Lamentações 3
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs NTLH
NTLH Nova Tradução na Linguagem de Hoje 2000
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
1 Eu sou aquele que sabe o que é sofrer os golpes da ira de Deus.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
2 Ele me levou para a escuridão e me fez andar por caminhos sem luz.
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
3 Com a sua mão, me bateu muitas vezes, o dia inteiro.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
4 Deus fez envelhecer a minha carne e a minha pele e quebrou os meus ossos.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
5 Em volta de mim, ele construiu um muro de sofrimento e amargura.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
6 Ele me fez morar na escuridão, como se eu estivesse morto há muito tempo.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
7 Deus me amarrou com pesadas correntes; estou na prisão e não posso escapar.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
8 Grito pedindo socorro, mas ele não quer ouvir a minha oração.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
9 Não posso seguir em frente, pois, com grandes blocos de pedra, ele fechou o meu caminho.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
10 Deus tem sido para mim como um leão de tocaia, como um urso pronto para atacar.
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
11 Ele me afastou do caminho, me fez em pedaços e depois me abandonou.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
12 Ele armou o seu arco e fez de mim o alvo das suas flechas.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
13 As flechas atiradas por Deus entraram fundo na minha carne.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
14 O dia inteiro as pessoas riem de mim; elas zombam de mim nas suas canções.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
15 Deus me encheu de comidas amargas e me fez beber fel até eu não poder mais.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
16 Ele esfregou o meu rosto no chão e quebrou os meus dentes nas pedras.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
17 Já não sei mais o que é paz e esqueci o que é felicidade.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
18 Não tenho muito tempo de vida, e a minha esperança no
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
19 Eu lembro da minha tristeza e solidão, das amarguras e dos sofrimentos.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
20 Penso sempre nisso e fico abatido.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
21 Mas a esperança volta quando penso no seguinte:
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
22 O amor do Senhor Deus não se acaba, e a sua bondade não tem fim.
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
23 Esse amor e essa bondade são novos todas as manhãs; e como é grande a fidelidade do
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
24 Deus é tudo o que tenho; por isso, confio nele.
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
25 O Senhor é bom para todos os que confiam nele.
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
26 O melhor é ter esperança e aguardar em silêncio a ajuda do
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
27 E é bom que as pessoas aprendam a sofrer com paciência desde a sua juventude.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
28 Quando Deus nos faz sofrer, devemos ficar sozinhos, pacientes e em silêncio.
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
29 Devemos nos curvar, humildes, pois ainda pode haver esperança.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
30 Quando somos ofendidos, não devemos reagir, mas sim suportar todos os insultos.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
31 O Senhor não rejeita ninguém para sempre.
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
32 Ele pode fazer a gente sofrer, mas também tem compaixão porque o seu amor é imenso.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
33 Não é com prazer que ele nos causa sofrimento ou dor.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
34 Deus sabe quando neste país os prisioneiros são massacrados sem compaixão.
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
35 O Deus Altíssimo sabe quando são desrespeitados os direitos humanos, que ele mesmo nos deu.
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
36 Sim, o Senhor sabe quando torcem a justiça num processo.
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
37 Ninguém pode fazer acontecer nada se Deus não quiser.
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
38 Tanto as coisas boas como as más acontecem por ordem do Deus Altíssimo.
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
39 Por que nos queixarmos da vida quando somos castigados por causa dos nossos pecados?
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
40 Examinemos seriamente o que temos feito e voltemos para o
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
41 Abramos o nosso coração a Deus, que está no céu, e oremos assim:
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
42 “Ó Deus, nós pecamos, nos revoltamos, e não nos perdoaste.
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
43 “Tu ficaste irado conosco, nos perseguiste, nos mataste sem dó nem piedade.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
44 Tu te cercaste de nuvens para que as nossas orações não chegassem a ti.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
45 Fizeste com que as nações olhassem para nós como se fôssemos um monte de lixo e refugos.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
46 “Somos insultados por todos os nossos inimigos.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
47 Temos vivido no meio de medos, perigos, desgraças e destruição.”
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
48 Dos meus olhos correm rios de lágrimas por causa da destruição do meu povo.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
49 Sem parar, os meus olhos vão derramar lágrimas
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
50 até que o Senhor olhe lá do céu e nos veja.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
51 O meu coração sofre muito quando penso no que vi acontecer com as mulheres da minha cidade.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
52 Os meus inimigos, que não tinham razão para me odiar, me caçaram como se eu fosse um passarinho.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
53 Eles me jogaram vivo num poço e o taparam com uma pedra.
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
54 A água subiu acima da minha cabeça, e eu pensei: “Estou perdido!”
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
55 Do fundo do poço, gritei pedindo a tua ajuda, ó
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
56 Roguei que me escutasses, e tu ouviste o meu grito.
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
57 No dia em que te chamei, chegaste perto de mim e disseste: “Não tenha medo!”
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
58 Ó Senhor, tu vieste me socorrer e salvaste a minha vida.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
59 Julga a meu favor, ó Senhor , pois conheces as injustiças que tenho sofrido.
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
60 Tu sabes como os meus inimigos são vingativos e conheces os planos que fazem contra mim.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
61 Ó Senhor Deus, tu ouviste os seus insultos e conheces todos os seus planos.
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
62 Tu sabes que o dia inteiro falam contra mim e planejam me prejudicar.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
63 Tu vês que, em todos os momentos, eles zombam de mim.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
64 Ó Senhor , dá-lhes o que merecem, castiga-os pelo que têm feito.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
65 Amaldiçoa-os e faze com que eles caiam no desespero.
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
66 Persegue-os na tua ira, ó Senhor , e acaba com eles aqui na terra!
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lamentações 3, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.