Jó 6
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs NAA
NAA Nova Almeida Atualizada 2017
1 Job svarade, och sade:
1 Então Jó respondeu:
2 När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
2 “Ah! Se a minha queixa, de fato, pudesse ser pesada, e contra ela, numa balança, se pusesse a minha miséria,
3 Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
3 esta, na verdade, pesaria mais que a areia dos mares. Por isso é que as minhas palavras foram precipitadas.
4 Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
4 Porque as flechas do Todo-Poderoso estão cravadas em mim, e o meu espírito sorve o veneno delas; os terrores de Deus se armam contra mim.
5 Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
5 Será que o jumento selvagem zurra quando está junto à relva? Ou será que o boi berra junto ao seu pasto?
6 Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
6 Pode-se comer sem sal o que é insípido? Ou haverá sabor na clara do ovo?
7 Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
7 Aquilo que a minha alma recusava tocar, isso é agora a minha comida repugnante.”
8 O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
8 “Quem dera que se cumprisse o meu pedido, e que Deus me concedesse o que desejo!
9 Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
9 Que fosse do agrado de Deus esmagar-me, que soltasse a sua mão e acabasse comigo!
10 Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
10 Isto ainda seria a minha consolação, e eu saltaria de contente na minha dor, que é implacável; porque não tenho negado as palavras do Santo.
11 Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
11 Por que esperar, se já não tenho forças? Por que prolongar a vida, se o meu fim é certo?
12 Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
12 Por acaso a minha força é a força da pedra? Ou é de bronze a minha carne?
13 Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
13 Não encontro socorro em mim mesmo; foram afastados de mim os meus recursos.”
14 Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
14 “Ao aflito deve o amigo mostrar compaixão, mesmo ao que abandonou o temor do Todo-Poderoso.
15 Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
15 Meus irmãos me enganaram; são como um ribeiro, como a torrente que transborda no vale,
16 Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
16 turvada com o gelo e com a neve que nela se esconde,
17 Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
17 torrente que seca quando o tempo aquece, e que no calor desaparece do seu lugar.
18 Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
18 As caravanas se desviam dos seus caminhos, sobem para lugares desolados e perecem.
19 De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
19 As caravanas de Temá procuram essa torrente, os viajantes de Sabá por ela suspiram.
20 Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
20 Ficam envergonhados por terem confiado; quando chegam ali, ficam decepcionados.
21 Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
21 Assim também vocês não me ajudaram em nada; veem os meus males e ficam com medo.
22 Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
22 Por acaso pedi que me dessem recompensa? Ou que da riqueza de vocês me trouxessem algum presente?
23 Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
23 Será que pedi que me livrassem do poder do opressor? Ou que me resgatassem das mãos dos tiranos?”
24 Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
24 “Ensinem-me, e eu me calarei; mostrem-me em que tenho errado.
25 Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
25 Como são persuasivas as palavras retas! Mas o que é que a repreensão de vocês repreende?
26 I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
26 Por acaso vocês pensam em reprovar as minhas palavras, ditas por um desesperado ao vento?
27 I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
27 Até sobre um órfão vocês lançariam sortes e seriam capazes de vender um amigo!
28 Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
28 Agora, pois, tenham a bondade de olhar para mim e vejam que não estou mentindo na cara de vocês.
29 Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
29 Por favor, mudem de parecer, e que não haja injustiça; mudem de parecer, e a justiça da minha causa triunfará.
30 Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
30 Há iniquidade em meus lábios? Será que a minha boca não consegue discernir coisas perniciosas?”
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 6, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.