Jó 41
Swedish 1917 Version (SVD) vs ARA
1 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
1 Podes tu, com anzol, apanhar o crocodilo ou lhe travar a língua com uma corda?
2 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
2 Podes meter-lhe no nariz uma vara de junco? Ou furar-lhe as bochechas com um gancho?
3 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
3 Acaso, te fará muitas súplicas? Ou te falará palavras brandas?
4 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
4 Fará ele acordo contigo? Ou tomá-lo-ás por servo para sempre?
5 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
5 Brincarás com ele, como se fora um passarinho? Ou tê-lo-ás preso à correia para as tuas meninas?
6 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
6 Acaso, os teus sócios negociam com ele? Ou o repartirão entre os mercadores?
7 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
7 Encher-lhe-ás a pele de arpões? Ou a cabeça, de farpas?
8 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
8 Põe a mão sobre ele, lembra-te da peleja e nunca mais o intentarás.
9 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
9 Eis que a gente se engana em sua esperança; acaso, não será o homem derribado só em vê-lo?
10 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
10 Ninguém há tão ousado, que se atreva a despertá-lo. Quem é, pois, aquele que pode erguer-se diante de mim?
11 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
11 Quem primeiro me deu a mim, para que eu haja de retribuir-lhe? Pois o que está debaixo de todos os céus é meu.
12 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
12 Não me calarei a respeito dos seus membros, nem da sua grande força, nem da graça da sua compostura.
13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
13 Quem lhe abrirá as vestes do seu dorso? Ou lhe penetrará a couraça dobrada?
14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
14 Quem abriria as portas do seu rosto? Pois em roda dos seus dentes está o terror.
15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
15 As fileiras de suas escamas são o seu orgulho, cada uma bem-encostada como por um selo que as ajusta.
16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
16 A tal ponto uma se chega à outra, que entre elas não entra nem o ar.
17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
17 Umas às outras se ligam, aderem entre si e não se podem separar.
18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
18 Cada um dos seus espirros faz resplandecer luz, e os seus olhos são como as pestanas da alva.
19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
19 Da sua boca saem tochas; faíscas de fogo saltam dela.
20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
20 Das suas narinas procede fumaça, como de uma panela fervente ou de juncos que ardem.
21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
21 O seu hálito faz incender os carvões; e da sua boca sai chama.
22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
22 No seu pescoço reside a força; e diante dele salta o desespero.
23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
23 Suas partes carnudas são bem-pegadas entre si; todas fundidas nele e imóveis.
24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
24 O seu coração é firme como uma pedra, firme como a mó de baixo.
25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
25 Levantando-se ele, tremem os valentes; quando irrompe, ficam como que fora de si.
26 — ausente —
26 Se o golpe de espada o alcança, de nada vale, nem de lança, de dardo ou de flecha.
27 — ausente —
27 Para ele, o ferro é palha, e o cobre, pau podre.
28 — ausente —
28 A seta o não faz fugir; as pedras das fundas se lhe tornam em restolho.
29 — ausente —
29 Os porretes atirados são para ele como palha, e ri-se do brandir da lança.
30 — ausente —
30 Debaixo do ventre, há escamas pontiagudas; arrasta-se sobre a lama, como um instrumento de debulhar.
31 — ausente —
31 As profundezas faz ferver, como uma panela; torna o mar como caldeira de unguento.
32 — ausente —
32 Após si, deixa um sulco luminoso; o abismo parece ter-se encanecido.
33 — ausente —
33 Na terra, não tem ele igual, pois foi feito para nunca ter medo.
34 — ausente —
34 Ele olha com desprezo tudo o que é alto; é rei sobre todos os animais orgulhosos.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 41, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.