Jó 6
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs ARIB
ARIB Almeida Revisada Imprensa Bíblica
1 Job svarade, och sade:
1 Então Jó, respondendo, disse:
2 När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
2 Oxalá de fato se pesasse a minha mágoa, e juntamente na balança se pusesse a minha calamidade!
3 Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
3 Pois, na verdade, seria mais pesada do que a areia dos mares; por isso é que as minhas palavras têm sido temerárias.
4 Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
4 Porque as flechas do Todo-Poderoso se cravaram em mim, e o meu espírito suga o veneno delas; os terrores de Deus se arregimentam contra mim.
5 Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
5 Zurrará o asno montês quando tiver erva? Ou mugirá o boi junto ao seu pasto?:
6 Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
6 Pode se comer sem sal o que é insípido? Ou há gosto na clara do ovo?
7 Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
7 Nessas coisas a minha alma recusa tocar, pois são para mim qual comida repugnante.
8 O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
8 Quem dera que se cumprisse o meu rogo, e que Deus me desse o que anelo!
9 Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
9 que fosse do agrado de Deus esmagar-me; que soltasse a sua mão, e me exterminasse!
10 Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
10 Isto ainda seria a minha consolação, e exultaria na dor que não me poupa; porque não tenho negado as palavras do Santo.
11 Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
11 Qual é a minha força, para que eu espere? Ou qual é o meu fim, para que me porte com paciência?
12 Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
12 É a minha força a força da pedra? Ou é de bronze a minha carne?
13 Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
13 Na verdade não há em mim socorro nenhum. Não me desamparou todo o auxílio eficaz?
14 Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
14 Ao que desfalece devia o amigo mostrar compaixão; mesmo ao que abandona o temor do Todo-Poderoso.
15 Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
15 Meus irmãos houveram-se aleivosamente, como um ribeiro, como a torrente dos ribeiros que passam,
16 Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
16 os quais se turvam com o gelo, e neles se esconde a neve;
17 Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
17 no tempo do calor vão minguando; e quando o calor vem, desaparecem do seu lugar.
18 Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
18 As caravanas se desviam do seu curso; sobem ao deserto, e perecem.
19 De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
19 As caravanas de Tema olham; os viandantes de Sabá por eles esperam.
20 Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
20 Ficam envergonhados por terem confiado; e, chegando ali, se confundem.
21 Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
21 Agora, pois, tais vos tornastes para mim; vedes a minha calamidade e temeis.
22 Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
22 Acaso disse eu: Dai-me um presente? Ou: Fazei-me uma oferta de vossos bens?
23 Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
23 Ou: Livrai-me das mãos do adversário? Ou: Resgatai-me das mãos dos opressores ?
24 Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
24 Ensinai-me, e eu me calarei; e fazei-me entender em que errei.
25 Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
25 Quão poderosas são as palavras da boa razão! Mas que é o que a vossa argüição reprova?
26 I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
26 Acaso pretendeis reprovar palavras, embora sejam as razões do desesperado como vento?
27 I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
27 Até quereis lançar sortes sobre o órfão, e fazer mercadoria do vosso amigo.
28 Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
28 Agora, pois, por favor, olhai para, mim; porque de certo à vossa face não mentirei.
29 Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
29 Mudai de parecer, peço-vos, não haja injustiça; sim, mudai de parecer, que a minha causa é justa.
30 Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
30 Há iniqüidade na minha língua? Ou não poderia o meu paladar discernir coisas perversas?
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 6, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.