Jó 6
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs ARC
ARC Almeida Revista e Corrigida 2009
1 Job svarade, och sade:
1 Então, Jó respondeu e disse:
2 När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
2 Oh! Se a minha mágoa retamente se pesasse, e a minha miséria juntamente se pusesse numa balança!
3 Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
3 Porque, na verdade, mais pesada seria do que a areia dos mares; por isso é que as minhas palavras têm sido inconsideradas.
4 Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
4 Porque as flechas do Todo-Poderoso estão em mim, e o seu ardente veneno, o bebe o meu espírito; os terrores de Deus se armam contra mim.
5 Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
5 Porventura, zurrará o jumento montês junto à relva? Ou berrará o boi junto ao seu pasto?
6 Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
6 Ou comer-se-á sem sal o que é insípido? Ou haverá gosto na clara do ovo?
7 Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
7 A minha alma recusa tocar em vossas palavras, pois são como a minha comida fastienta.
8 O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
8 Quem dera que se cumprisse o meu desejo, e que Deus me desse o que espero!
9 Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
9 E que Deus quisesse quebrantar-me, e soltasse a sua mão, e acabasse comigo!
10 Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
10 Isto ainda seria a minha consolação e me refrigeraria no meu tormento, não me poupando ele; porque não repulsei as palavras do Santo.
11 Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
11 Qual é a minha força, para que eu espere? Ou qual é o meu fim, para que prolongue a minha vida?
12 Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
12 É, porventura, a minha força a força da pedra? Ou é de cobre a minha carne?
13 Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
13 Está em mim a minha ajuda? Não me desamparou todo auxílio eficaz?
14 Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
14 Ao que está aflito devia o amigo mostrar compaixão, ainda ao que deixasse o temor do Todo-Poderoso.
15 Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
15 Meus irmãos aleivosamente me trataram; são como um ribeiro, como a torrente dos ribeiros que passam,
16 Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
16 que estão encobertos com a geada, e neles se esconde a neve.
17 Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
17 No tempo em que se derretem com o calor, se desfazem; e, em se aquentando, desaparecem do seu lugar.
18 Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
18 Desviam-se as caravanas dos seus caminhos; sobem ao vácuo e perecem.
19 De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
19 Os caminhantes de Temá os veem; os passageiros de Sabá olham para eles.
20 Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
20 Foram envergonhados por terem confiado; e, chegando ali, se confundem.
21 Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
21 Agora, sois semelhantes a eles; vistes o terror e temestes.
22 Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
22 Disse- vos eu: dai-me ou oferecei-me da vossa fazenda presentes?
23 Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
23 Ou: livrai-me das mãos do opressor? Ou: redimi-me das mãos dos tiranos?
24 Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
24 Ensinai-me, e eu me calarei; e dai-me a entender em que errei.
25 Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
25 Oh! Quão fortes são as palavras da boa razão! Mas que é o que censura a vossa arguição?
26 I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
26 Porventura, buscareis palavras para me repreenderdes, visto que as razões do desesperado são como vento?
27 I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
27 Mas, antes, lançais sortes sobre o órfão e especulais com o vosso amigo.
28 Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
28 Agora, pois, se sois servidos, olhai para mim; e vede se minto em vossa presença.
29 Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
29 Voltai, pois, não haja iniquidade; voltai, sim, que a minha causa é justa.
30 Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
30 Há, porventura, iniquidade na minha língua? Ou não poderia o meu paladar dar a entender as minhas misérias?
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 6, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.