Lamentações 3
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs ARIB
ARIB Almeida Revisada Imprensa Bíblica
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
1 Eu sou o homem que viu a aflição causada pela vara do seu furor.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
2 Ele me guiou e me fez andar em trevas e não na luz.
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
3 Deveras fez virar e revirar a sua mão contra mim o dia todo.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
4 Fez envelhecer a minha carne e a minha pele; quebrou-me os ossos.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
5 Levantou trincheiras contra mim, e me cercou de fel e trabalho.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
6 Fez-me habitar em lugares tenebrosos, como os que estavam mortos há muito.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
7 Cercou-me de uma sebe de modo que não posso sair; agravou os meus grilhões.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
8 Ainda quando grito e clamo por socorro, ele exclui a minha oração.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
9 Fechou os meus caminhos com pedras lavradas, fez tortuosas as minhas veredas.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
10 Fez-se-me como urso de emboscada, um leão em esconderijos.
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
11 Desviou os meus caminhos, e fez-me em pedaços; deixou-me desolado.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
12 Armou o seu arco, e me pôs como alvo à flecha.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
13 Fez entrar nos meus rins as flechas da sua aljava.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
14 Fui feito um objeto de escárnio para todo o meu povo, e a sua canção o dia todo.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
15 Encheu-me de amarguras, fartou-me de absinto.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
16 Quebrou com pedrinhas de areia os meus dentes, cobriu-me de cinza.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
17 Alongaste da paz a minha alma; esqueci-me do que seja a felicidade.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
18 Digo, pois: Já pereceu a minha força, como também a minha esperança no Senhor.
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
19 Lembra-te da minha aflição e amargura, do absinto e do fel.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
20 Minha alma ainda os conserva na memória, e se abate dentro de mim.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
21 Torno a trazer isso à mente, portanto tenho esperança.
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
22 A benignidade do Senhor jamais acaba, as suas misericórdias não têm fim;
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
23 renovam-se cada manhã. Grande é a tua fidelidade.
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
24 A minha porção é o Senhor, diz a minha alma; portanto esperarei nele.
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
25 Bom é o Senhor para os que esperam por ele, para a alma que o busca.
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
26 Bom é ter esperança, e aguardar em silêncio a salvação do Senhor.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
27 Bom é para o homem suportar o jugo na sua mocidade.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
28 Que se assente ele, sozinho, e fique calado, porquanto Deus o pôs sobre ele.
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
29 Ponha a sua boca no pó; talvez ainda haja esperança.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
30 Dê a sua face ao que o fere; farte-se de afronta.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
31 Pois o Senhor não rejeitará para sempre.
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
32 Embora entristeça a alguém, contudo terá compaixão segundo a grandeza da sua misericórdia.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
33 Porque não aflige nem entristece de bom grado os filhos dos homens.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
34 Pisar debaixo dos pés a todos os presos da terra,
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
35 perverter o direito do homem perante a face do Altíssimo,
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
36 subverter o homem no seu pleito, não são do agrado do senhor.
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
37 Quem é aquele que manda, e assim acontece, sem que o Senhor o tenha ordenado?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
38 Não sai da boca do Altíssimo tanto o mal como o bem?
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
39 Por que se queixaria o homem vivente, o varão por causa do castigo dos seus pecados?
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
40 Esquadrinhemos os nossos caminhos, provemo-los, e voltemos para o Senhor.
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
41 Levantemos os nossos corações com as mãos para Deus no céu dizendo;
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
42 Nós transgredimos, e fomos rebeldes, e não perdoaste,
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
43 Cobriste-te de ira, e nos perseguiste; mataste, não te apiedaste.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
44 Cobriste-te de nuvens, para que não passe a nossa oração.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
45 Como escória e refugo nos puseste no meio dos povos.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
46 Todos os nossos inimigos abriram contra nós a sua boca.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
47 Temor e cova vieram sobre nós, assolação e destruição.
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
48 Torrentes de águas correm dos meus olhos, por causa da destruição da filha do meu povo.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
49 Os meus olhos derramam lágrimas, e não cessam, sem haver intermissão,
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
50 até que o Senhor atente e veja desde o céu.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
51 Os meus olhos me afligem, por causa de todas as filhas da minha cidade.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
52 Como ave me caçaram os que, sem causa, são meus inimigos.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
53 Atiraram-me vivo na masmorra, e lançaram pedras sobre mim.
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
54 Águas correram sobre a minha cabeça; eu disse: Estou cortado.
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
55 Invoquei o teu nome, Senhor, desde a profundeza da masmorra.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
56 Ouviste a minha voz; não escondas o teu ouvido ao meu suspiro, ao meu clamor.
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
57 Tu te aproximaste no dia em que te invoquei; disseste: Não temas.
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
58 Pleiteaste, Senhor, a minha causa; remiste a minha vida.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
59 Viste, Senhor, a injustiça que sofri; julga tu a minha causa.
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
60 Viste toda a sua vingança, todos os seus desígnios contra mim.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
61 Ouviste as suas afrontas, Senhor, todos os seus desígnios contra mim,
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
62 os lábios e os pensamentos dos que se levantam contra mim o dia todo.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
63 Observa-os ao assentarem-se e ao levantarem-se; eu sou a sua canção.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
64 Tu lhes darás a recompensa, Senhor, conforme a obra das suas mãos.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
65 Tu lhes darás dureza de coração, maldição tua sobre eles.
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
66 Na tua ira os perseguirás, e os destruirás de debaixo dos teus céus, ó Senhor.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lamentações 3, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.