Jó 6
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs BKJ
BKJ BKJ
1 Job svarade, och sade:
1 Mas Jó respondeu e disse:
2 När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
2 Oh! Se a minha dor fosse minuciosamente pesada, e a minha calamidade juntamente se pusesse na balança!
3 Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
3 Pois agora seria mais pesada do que a areia dos mares; portanto minhas palavras são engolidas.
4 Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
4 Porque as flechas do Todo-Poderoso estão em mim, e o meu espírito suga o seu veneno, os terrores de Deus se posicionam contra mim.
5 Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
5 Acaso o jumento selvagem zurra quando come grama? Ou abaixa-se o boi sobre seu feno?
6 Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
6 Pode aquilo que é insípido ser comido sem sal? Ou há algum gosto na clara do ovo?
7 Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
7 As coisas que minha alma se recusou a tocar são como meu alimento nauseabundo.
8 O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
8 Oh, se eu pudesse ter meu pedido, e se Deus me concedesse a coisa pela qual anseio!
9 Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
9 Que satisfizesse a Deus me destruir; que ele soltasse a sua mão, e me cortasse fora!
10 Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
10 Então eu ainda teria consolo; sim, eu me endureceria na dor; que ele não me poupe, porque eu não escondi as palavras daquele que é Santo.
11 Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
11 Qual é a minha força, para que eu devesse ter esperança? E qual é o meu fim, para que eu devesse prolongar minha vida?
12 Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
12 É a minha força a força das pedras? Ou é a minha carne de bronze?
13 Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
13 Não está a minha ajuda em mim? Foi a sabedoria levada para longe de mim?
14 Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
14 Ao que está aflito, a compaixão deve ser mostrada por seu amigo; ainda que ele abandone o temor do Todo-Poderoso.
15 Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
15 Meus irmãos me trataram enganosamente como um ribeiro, e como a corrente dos ribeiros eles passam distante;
16 Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
16 que são escurecidos pela razão do gelo, e onde se esconde a neve;
17 Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
17 no tempo em que ficam quentes, desaparecem; quando está quente, são consumidos de seu lugar.
18 Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
18 As veredas dos seus caminhos são desviadas; eles vão ao nada e perecem.
19 De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
19 As tropas de Tema olharam; as companhias de Sabá esperaram por eles.
20 Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
20 Eles foram confundidos porque haviam tido esperança; eles vieram de lá e foram envergonhados.
21 Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
21 Porque agora sois nada; vistes um terror, e temeis.
22 Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
22 Disse eu: Trazei a mim; ou da vossa subsistência subornai a meu favor?
23 Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
23 Ou, livrai-me da mão do inimigo? Ou, resgatai-me da mão do opressor?
24 Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
24 Ensinai-me, e eu reterei a minha língua; e fazei-me entender onde eu tenho errado.
25 Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
25 Quão convincentes são as palavras certas! Mas o que vossa argumentação reprova?
26 I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
26 Imaginai reprovar as palavras e os discursos de quem está desesperado, que são como vento?
27 I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
27 Sim, oprimis o órfão, e cavais uma cova para o seu amigo.
28 Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
28 Agora, portanto, esteja satisfeito; olhai para mim, porque vos é evidente se minto.
29 Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
29 Retornai, vos rogo, não haja iniquidade; sim, retornai novamente; minha justiça está nisso.
30 Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
30 Há iniquidade na minha língua? Não consegue o meu paladar distinguir coisas perversas?
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 6, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.