Jó 30
Svenska Folkbibeln (1998) (SWEFOLK1998) vs NAA
NAA Nova Almeida Atualizada 2017
1 Nu skrattar de åt mig,dessa som är yngre än jag,de vilkas fäder jag aktade för ringa att ens sättabland mina vallhundar.
1 “Mas agora zombam de mim os que têm menos idade do que eu, cujos pais eu não teria aceito nem para colocar ao lado dos cães do meu rebanho.
2 Vilken hjälp skulle deras händer kunna ge mig,dessa som saknar all livskraft?
2 De que também me serviria a força de suas mãos, se eles são homens cujo vigor já desapareceu?
3 De är utmärglade av nöd och hunger,de gnager av det torra landetsom redan förut var öde och ödsligt.
3 Enfraqueceram de tanto passar fome e necessidade; roem a terra seca, desde muito em ruínas e desolada.
4 De plockar saltörter bland snåren,och ginströtter är deras mat.
4 Apanham malvas e folhas de arbustos e se alimentam de raízes de zimbro.
5 De drivs ut från menigheten,man ropar efter dem som efter tjuvar.
5 São expulsos do meio das pessoas; grita-se contra eles, como se grita atrás de um ladrão.
6 De måste bo i otäcka raviner,i jordhålor och bergsskrevor.
6 Têm de morar nos desfiladeiros sombrios, nas cavernas da terra e das rochas.
7 De skriker bland snåren,de kryper ihop under nässlor.
7 Uivam entre os arbustos e se ajuntam debaixo dos espinheiros.
8 De är uslingar och ärelösa,utjagade ur landet.
8 São filhos de doidos, gente sem nome, e são escorraçados da terra.”
9 För dem har jag nu blivit en nidvisa,jag har blivit ett ordspråk bland dem.
9 “Mas agora sou a canção de deboche dessa gente; sirvo de provérbio no meio deles.
10 De avskyr mig och håller sig borta från mig,de tvekar inte att spotta mig i ansiktet.
10 Eles me detestam, fogem para longe de mim e não têm receio de me cuspir no rosto.
11 Gud har lossat strängen på min båge och plågat mig,därför beter de sig tygellöst inför mina ögon.
11 Deus afrouxou a corda do meu arco e me oprimiu; por isso, sacudiram de si o freio diante de mim.
12 Vid min högra sida reser sig slöddret,de slår undan mina fötteroch banar sig väg för att fördärva mig.
12 À minha direita se levanta um bando e me empurra, e contra mim prepara o seu caminho de destruição.
13 De river upp min stig,de arbetar på mitt fördärv,men de får ingen hjälp.
13 Arruínam o meu caminho; promovem a minha destruição sem a ajuda de ninguém.
14 De bryter fram som genom en bred rämna,de vältrar sig fram mellan ruinerna.
14 Vêm contra mim como por uma grande brecha e se revolvem avante no meio das ruínas.
15 Fasor väller över mig,min ära rycks bort som en storm,och lik ett moln har min räddning försvunnit.
15 Sobrevieram-me pavores; a minha honra é como que varrida pelo vento; como nuvem passou a minha felicidade.”
16 Nu utgjuter sig min själ inom mig,och plågans dagar håller mig fast.
16 “Agora a minha alma se derrama dentro de mim; os dias da aflição se apoderam de mim.
17 Natten borrar i mina ben,den gnagande pinan tar ingen vila.
17 A noite perfura os meus ossos, e o mal que me corrói não descansa.
18 Med stor kraft griper han min mantelhan fattar mig i min livklädnad.
18 Pela grande violência do meu mal está desfigurada a minha roupa; este mal me envolve como a gola da minha túnica.
19 Han har vräkt mig ner i dyn,och jag liknar stoft och aska.
19 Deus me lançou na lama, e me tornei semelhante ao pó e à cinza.”
20 Jag ropar till dig, men du svarar mig inte.Jag reser mig upp, men du bara ser på mig.
20 “Clamo a ti, ó Deus, e não me respondes; estou em pé, mas apenas olhas para mim.
21 Du har blivit grym mot mig,med din starka hand ansätter du mig.
21 Tu foste cruel comigo; e, com a força da tua mão, me atacas.
22 Du lyfter upp mig till vinden och för mig bort,du slungar mig av och an i stormen.
22 Tu me levantas sobre o vento e me fazes cavalgá-lo; no estrondo da tempestade me jogas de um lado para outro.
23 Jag vet att du vill föra mig till döden,till den boning dit allt levande samlas.
23 Pois eu sei que me levarás à morte e à casa destinada a todos os vivos.”
24 Men räcker man ej ut handen när man faller,ropar man ej efter hjälp när olycka har kommit?
24 “Não é fato que de um montão de ruínas um homem estenderá a sua mão? E, na sua desventura, não levantará um grito por socorro?
25 Grät jag inte över den som hade hårda dagar,led inte min själ med den fattige?
25 Por acaso, não chorei por aquele que atravessava dias difíceis? Não se angustiou a minha alma pelo necessitado?
26 Men när jag sökte det goda, kom det onda,när jag väntade på ljus, kom mörker.
26 Quando eu esperava o bem, eis que me veio o mal; esperava a luz, e veio a escuridão.”
27 Mitt innersta kokar och får ingen ro,dagar av plåga har mött mig.
27 “O meu íntimo se agita sem cessar; e dias de aflição me sobrevêm.
28 Svart går jag omkring, men inte av solen.Jag står upp mitt bland folket och ropar på hjälp.
28 Tenho a pele queimada, mas não pelo sol; levanto-me na congregação e clamo por socorro.
29 Jag har blivit en bror till schakalerna,en vän till strutsarna.
29 Sou irmão dos chacais e companheiro de avestruzes.
30 Min hud har blivit svart och faller av mig,mina ben brinner av hetta.
30 A minha pele escurece e cai; os meus ossos queimam de febre.
31 Mitt harpospel är bytt i sorgelåt,mitt flöjtspel i högljudd gråt.
31 Por isso, a minha harpa é usada para fazer lamentações, e a minha flauta, para acompanhar os que choram.”
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 30, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.