Jó 6
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs ACF
ACF Almeida Corrigida Fiel
1 Job svarade, och sade:
1 Então Jó respondeu, dizendo:
2 När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
2 Oh! se a minha mágoa retamente se pesasse, e a minha miséria juntamente se pusesse numa balança!
3 Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
3 Porque, na verdade, mais pesada seria, do que a areia dos mares; por isso é que as minhas palavras têm sido engolidas.
4 Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
4 Porque as flechas do TodoPoderoso estão em mim, cujo ardente veneno suga o meu espírito; os terrores de Deus se armam contra mim.
5 Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
5 Porventura zurrará o jumento montês junto à relva? Ou mugirá o boi junto ao seu pasto?
6 Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
6 Ou comer-se-á sem sal o que é insípido? Ou haverá gosto na clara do ovo?
7 Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
7 A minha alma recusa tocá-las, pois são para mim como comida repugnante.
8 O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
8 Quem dera que se cumprisse o meu desejo, e que Deus me desse o que espero!
9 Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
9 E que Deus quisesse quebrantar-me, e soltasse a sua mão, e me acabasse!
10 Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
10 Isto ainda seria a minha consolação, e me refrigeraria no meu tormento, não me poupando ele; porque não ocultei as palavras do Santo.
11 Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
11 Qual é a minha força, para que eu espere? Ou qual é o meu fim, para que tenha ainda paciência?
12 Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
12 É porventura a minha força a força da pedra? Ou é de cobre a minha carne?
13 Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
13 Está em mim a minha ajuda? Ou desamparou-me a verdadeira sabedoria?
14 Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
14 Ao que está aflito devia o amigo mostrar compaixão, ainda ao que deixasse o temor do Todo-Poderoso.
15 Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
15 Meus irmãos aleivosamente me trataram, como um ribeiro, como a torrente dos ribeiros que passam,
16 Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
16 Que estão encobertos com a geada, e neles se esconde a neve,
17 Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
17 No tempo em que se derretem com o calor, se desfazem, e em se aquentando, desaparecem do seu lugar.
18 Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
18 Desviam-se as veredas dos seus caminhos; sobem ao vácuo, e perecem.
19 De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
19 Os caminhantes de Tema os vêem; os passageiros de Sabá esperam por eles.
20 Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
20 Ficam envergonhados, por terem confiado e, chegando ali, se confundem.
21 Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
21 Agora sois semelhantes a eles; vistes o terror, e temestes.
22 Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
22 Acaso disse eu: Dai-me ou oferecei-me presentes de vossos bens?
23 Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
23 Ou livrai-me das mãos do opressor? Ou redimi-me das mãos dos tiranos?
24 Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
24 Ensinai-me, e eu me calarei; e fazei-me entender em que errei.
25 Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
25 Oh! quão fortes são as palavras da boa razão! Mas que é o que censura a vossa argüição?
26 I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
26 Porventura buscareis palavras para me repreenderdes, visto que as razões do desesperado são como vento?
27 I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
27 Mas antes lançais sortes sobre o órfão; e cavais uma cova para o amigo.
28 Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
28 Agora, pois, se sois servidos, olhai para mim; e vede se minto em vossa presença.
29 Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
29 Voltai, pois, não haja iniqüidade; tornai-vos, digo, que ainda a minha justiça aparecerá nisso.
30 Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
30 Há porventura iniqüidade na minha língua? Ou não poderia o meu paladar distinguir coisas iníquas?
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 6, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.