1 En Psalmvisa, Korah barnas.
2 Stor är Herren, och högt berömd, uti vår Guds stad, på hans helga berg.
3 Det berget Zion är såsom en skön telning, på hvilko hela landet tröster; på den sidone norrut ligger den stora Konungens stad.
4 Gud är känd i hans palats, att han beskärmaren är.
5 Ty si, Konungar äro församlade, och med hvarannan framdragne.
6 De hafva förundrat sig, då de detta sågo; vordo häpne och omstörta.
7 Bäfvande är dem der påkommet, ångest såsom ene födande qvinno.
8 Du sönderbråkar skeppen i hafvet, igenom östanväder.
9 Såsom vi hört hafve, så se vi det på Herrans Zebaoths stad, vår Guds stad. Gud håller honom vid magt evinnerliga. Sela.
10 Gud, vi förbide dina godhet i ditt tempel.
11 Gud, såsom ditt Namn, så är ock ditt lof, allt intill verldenes ändar; din högra hand är full med rättfärdighet.
12 Berget Zion fröjde sig, och Juda döttrar vare glada, för dina rätters skull.
13 Går omkring Zion och beskåder det; täljer dess torn;
14 Gifver granna akt uppå dess murar, och upphöjer dess palats; på det man derom må förkunna för efterkommanderna. Ty denne Guden är vår Gud, alltid och evinnerliga; han förer oss såsom ungdomen.