Jó 41
Swedish 1917 Version (SVD) vs VC
1 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
1 Poderás tu fisgar Leviatã com um anzol, e amarrar-lhe a língua com uma corda?
2 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
2 Serás capaz de passar um junco em suas ventas, ou de furar-lhe a mandíbula com um gancho?
3 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
3 Ele te fará muitos rogos, e te dirigirá palavras ternas?
4 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
4 Concluirá ele um pacto contigo, a fim de que faças dele sempre teu escravo?
5 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
5 Brincarás com ele como com um pássaro, ou atá-lo-ás para divertir teus filhos?
6 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
6 Será ele vendido por uma sociedade de pescadores, e dividido entre os negociantes?
7 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
7 Crivar-lhe-ás a pele de dardos, fincar-lhe-ás um arpão na cabeça?
8 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
8 Tenta pôr a mão nele, sempre te lembrarás disso, e não recomeçarás.
9 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
9 Tua esperança será lograda, bastaria seu aspecto para te arrasar.
10 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
10 Ninguém é bastante ousado para provocá-lo; quem lhe resistiria face a face?
11 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
11 Quem pôde afrontá-lo e sair com vida, debaixo de toda a extensão do céu?
12 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
12 Não quero calar {a glória} de seus membros, direi seu vigor incomparável.
13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
13 Quem levantou a dianteira de sua couraça? Quem penetrou na dupla linha de sua dentadura?
14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
14 Quem lhe abriu os dois batentes da goela, em que seus dentes fazem reinar o terror?
15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
15 Sua costa é um aglomerado de escudos, cujas juntas são estreitamente ligadas;
16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
16 uma toca a outra, o ar não passa por entre elas;
17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
17 uma adere tão bem à outra, que são encaixadas sem se poderem desunir.
18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
18 Seu espirro faz jorrar a luz, seus olhos são como as pálpebras da aurora.
19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
19 De sua goela saem chamas, escapam centelhas ardentes.
20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
20 De suas ventas sai uma fumaça, como de uma marmita que ferve entre chamas.
21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
21 Seu hálito queima como brasa, a chama jorra de sua goela.
22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
22 Em seu pescoço reside a força, diante dele salta o espanto.
23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
23 As barbelas de sua carne são aderentes, esticadas sobre ele, inabaláveis.
24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
24 Duro como a pedra é seu coração, sólido como a mó fixa de um moinho.
25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
25 Quando se levanta, tremem as ondas, as vagas do mar se afastam.
26 — ausente —
26 Se uma espada o toca, ela não resiste, nem a lança, nem a azagaia, nem o dardo.
27 — ausente —
27 O ferro para ele é palha; o bronze, pau podre.
28 — ausente —
28 A flecha não o faz fugir, as pedras da funda são palhinhas para ele.
29 — ausente —
29 O martelo lhe parece um fiapo de palha; ri-se do assobio da azagaia.
30 — ausente —
30 Seu ventre é coberto de cacos de vidro pontudos, é uma grade de ferro que se estende sobre a lama.
31 — ausente —
31 Faz ferver o abismo como uma panela, faz do mar um queimador de perfumes.
32 — ausente —
32 Deixa atrás de si um sulco brilhante, como se o abismo tivesse cabelos brancos.
33 — ausente —
33 Não há nada igual a ele na terra, pois foi feito para não ter medo de nada;
34 — ausente —
34 afronta tudo o que é elevado, é o rei dos mais orgulhosos animais.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 41, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.