Lamentações 3
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs VC
VC Versão Católica
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
1 Eu sou o homem que conheceu a dor, sob a vara de seu furor.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
2 Conduziu-me e me fez caminhar nas trevas e não na claridade.
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
3 Ele não cessa de voltar a mão todos os dias contra mim.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
4 Consumiu minha carne e minha pele, partiu meus ossos.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
5 Em torno de mim acumulou veneno e dor.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
6 Fez-me morar nas trevas como os mortos do tempo antigo.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
7 Cercou-me com muralhas sem saída, carregou-me de pesados grilhões.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
8 Não obstante meus gritos e apelos sufocou a minha prece!
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
9 Fechou-me a vereda com pedras e obstruiu o meu caminho.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
10 Foi ele para mim qual urso de emboscada, qual leão traiçoeiro.
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
11 Desviou-me para me dilacerar, deixando-me no abandono.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
12 Retesou o arco e me tomou para alvo de suas setas.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
13 Cravou em meus rins as flechas de sua aljava.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
14 Tornei-me escárnio do meu povo, objeto constante de suas canções.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
15 Saturou-me de amarguras, saciou-me de absinto.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
16 Quebrou-me os dentes com cascalhos, mergulhou-me em cinzas.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
17 A paz foi roubada de minha alma, nem sei mais o que é felicidade.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
18 E eu penso: perdi minha força e minha esperança no Senhor.
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
19 A lembrança de meus tormentos e minhas misérias é para mim absinto e veneno.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
20 A pensar nisso sem cessar, minha alma desfalece dentro de mim.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
21 Eis, porém, o que vou tomar a peito para recuperar a esperança.
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
22 É graças ao Senhor que não fomos aniquilados, porque não se esgotou sua piedade.
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
23 Cada manhã ele se manifesta e grande é sua fidelidade.
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
24 Disse-me a alma: o Senhor é minha partilha, e assim nele confio.
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
25 O Senhor é bom para quem nele confia, para a alma que o procura.
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
26 Bom é esperar em silêncio o socorro do Senhor.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
27 É bom para o homem carregar seu jugo na mocidade.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
28 Permaneça só e em silêncio, quando Deus lho determinar!
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
29 Leve sua boca ao pó; haverá, talvez, esperança?
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
30 Estenda a face a quem o fere, e se farte de opróbrios!
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
31 Porque o Senhor não repele para sempre.
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
32 Após haver afligido, ele tem piedade, porque é grande sua misericórdia.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
33 Não lhe alegra o coração humilhar e afligir os homens.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
34 Calcar aos pés todos os cativos da terra;
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
35 violar o direito de um homem à face do Altíssimo;
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
36 lesar os direitos de outros... Não vê tudo isso o Senhor?
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
37 De quem se executa a ordem, sem que Deus a ordene?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
38 Não é da boca do Altíssimo que procedem males e bens?
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
39 De que pode o homem em vida queixar-se? Que cada um se queixe de seus pecados.
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
40 Examinemos, escrutemos o nosso proceder, e voltemos para o Senhor.
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
41 Elevemos os corações, tanto quanto as mãos, para Deus lá nos céus.
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
42 Pecamos, recalcitramos, e não nos perdoastes.
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
43 Cobristes-vos de cólera para nos perseguir. Matastes sem piedade.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
44 Numa nuvem vos envolvestes para impedir que a prece a atravessasse.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
45 E de nós fizestes raspas, refugo das nações.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
46 Contra nós abrem a boca todos os nossos inimigos.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
47 Fosso e terror - é o nosso quinhão, com ruínas e desolação.
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
48 Rios de lágrimas correm-me dos olhos, por causa da ruína da filha de meu povo.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
49 Não cessam meus olhos de chorar, porque não cessa {a desgraça},
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
50 até que do alto dos céus o Senhor desça seu olhar.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
51 Minha alma se amargura, ao ver todas as filhas da minha cidade.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
52 Caçaram-me como a um pardal os que, sem razão, me odeiam.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
53 Quiseram precipitar-me no fosso rolando uma pedra sobre mim.
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
54 Acima de mim subiam as águas: Estou perdido!, exclamei.
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
55 Invoquei, Senhor, o vosso nome do profundo fosso.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
56 Ouvistes-me gritar: Não aparteis do meu chamado o vosso ouvido.
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
57 E vós viestes no dia em que vos invoquei e dissestes: Não tenhas medo!
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
58 Defendestes, Senhor, a minha causa, e minha vida resgatastes.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
59 Vistes, Senhor, o mal que me fizeram: fazei-me justiça.
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
60 Vós vedes seus projetos vingativos e suas tramas contra mim.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
61 Senhor, ouvistes suas injúrias e todos os seus conluios contra mim;
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
62 As palavras de meus inimigos e o que sem cessar estão tramando contra mim.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
63 Observai-os: sentados ou de pé, fazem de mim objeto de suas canções.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
64 Dai-lhes, Senhor, a paga, o que merece o seu proceder.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
65 Cegai-lhes o coração; feri-os com a vossa maldição;
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
66 persegui-os com vossa cólera, e exterminai-os do nosso universo, Senhor!
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lamentações 3, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.