Lamentações 3
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs NVI
NVI Nova Versão Internacional
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
1 Eu sou o homem que viu a aflição trazida pela vara da sua ira.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
2 Ele me impeliu e me fez andar na escuridão, e não na luz;
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
3 sim, ele voltou sua mão contra mim vez após vez, o tempo todo.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
4 Fez que a minha pele e a minha carne envelhecessem e quebrou os meus ossos.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
5 Ele me sitiou e me cercou de amargura e de pesar.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
6 Fez-me habitar na escuridão como os que há muito morreram.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
7 Cercou-me de muros, e não posso escapar; atou-me a pesadas correntes.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
8 Mesmo quando chamo ou grito por socorro, ele rejeita a minha oração.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
9 Ele impediu o meu caminho com blocos de pedra; e fez tortuosas as minhas sendas.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
10 Como um urso à espreita, como um leão escondido,
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
11 arrancou-me do caminho e despedaçou-me, deixando-me abandonado.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
12 Preparou o seu arco e me fez alvo de suas flechas.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
13 Atingiu o meu coração com flechas de sua aljava.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
14 Tornei-me motivo de riso de todo o meu povo; nas suas canções eles zombam de mim o tempo todo.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
15 Fez-me comer ervas amargas e fartou-me de fel.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
16 Quebrou os meus dentes com pedras; e pisoteou-me no pó.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
17 Tirou-me a paz; esqueci-me do que significa prosperidade.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
18 Por isso digo: "Meu esplendor já se foi, bem como tudo o que eu esperava do Senhor".
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
19 Lembro-me da minha aflição e do meu delírio, da minha amargura e do meu pesar.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
20 Lembro-me bem disso tudo, e a minha alma desfalece dentro de mim.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
21 Todavia, lembro-me também do que pode dar-me esperança:
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
22 Graças ao grande amor do Senhor é que não somos consumidos, pois as suas misericórdias são inesgotáveis.
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
23 Renovam-se cada manhã; grande é a tua fidelidade!
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
24 Digo a mim mesmo: A minha porção é o Senhor; portanto, nele porei a minha esperança.
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
25 O Senhor é bom para com aqueles cuja esperança está nele, para com aqueles que o buscam;
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
26 é bom esperar tranqüilo pela salvação do Senhor.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
27 É bom que o homem suporte o jugo enquanto é jovem.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
28 Leve-o sozinho e em silêncio, porque o Senhor o pôs sobre ele.
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
29 Ponha o seu rosto no pó; talvez ainda haja esperança.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
30 Ofereça o rosto a quem o quer ferir, e engula a desonra.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
31 Porque o Senhor não o desprezará para sempre.
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
32 Embora ele traga tristeza, mostrará compaixão, tão grande é o seu amor infalível.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
33 Porque não é do seu agrado trazer aflição e tristeza aos filhos dos homens.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
34 Esmagar com os pés todos os prisioneiros da terra,
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
35 negar a alguém os seus direitos, enfrentando o Altíssimo,
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
36 impedir a alguém o acesso à justiça; não veria o Senhor tais coisas?
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
37 Quem poderá falar e fazer acontecer, se o Senhor não o tiver decretado?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
38 Não é da boca do Altíssimo que vêm tanto as desgraças como as bênçãos?
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
39 Como pode um homem reclamar quando é punido por seus pecados?
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
40 Examinemos e submetamos à prova os nossos caminhos, e depois voltemos ao Senhor.
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
41 Levantemos o coração e as mãos para Deus, que está nos céus, e digamos:
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
42 "Pecamos e nos rebelamos, e tu não nos perdoaste.
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
43 Tu te cobriste de ira e nos perseguiste, massacraste-nos sem piedade.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
44 Tu te escondeste atrás de uma nuvem para que nenhuma oração chegasse a ti.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
45 Tu nos tornaste escória e refugo entre as nações.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
46 Todos os nossos inimigos escancaram a boca contra nós.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
47 Sofremos terror e ciladas, ruína e destruição".
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
48 Rios de lágrimas correm dos meus ohos porque o meu povo foi destruído.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
49 Meus olhos choram sem parar, sem nenhum descanso,
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
50 até que o Senhor contemple dos céus e veja.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
51 O que eu enxergo enche-me a alma de tristeza, de pena de todas as mulheres da minha cidade.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
52 Aqueles que, sem motivo, eram meus inimigos caçaram-me como a um passarinho.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
53 Procuraram fazer minha vida acabar na cova e me jogaram pedras;
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
54 as águas me encobriram a cabeça, e cheguei a pensar que o fim de tudo tinha chegado.
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
55 Clamei pelo teu nome, Senhor, das profundezas da cova.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
56 Tu ouviste o meu clamor: "Não feches os teus ouvidos aos meus gritos de socorro".
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
57 Tu te aproximaste quando a ti clamei, e disseste: "Não tenha medo".
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
58 Senhor, tu assumiste a minha causa; e redimiste a minha vida.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
59 Tu tens visto, Senhor, o mal que me tem sido feito. Toma a teu cargo a minha causa!
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
60 Tu viste como é terrível a vingança deles, todas as suas ciladas contra mim.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
61 Senhor, tu ouviste os seus insultos, todas as suas ciladas contra mim,
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
62 aquilo que os meus inimigos sussurram e murmuram o tempo todo contra mim.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
63 Olha para eles! Sentados ou em pé, zombam de mim com as suas canções.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
64 Dá-lhes o que merecem, Senhor, conforme o que as suas mãos têm feito.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
65 Coloca um véu sobre os seus corações e esteja a tua maldição sobre eles.
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
66 Persegue-os com fúria e elimina-os de debaixo dos teus céus, ó Senhor.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lamentações 3, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.