Lamentações 3
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs BKJ
BKJ BKJ
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
1 Eu sou o homem que viu a aflição por meio da vara da sua ira.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
2 Ele me guiou e me trouxe para a escuridão, mas não para a luz.
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
3 Certamente contra mim ele se virou; ele vira a sua mão contra mim todo o dia.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
4 Minha carne e a minha pele ele envelheceu; ele quebrou os meus ossos.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
5 Ele construiu contra mim, e me cercou de fel e trabalho.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
6 Ele me estabeleceu em lugares escuros, como aqueles que estão mortos há muito tempo.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
7 Ele me cercou com uma sebe, de modo que não posso escapar; ele tornou pesada a minha corrente.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
8 Também, quando eu clamo e grito, ele exclui a minha oração.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
9 Ele cercou os meus caminhos com pedra talhada; ele tornou os meus caminhos tortuosos.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
10 Ele foi para mim como um urso na emboscada, e como um leão em lugares secretos.
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
11 Ele desviou os meus caminhos, e me rasgou em pedaços; ele tornou-me em desolação.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
12 Ele retesou o seu arco, e colocou-me como um alvo para a flecha.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
13 Ele fez as flechas da sua aljava entrarem em meus rins.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
14 Eu fui um escárnio para todo o meu povo; e a sua canção todo o dia.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
15 Ele encheu-me de amargura; ele embebedou-me com absinto.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
16 Ele também quebrou os meus dentes com pedras de cascalho, e cobriu-me com cinzas.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
17 E tu removeste a minha alma para muito longe da paz; eu esqueci a prosperidade.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
18 E eu disse: Minha força e minha esperança estão perecidas por causa do SENHOR.
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
19 Lembra-te da minha aflição e da minha tristeza, do absinto e do fel.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
20 Minha alma os tem na lembrança, e está humilhada dentro de mim.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
21 Isto eu recordo na minha mente, portanto eu tenho esperança.
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
22 É pelas misericórdias do SENHOR que não somos consumidos, porque as suas compaixões não falham.
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
23 Elas são novas a cada manhã, grande é a tua fidelidade.
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
24 O SENHOR é a minha porção, diz a minha alma; portanto eu esperarei nele.
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
25 O SENHOR é bom para aqueles que esperam nele, para a alma que o busca.
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
26 Isto é bom, que um homem deva confiar e quietamente aguardar a salvação do SENHOR.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
27 É bom para o homem que ele carregue o jugo na sua juventude.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
28 Ele senta-se sozinho e permanece em silêncio, porque ele o carrega sobre si.
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
29 Ele coloca no pó a sua boca, para que assim possa haver esperança.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
30 Ele dá a sua face para aquele que o golpeia; ele está repleto de reprovação.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
31 Pois o Senhor não o rejeitará para sempre.
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
32 Embora ele cause a tristeza, ainda assim ele terá compaixão de acordo com a multidão das suas misericórdias.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
33 Pois ele não aflige nem entristece de bom grado os filhos dos homens.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
34 Esmagar sob os pés todos os prisioneiros da terra,
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
35 desviar o direito de um homem perante a face do Altíssimo,
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
36 subverter um homem em sua causa, isso o Senhor não aprova.
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
37 Quem é aquele que diz, e assim acontece, quando o Senhor não o ordenou?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
38 Da boca do Altíssimo não procedem o mal e o bem?
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
39 Portanto, do que reclama um homem vivente, da punição pelos seus pecados?
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
40 Vamos buscar e experimentar os nossos caminhos, e voltar novamente para o SENHOR.
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
41 Vamos erguer o nosso coração juntamente com as nossas mãos a Deus nos céus.
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
42 Nós transgredimos e nos rebelamos; tu não perdoaste.
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
43 Tu te cobriste com fúria, e nos perseguiste; tu nos mataste e não tiveste misericórdia.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
44 Tu te cobriste com uma nuvem, para que a nossa oração não passasse.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
45 Tu nos fizeste como escória e refugo no meio do povo.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
46 Todos os nossos inimigos abriram as suas bocas contra nós.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
47 Temor e armadilha nos sobrevieram; desolação e destruição.
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
48 Dos meus olhos descem rios de água, por causa da destruição da filha do meu povo.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
49 O meu olho goteja e não cessa, sem qualquer intervalo.
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
50 Até que o SENHOR olhe para baixo, e contemple desde o céu.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
51 O meu olho afetou o meu coração, por causa de todas as filhas da minha cidade.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
52 Os meus inimigos me perseguiram dolorosamente, como a um pássaro, sem causa.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
53 Eles cortaram a minha vida dentro da masmorra, e lançaram uma pedra sobre mim.
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
54 Águas fluíram sobre minha cabeça, então eu disse: Eu estou cortado.
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
55 Eu invoquei o teu nome, ó SENHOR, de dentro da profunda masmorra.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
56 Tu ouviste a minha voz; não escondas o teu ouvido ao meu respirar, ao meu clamor.
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
57 Tu te aproximaste no dia em que eu te invoquei; tu disseste: Não temas.
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
58 Ó Senhor, tu pleiteaste as causas da minha alma; tu remiste a minha vida.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
59 Ó SENHOR, tu viste o meu erro. Julga tu a minha causa.
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
60 Tu viste toda a sua vingança, e tudo o que imaginaram contra mim.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
61 Tu ouviste a sua desonra, ó SENHOR, e tudo o que imaginaram contra mim,
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
62 os lábios daqueles que se levantaram contra mim, e os seus planos contra mim todos os dias.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
63 Observa o seu assentar e o seu levantar; eu sou a sua música.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
64 Retribui-lhes uma recompensa, ó SENHOR, de acordo com a obra das suas mãos.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
65 Dá-lhes tristeza de coração, tua maldição sobre eles.
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
66 Na tua ira, persegue-os e destrói-os debaixo dos céus do SENHOR.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lamentações 3, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.