Jó 41
Swedish 1917 Version (SVD) vs ARC
1 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
1 Poderás pescar com anzol o leviatã ou ligarás a sua língua com a corda?
2 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
2 Podes pôr uma corda no seu nariz ou com um espinho furarás a sua queixada?
3 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
3 Porventura, multiplicará as suas suplicações para contigo? Ou brandamente te falará?
4 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
4 Fará ele concertos contigo, ou o tomarás tu por escravo para sempre?
5 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
5 Brincarás com ele, como se fora um passarinho, ou o prenderás para tuas meninas?
6 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
6 Os teus companheiros farão dele um banquete, ou o repartirão entre os negociantes?
7 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
7 Encherás a sua pele de ganchos, ou a sua cabeça de arpéus de pescadores?
8 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
8 Põe a tua mão sobre ele, lembra-te da peleja e nunca mais tal intentarás.
9 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
9 Eis que a sua esperança falhará; porventura, nenhum à sua vista será derribado?
10 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
10 Ninguém há tão atrevido, que a despertá-lo se atreva; quem, pois, é aquele que ousa erguer-se diante de mim?
11 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
11 Quem primeiro me deu, para que eu haja de retribuir- lhe? Pois o que está debaixo de todos os céus é meu.
12 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
12 Não me calarei a respeito dos seus membros, nem da relação das suas forças, nem da graça da sua compostura.
13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
13 Quem descobriria a superfície da sua veste? Quem entrará entre as suas queixadas dobradas?
14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
14 Quem abriria as portas do seu rosto? Pois em roda dos seus dentes está o terror.
15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
15 As suas fortes escamas são excelentíssimas, cada uma fechada como com selo apertado.
16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
16 Uma à outra se chega tão perto, que nem um assopro passa por entre elas.
17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
17 Umas às outras se ligam; tanto aderem entre si, que não se podem separar.
18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
18 Cada um dos seus espirros faz resplandecer a luz, e os seus olhos são como as pestanas da alva.
19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
19 Da sua boca saem tochas; faíscas de fogo saltam dela.
20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
20 Do seu nariz procede fumaça, como de uma panela fervente, ou de uma grande caldeira.
21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
21 O seu hálito faz acender os carvões; e da sua boca sai chama.
22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
22 No seu pescoço pousa a força; perante ele, até a tristeza salta de prazer.
23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
23 Os músculos da sua carne estão pegados entre si; cada um está firme nele, e nenhum se move.
24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
24 O seu coração é firme como uma pedra e firme como a mó de baixo.
25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
25 Levantando-se ele, tremem os valentes; em razão dos seus abalos, ficam fora de si.
26 — ausente —
26 Se alguém lhe tocar com a espada, essa não poderá penetrar, nem lança, dardo ou flecha.
27 — ausente —
27 Ele reputa o ferro palha, e o cobre, pau podre.
28 — ausente —
28 A seta o não fará fugir; as pedras das fundas se lhe tornam em restolho.
29 — ausente —
29 As pedras atiradas são para ele como arestas, e ri-se do brandir da lança.
30 — ausente —
30 Debaixo de si tem conchas pontiagudas; estende-se sobre coisas pontiagudas como na lama.
31 — ausente —
31 As profundezas faz ferver, como uma panela; torna o mar como quando os unguentos fervem.
32 — ausente —
32 Após ele alumia o caminho; parece o abismo tornado em brancura de cãs.
33 — ausente —
33 Na terra, não há coisa que se lhe possa comparar, pois foi feito para estar sem pavor.
34 — ausente —
34 Todo o alto vê; é rei sobre todos os filhos de animais altivos.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 41, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.