan ruinerna.
14 Vêm contra mim como por uma grande brecha e se revolvem avante entre as ruínas.
15 Fasor väller över mig,min ära rycks bort som en storm,och lik ett moln har min räddning försvunnit.
15 Sobrevieram-me pavores, como pelo vento é varrida a minha honra; como nuvem passou a minha felicidade.
16 Nu utgjuter sig min själ inom mig,och plågans dagar håller mig fast.
16 Agora, dentro de mim se me derrama a alma; os dias da aflição se apoderaram de mim.
17 Natten borrar i mina ben,den gnagande pinan tar ingen vila.
17 A noite me verruma os ossos e os desloca, e não descansa o mal que me rói.
18 Med stor kraft griper han min mantelhan fattar mig i min livklädnad.
18 Pela grande violência do meu mal está desfigurada a minha veste, mal que me cinge como a gola da minha túnica.
19 Han har vräkt mig ner i dyn,och jag liknar stoft och aska.
19 Deus, tu me lançaste na lama, e me tornei semelhante ao pó e à cinza.
20 Jag ropar till dig, men du svarar mig inte.Jag reser mig upp, men du bara ser på mig.
20 Clamo a ti, e não me respondes; estou em pé, mas apenas olhas para mim.
21 Du har blivit grym mot mig,med din starka hand ansätter du mig.
21 Tu foste cruel comigo; com a força da tua mão tu me combates.
22 Du lyfter upp mig till vinden och för mig bort,du slungar mig av och an i stormen.
22 Levantas-me sobre o vento e me fazes cavalgá-lo; dissolves-me no estrondo da tempestade.
23 Jag vet att du vill föra mig till döden,till den boning dit allt levande samlas.
23 Pois eu sei que me levarás à morte e à casa destinada a todo vivente.
24 Men räcker man ej ut handen när man faller,ropar man ej efter hjälp när olycka har kommit?
24 De um montão de ruínas não estenderá o homem a mão e na sua desventura não levantará um grito por socorro?
25 Grät jag inte över den som hade hårda dagar,led inte min själ med den fattige?
25 Acaso, não chorei sobre aquele que atravessava dias difíceis ou não se angustiou a minha alma pelo necessitado?
26 Men när jag sökte det goda, kom det onda,när jag väntade på ljus, kom mörker.
26 Aguardava eu o bem, e eis que me veio o mal; esperava a luz, veio-me a escuridão.
27 Mitt innersta kokar och får ingen ro,dagar av plåga har mött mig.
27 O meu íntimo se agita sem cessar; e dias de aflição me sobrevêm.
28 Svart går jag omkring, men inte av solen.Jag står upp mitt bland folket och ropar på hjälp.
28 Ando de luto, sem a luz do sol; levanto-me na congregação e clamo por socorro.
29 Jag har blivit en bror till schakalerna,en vän till strutsarna.
29 Sou irmão dos chacais e companheiro de avestruzes.
30 Min hud har blivit svart och faller av mig,mina ben brinner av hetta.
30 Enegrecida se me cai a pele, e os meus ossos queimam em febre.
31 Mitt harpospel är bytt i sorgelåt,mitt flöjtspel i högljudd gråt.
31 Por isso, a minha harpa se me tornou em prantos de luto, e a minha flauta, em voz dos que choram.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 30, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.