Provérbios 1
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs ARIB
ARIB Almeida Revisada Imprensa Bíblica
1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
1 Provérbios de Salomão, filho de Davi, rei de Israel:
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
2 Para se conhecer a sabedoria e a instrução; para se entenderem as palavras de inteligência;
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
3 para se instruir em sábio procedimento, em retidão, justiça e eqüidade;
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
4 para se dar aos simples prudência, e aos jovens conhecimento e bom siso.
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
5 Ouça também, o sábio e cresça em ciência, e o entendido adquira habilidade,
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
6 para entender provérbios e parábolas, as palavras dos sábios, e seus enigmas.
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
7 O temor do Senhor é o princípio do conhecimento; mas os insensatos desprezam a sabedoria e a instrução.
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
8 Filho meu, ouve a instrução de teu pai, e não deixes o ensino de tua mãe.
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
9 Porque eles serão uma grinalda de graça para a tua cabeça, e colares para o teu pescoço.
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
10 Filho meu, se os pecadores te quiserem seduzir, não consintas.
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
11 Se disserem: Vem conosco; embosquemo-nos para derramar sangue; espreitemos sem razão o inocente;
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara;
12 traguemo-los vivos, como o Seol, e inteiros como os que descem à cova;
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
13 acharemos toda sorte de bens preciosos; encheremos as nossas casas de despojos;
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
14 lançarás a tua sorte entre nós; teremos todos uma só bolsa;
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
15 filho meu, não andes no caminho com eles; guarda da sua vereda o teu pé,
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
16 porque os seus pés correm para o mal, e eles se apressam a derramar sangue.
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
17 Pois debalde se estende a rede à vista de qualquer ave.
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
18 Mas estes se põem em emboscadas contra o seu próprio sangue, e as suas próprias vidas espreitam.
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
19 Tais são as veredas de todo aquele que se entrega à cobiça; ela tira a vida dos que a possuem.
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
20 A suprema sabedoria altissonantemente clama nas ruas; nas praças levanta a sua voz.
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
21 Do alto dos muros clama; às entradas das portas e na cidade profere as suas palavras:
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
22 Até quando, ó estúpidos, amareis a estupidez? e até quando se deleitarão no escárnio os escarnecedores, e odiarão os insensatos o conhecimento?
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
23 Convertei-vos pela minha repreensão; eis que derramarei sobre vós o meu; espírito e vos farei saber as minhas palavras.
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
24 Mas, porque clamei, e vós recusastes; porque estendi a minha mão, e não houve quem desse atenção;
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
25 antes desprezastes todo o meu conselho, e não fizestes caso da minha repreensão;
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
26 também eu me rirei no dia da vossa calamidade; zombarei, quando sobrevier o vosso terror,
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
27 quando o terror vos sobrevier como tempestade, e a vossa calamidade passar como redemoinho, e quando vos sobrevierem aperto e angústia.
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
28 Então a mim clamarão, mas eu não responderei; diligentemente me buscarão, mas não me acharão.
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
29 Porquanto aborreceram o conhecimento, e não preferiram o temor do Senhor;
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
30 não quiseram o meu conselho e desprezaram toda a minha repreensão;
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
31 portanto comerão do fruto do seu caminho e se fartarão dos seus próprios conselhos.
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
32 Porque o desvio dos néscios os matará, e a prosperidade dos loucos os destruirá.
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
33 Mas o que me der ouvidos habitará em segurança, e estará tranqüilo, sem receio do mal.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Provérbios 1, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.