Jó 30
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs VC
VC Versão Católica
1 Nu le de att mig, som yngre äro än jag; hvilkas fäder jag icke ville vårdat sätta ibland mins hjords hundar;
1 Agora zombam de mim os mais jovens do que eu, aqueles cujos pais eu desdenharia de colocar com os cães de meu rebanho.
2 Hvilkas förmågo jag för intet höll; de icke till ålders komma kunde;
2 Que faria eu com o vigor de seus braços? Não atingirão a idade madura.
3 De som för hungers skull och bekymmer ensamme flydde in i öknena, nyliga förderfvade och elände vordne;
3 Reduzidos a nada pela miséria e a fome, roem um solo árido e desolado.
4 De som nesslo uppryckte omkring buskarna, och enerötter var deras mat;
4 Colhem ervas e cascas dos arbustos, por pão têm somente a raiz das giestas.
5 Och då de dem uppryckte, fröjdades de deröfver såsom en tjuf.
5 São postos para fora do povo, gritam com eles como se fossem ladrões,
6 Vid de stygga bäcker bodde de, uti jordkulor och bergskrefvor;
6 moram em barrancos medonhos, em buracos de terra e de rochedos.
7 Emellan buskar ropade de, och ibland tistlar församlade de sig;
7 Ouvem-se seus gritos entre os arbustos, amontoam-se debaixo das urtigas,
8 De lösa och föraktada menniskors barn, de som ringast voro i landena.
8 filhos de infames e de gente sem nome que são expulsos da terra!
9 Nu är jag deras strängaspel vorden, och måste vara deras nymäre.
9 Agora sou o assunto de suas canções, o tema de seus escárnios;
10 De styggas vid mig, och draga sig långt ifrå mig; och spara icke att spotta för mitt ansigte.
10 afastam-se de mim com horror, não receiam cuspir-me no rosto.
11 Ty han hafver spänt mina seno, och hafver ödmjukat mig; och lagt ett betsel i munnen uppå mig.
11 Desamarraram a corda para humilhar-me, sacudiram de si todo o freio diante de mim.
12 På högra sidone, der jag grönskades, satte de sig upp emot mig; och stötte mina fötter bort, och gjorde en väg öfver mig, till att förderfva mig.
12 À minha direita levanta-se a raça deles, tentam atrapalhar meus pés, abrem diante de mim o caminho da sua desgraça.
13 De hafva förspillt mina stigar; det var dem så lätt att göra mig skada, att de ingen hjelp behöfde dertill.
13 Cortam minha vereda para me perder, trabalham para minha ruína.
14 De äro inkomne såsom genom stora refvor, och äro utan ordan infallne;
14 Penetram como por uma grande brecha, irrompem entre escombros.
15 Förskräckelse hafver vändt sig emot mig, och såsom ett väder förföljt mina frihet, och såsom en löpande sky mina helso.
15 O pavor me invade. Minha esperança é varrida como se fosse pelo vento, minha felicidade passa como uma nuvem.
16 Men nu utgjuter sig min själ öfver mig, och mine sorgedagar hafva fattat mig.
16 Agora minha alma se dissolve, os dias de aflição me dominaram.
17 Om nattena varda min ben allestäds igenomborrad; och de, som mig jaga, läggar sig intet till att sofva.
17 A noite traspassa meus ossos, consome-os; os males que me roem não dormem.
18 Genom stora kraft varder jag margalunda klädd; och de begjorda mig dermed, såsom igenom min kjortels hufvudsmog.
18 Com violência segura a minha veste, aperta-me como o colarinho de minha túnica.
19 Man hafver trampat mig i träck, och aktat mig lika emot stoft och asko.
19 Deus jogou-me no lodo, tenho o aspecto da poeira e da cinza.
20 Ropar jag till dig, så svarar du mig intet; går jag fram, så aktar du mig intet.
20 Clamo a ti, e não me respondes; ponho-me diante de ti, e não olhas para mim.
21 Du äst mig förvänd till en grufveligan, och drager ditt hat till mig med dine hands starkhet.
21 Tornaste-te cruel para comigo, atacas-me com toda a força de tua mão.
22 Du lyfter mig upp, och låter mig fara uppå vädrena, och försmälter mig krafteliga;
22 Arrebatas-me, fazes-me cavalgar o tufão, aniquilas-me na tempestade.
23 Ty jag vet, du öfverantvardar mig dödenom; der är det hus, som allom lefvandom förelagdt är.
23 Eu bem sei, levas-me à morte, ao lugar onde se encontram todos os viventes.
24 Dock räcker han icke sina hand ut in i benhuset, och de varda ej ropande öfver sitt förderf.
24 Mas poderá aquele que cai não estender a mão, poderá não pedir socorro aquele que perece?
25 Jag gret ju uti den hårda tiden, och min själ varkunnade sig öfver den fattiga.
25 Não chorei com os oprimidos? Não teve minha alma piedade dos pobres?
26 Jag vänte det goda, och det onda kom; jag vänte ljuset, och mörkret kom.
26 Esperava a felicidade e veio a desgraça, esperava a luz e vieram as trevas.
27 Mina inelfvor sjuda, och hålla intet upp; mig är uppåkommen sorgetid.
27 Minhas entranhas abrasam-se sem nenhum descanso, assaltaram-me os dias de aflição.
28 Jag går bedröfvad, ändock jag på ingen vredgas; jag står upp i menighetene och ropar.
28 Caminho no luto, sem sol; levanto-me numa multidão de gritos,
29 Jag är drakars broder, och strutsfoglars stallbroder.
29 tornei-me irmão dos chacais e companheiro dos avestruzes.
30 Min hud öfver mig är svart vorden, och min ben är förtorkad af hetta.
30 Minha pele enegrece-se e cai, e meus ossos são consumidos pela febre.
31 Min harpa är vorden en klagan, och min pipa en gråt.
31 Minha cítara só dá acordes lúgubres, e minha flauta sons queixosos.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 30, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.