Lamentações 3
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs NAA
NAA Nova Almeida Atualizada 2017
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
1 Eu sou o homem que viu a aflição causada pela vara do furor de Deus.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
2 Ele me levou e me fez andar nas trevas e não na luz.
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
3 Certamente ele voltou a sua mão contra mim, sem parar, todo o dia.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
4 Fez envelhecer a minha carne e a minha pele, e despedaçou os meus ossos.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
5 Construiu rampas de ataque contra mim e me cercou de amargura e dor.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
6 Ele me faz habitar na escuridão, como aqueles que morreram há muito tempo.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
7 Cercou-me de um muro, e já não posso sair; prendeu-me com pesadas correntes.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
8 Mesmo quando clamo e grito, ele fecha os ouvidos à minha oração.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
9 Fechou os meus caminhos com blocos de pedra, fez tortuosas as minhas veredas.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
10 Foi para mim como um urso à espreita, como um leão pronto para atacar.
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
11 Desviou os meus caminhos e me fez em pedaços; depois me abandonou.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
12 Entesou o seu arco e me pôs como alvo de suas flechas.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
13 As flechas da sua aljava atingiram o meu coração.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
14 Fui feito motivo de riso para todo o meu povo, e a sua canção de deboche o dia inteiro.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
15 Fartou-me de amarguras, e me saciou de absinto.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
16 Quebrou os meus dentes nas pedras, e cobriu-me de cinza.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
17 Já não sei o que é ter paz e esqueci o que é desfrutar do bem.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
18 Então eu disse: “Não tenho mais forças. A minha esperança no
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
19 Lembra-te da minha aflição e do meu andar errante, do absinto e da amargura.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
20 Minha alma continuamente se lembra disso e se abate dentro de mim.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
21 Quero trazer à memória o que pode me dar esperança.
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
22 As misericórdias do de não sermos consumidos, porque as suas misericórdias não têm fim;
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
23 renovam-se cada manhã. Grande é a tua fidelidade.
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
24 A minha porção é o Senhor , diz a minha alma; portanto, esperarei nele.
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
25 O Senhor é bom para os que esperam nele, para aqueles que o buscam.
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
26 Bom é aguardar a salvação do e isso, em silêncio.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
27 Bom é para o homem suportar o jugo na sua mocidade.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
28 Que ele se assente solitário e fique em silêncio, porque esse jugo Deus pôs sobre ele.
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
29 Ponha a sua boca no pó; talvez ainda haja esperança.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
30 Dê a face ao que o fere e suporte todas as afrontas.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
31 O Senhor não rejeitará para sempre.
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
32 Ainda que entristeça alguém, terá compaixão segundo a grandeza das suas misericórdias.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
33 Porque não aflige nem entristece de bom grado os filhos dos homens.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
34 Pisar debaixo dos pés todos os prisioneiros da terra,
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
35 perverter o direito do homem diante do Altíssimo,
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
36 subverter a justiça num processo — será que o Senhor não veria tais coisas?
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
37 Quem é aquele que diz, e assim acontece, sem que o Senhor o tenha ordenado?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
38 Por acaso, não é da boca do Altíssimo que procedem tanto o mal como o bem?
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
39 Por que se queixa o homem? Queixe-se cada um dos seus próprios pecados.
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
40 Examinemos bem os nossos caminhos e voltemos para o
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
41 Levantemos o coração, juntamente com as mãos, para Deus nos céus, dizendo:
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
42 “Nós pecamos e fomos rebeldes, e tu não nos perdoaste.”
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
43 Cobriste-nos de ira e nos perseguiste; nos mataste sem dó nem piedade.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
44 De nuvens te encobriste para que a nossa oração não passe.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
45 Como lixo e refugo nos puseste no meio dos povos.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
46 Todos os nossos inimigos abriram a boca contra nós.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
47 Sobre nós vieram o temor e a cova, a desolação e a ruína.
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
48 Dos meus olhos correm rios de lágrimas, por causa da destruição da filha do meu povo.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
49 Os meus olhos choram, não cessam, e não há descanso,
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
50 até que o Senhor atenda e veja lá do céu.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
51 O que vejo entristece a minha alma: o sofrimento de todas as filhas da minha cidade.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
52 Aqueles que sem motivo são meus inimigos caçaram-me como se eu fosse uma ave.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
53 Lançaram-me vivo numa cova e atiraram pedras sobre mim.
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
54 Águas correram sobre a minha cabeça; então eu disse: “Estou perdido!”
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
55 Da mais profunda cova, Senhor , invoquei o teu nome.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
56 Ouviste a minha voz, quando pedi: “Não feches os teus ouvidos aos meus lamentos, ao meu clamor.”
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
57 No dia em que te invoquei, chegaste perto de mim e disseste: “Não tenha medo.”
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
58 Defendeste a minha causa, Senhor; remiste a minha vida.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
59 Viste, Senhor , a injustiça que me fizeram; julga a minha causa.
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
60 Viste toda a sua vingança, todos os seus planos contra mim.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
61 Ouviste as suas afrontas, todos os seus planos contra mim,
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
62 as acusações que me fazem e o que murmuram contra mim, o dia todo.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
63 Observa-os quando se assentam e quando se levantam; eu sou motivo de zombaria para eles.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
64 Tu, Senhor , lhes retribuirás segundo a obra das mãos deles.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
65 Tu lhes darás dureza de coração, que é a tua maldição sobre eles.
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
66 Na tua ira, os perseguirás, e eles serão eliminados de debaixo dos céus do
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lamentações 3, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.