Lamentações 3
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs ARA
ARA Almeida Revista e Atualizada 1993
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
1 Eu sou o homem que viu a aflição pela vara do furor de Deus.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
2 Ele me levou e me fez andar em trevas e não na luz.
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
3 Deveras ele volveu contra mim a mão, de contínuo, todo o dia.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
4 Fez envelhecer a minha carne e a minha pele, despedaçou os meus ossos.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
5 Edificou contra mim e me cercou de veneno e de dor.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
6 Fez-me habitar em lugares tenebrosos, como os que estão mortos para sempre.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
7 Cercou-me de um muro, e já não posso sair; agravou-me com grilhões de bronze.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
8 Ainda quando clamo e grito, ele não admite a minha oração.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
9 Fechou os meus caminhos com pedras lavradas, fez tortuosas as minhas veredas.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
10 Fez-se-me como urso à espreita, um leão de emboscada.
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
11 Desviou os meus caminhos e me fez em pedaços; deixou-me assolado.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
12 Entesou o seu arco e me pôs como alvo à flecha.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
13 Fez que me entrassem no coração as flechas da sua aljava.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
14 Fui feito objeto de escárnio para todo o meu povo e a sua canção, todo o dia.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
15 Fartou-me de amarguras, saciou-me de absinto.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
16 Fez-me quebrar com pedrinhas de areia os meus dentes, cobriu-me de cinza.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
17 Afastou a paz de minha alma; esqueci-me do bem.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
18 Então, disse eu: já pereceu a minha glória, como também a minha esperança no
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
19 Lembra-te da minha aflição e do meu pranto, do absinto e do veneno.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
20 Minha alma, continuamente, os recorda e se abate dentro de mim.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
21 Quero trazer à memória o que me pode dar esperança.
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
22 As misericórdias do Senhor são a causa de não sermos consumidos, porque as suas misericórdias não têm fim;
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
23 renovam-se cada manhã. Grande é a tua fidelidade.
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
24 A minha porção é o Senhor , diz a minha alma; portanto, esperarei nele.
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
25 Bom é o Senhor para os que esperam por ele, para a alma que o busca.
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
26 Bom é aguardar a salvação do Senhor , e isso, em silêncio.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
27 Bom é para o homem suportar o jugo na sua mocidade.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
28 Assente-se solitário e fique em silêncio; porquanto esse jugo Deus pôs sobre ele;
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
29 ponha a boca no pó; talvez ainda haja esperança.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
30 Dê a face ao que o fere; farte-se de afronta.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
31 O Senhor não rejeitará para sempre;
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
32 pois, ainda que entristeça a alguém, usará de compaixão segundo a grandeza das suas misericórdias;
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
33 porque não aflige, nem entristece de bom grado os filhos dos homens.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
34 Pisar debaixo dos pés a todos os presos da terra,
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
35 perverter o direito do homem perante o Altíssimo,
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
36 subverter ao homem no seu pleito, não o veria o Senhor?
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
37 Quem é aquele que diz, e assim acontece, quando o Senhor o não mande?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
38 Acaso, não procede do Altíssimo tanto o mal como o bem?
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
39 Por que, pois, se queixa o homem vivente? Queixe-se cada um dos seus próprios pecados.
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
40 Esquadrinhemos os nossos caminhos, provemo-los e voltemos para o
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
41 Levantemos o coração, juntamente com as mãos, para Deus nos céus, dizendo:
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
42 Nós prevaricamos e fomos rebeldes, e tu não nos perdoaste.
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
43 Cobriste-nos de ira e nos perseguiste; e sem piedade nos mataste.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
44 De nuvens te encobriste para que não passe a nossa oração.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
45 Como cisco e refugo nos puseste no meio dos povos.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
46 Todos os nossos inimigos abriram contra nós a boca.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
47 Sobre nós vieram o temor e a cova, a assolação e a ruína.
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
48 Dos meus olhos se derramam torrentes de águas, por causa da destruição da filha do meu povo.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
49 Os meus olhos choram, não cessam, e não há descanso,
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
50 até que o Senhor atenda e veja lá do céu.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
51 Os meus olhos entristecem a minha alma, por causa de todas as filhas da minha cidade.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
52 Caçaram-me, como se eu fosse ave, os que sem motivo são meus inimigos.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
53 Para me destruírem, lançaram-me na cova e atiraram pedras sobre mim.
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
54 Águas correram sobre a minha cabeça; então, disse: estou perdido!
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
55 Da mais profunda cova, Senhor , invoquei o teu nome.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
56 Ouviste a minha voz; não escondas o ouvido aos meus lamentos, ao meu clamor.
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
57 De mim te aproximaste no dia em que te invoquei; disseste: Não temas.
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
58 Pleiteaste, Senhor, a causa da minha alma, remiste a minha vida.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
59 Viste, Senhor , a injustiça que me fizeram; julga a minha causa.
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
60 Viste a sua vingança toda, todos os seus pensamentos contra mim.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
61 Ouviste as suas afrontas, Senhor , todos os seus pensamentos contra mim;
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
62 as acusações dos meus adversários e o seu murmurar contra mim, o dia todo.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
63 Observa-os quando se assentam e quando se levantam; eu sou objeto da sua canção.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
64 Tu lhes darás a paga, Senhor , segundo a obra das suas mãos.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
65 Tu lhes darás cegueira de coração, a tua maldição imporás sobre eles.
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
66 Na tua ira, os perseguirás, e eles serão eliminados de debaixo dos céus do
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lamentações 3, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.