Jó 41
Swedish 1917 Version (SVD) vs ACF
1 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
1 Poderás tirar com anzol o leviatã, ou ligarás a sua língua com uma corda?
2 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
2 Podes pôr um anzol no seu nariz, ou com um gancho furar a sua queixada?
3 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
3 Porventura multiplicará as súplicas para contigo, ou brandamente falará?
4 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
4 Fará ele aliança contigo, ou o tomarás tu por servo para sempre?
5 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
5 Brincarás com ele, como se fora um passarinho, ou o prenderás para tuas meninas?
6 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
6 Os teus companheiros farão dele um banquete, ou o repartirão entre os negociantes?
7 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
7 Encherás a sua pele de ganchos, ou a sua cabeça com arpões de pescadores?
8 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
8 Põe a tua mão sobre ele, lembra-te da peleja, e nunca mais tal intentarás.
9 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
9 Eis que é vã a esperança de apanhá-lo; pois não será o homem derrubado só ao vê-lo?
10 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
10 Ninguém há tão atrevido, que a despertá-lo se atreva; quem, pois, é aquele que ousa erguer-se diante de mim?
11 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
11 Quem primeiro me deu, para que eu haja de retribuir-lhe? Pois o que está debaixo de todos os céus é meu.
12 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
12 Não me calarei a respeito dos seus membros, nem da sua grande força, nem a graça da sua compostura.
13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
13 Quem descobrirá a face da sua roupa? Quem entrará na sua couraça dobrada?
14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
14 Quem abrirá as portas do seu rosto? Pois ao redor dos seus dentes está o terror.
15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
15 As suas fortes escamas são o seu orgulho, cada uma fechada como com selo apertado.
16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
16 Uma à outra se chega tão perto, que nem o ar passa por entre elas.
17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
17 Umas às outras se ligam; tanto aderem entre si, que não se podem separar.
18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
18 Cada um dos seus espirros faz resplandecer a luz, e os seus olhos são como as pálpebras da alva.
19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
19 Da sua boca saem tochas; faíscas de fogo saltam dela.
20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
20 Das suas narinas procede fumaça, como de uma panela fervente, ou de uma grande caldeira.
21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
21 O seu hálito faz incender os carvões; e da sua boca sai chama.
22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
22 No seu pescoço reside a força; diante dele até a tristeza salta de prazer.
23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
23 Os músculos da sua carne estão pegados entre si; cada um está firme nele, e nenhum se move.
24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
24 O seu coração é firme como uma pedra e firme como a mó de baixo.
25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
25 Levantando-se ele, tremem os valentes; em razão dos seus abalos se purificam.
26 — ausente —
26 Se alguém lhe tocar com a espada, essa não poderá penetrar, nem lança, dardo ou flecha.
27 — ausente —
27 Ele considera o ferro como palha, e o cobre como pau podre.
28 — ausente —
28 A seta o não fará fugir; as pedras das fundas se lhe tornam em restolho.
29 — ausente —
29 As pedras atiradas são para ele como arestas, e ri-se do brandir da lança;
30 — ausente —
30 Debaixo de si tem conchas pontiagudas; estende-se sobre coisas pontiagudas como na lama.
31 — ausente —
31 As profundezas faz ferver, como uma panela; torna o mar como uma vasilha de ungüento.
32 — ausente —
32 Após si deixa uma vereda luminosa; parece o abismo tornado em brancura de cãs.
33 — ausente —
33 Na terra não há coisa que se lhe possa comparar, pois foi feito para estar sem pavor.
34 — ausente —
34 Ele vê tudo que é alto; é rei sobre todos os filhos da soberba.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 41, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.