Jó 30
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs ARC
ARC Almeida Revista e Corrigida 2009
1 Nu le de att mig, som yngre äro än jag; hvilkas fäder jag icke ville vårdat sätta ibland mins hjords hundar;
1 Mas agora se riem de mim os de menos idade do que eu, e cujos pais eu teria desdenhado de pôr com os cães do meu rebanho.
2 Hvilkas förmågo jag för intet höll; de icke till ålders komma kunde;
2 De que também me serviria a força das suas mãos, força de homens cuja velhice esgotou-lhes o vigor?
3 De som för hungers skull och bekymmer ensamme flydde in i öknena, nyliga förderfvade och elände vordne;
3 De míngua e fome se debilitaram; e recolhiam-se para os lugares secos, tenebrosos, assolados e desertos.
4 De som nesslo uppryckte omkring buskarna, och enerötter var deras mat;
4 Apanhavam malvas junto aos arbustos, e o seu mantimento eram raízes dos zimbros.
5 Och då de dem uppryckte, fröjdades de deröfver såsom en tjuf.
5 Do meio dos homens eram expulsos (gritava-se contra eles como contra um ladrão),
6 Vid de stygga bäcker bodde de, uti jordkulor och bergskrefvor;
6 para habitarem nos barrancos dos vales e nas cavernas da terra e das rochas.
7 Emellan buskar ropade de, och ibland tistlar församlade de sig;
7 Bramavam entre os arbustos e ajuntavam-se debaixo das urtigas.
8 De lösa och föraktada menniskors barn, de som ringast voro i landena.
8 Eram filhos de doidos e filhos de gente sem nome e da terra eram expulsos.
9 Nu är jag deras strängaspel vorden, och måste vara deras nymäre.
9 Mas agora sou a sua canção e lhes sirvo de provérbio.
10 De styggas vid mig, och draga sig långt ifrå mig; och spara icke att spotta för mitt ansigte.
10 Abominam-me, e fogem para longe de mim, e no meu rosto não se privam de cuspir.
11 Ty han hafver spänt mina seno, och hafver ödmjukat mig; och lagt ett betsel i munnen uppå mig.
11 Porque Deus desatou a sua corda e me oprimiu; pelo que sacudiram de si o freio perante o meu rosto.
12 På högra sidone, der jag grönskades, satte de sig upp emot mig; och stötte mina fötter bort, och gjorde en väg öfver mig, till att förderfva mig.
12 À direita se levantam os moços; empurram os meus pés e preparam contra mim os seus caminhos de destruição.
13 De hafva förspillt mina stigar; det var dem så lätt att göra mig skada, att de ingen hjelp behöfde dertill.
13 Desbaratam-me o meu caminho; promovem a minha miséria; uma gente que não tem nenhum ajudador.
14 De äro inkomne såsom genom stora refvor, och äro utan ordan infallne;
14 Vêm contra mim como por uma grande brecha e revolvem-se entre a assolação.
15 Förskräckelse hafver vändt sig emot mig, och såsom ett väder förföljt mina frihet, och såsom en löpande sky mina helso.
15 Sobrevieram-me pavores; como vento perseguem a minha honra, e como nuvem passou a minha felicidade.
16 Men nu utgjuter sig min själ öfver mig, och mine sorgedagar hafva fattat mig.
16 E agora derrama-se em mim a minha alma; os dias da aflição se apoderaram de mim.
17 Om nattena varda min ben allestäds igenomborrad; och de, som mig jaga, läggar sig intet till att sofva.
17 De noite, se me traspassam os meus ossos, e o mal que me corrói não descansa.
18 Genom stora kraft varder jag margalunda klädd; och de begjorda mig dermed, såsom igenom min kjortels hufvudsmog.
18 Pela grande força do meu mal se demudou a minha veste, que, como a gola da minha túnica, me cinge.
19 Man hafver trampat mig i träck, och aktat mig lika emot stoft och asko.
19 Lançou-me na lama, e fiquei semelhante ao pó e à cinza.
20 Ropar jag till dig, så svarar du mig intet; går jag fram, så aktar du mig intet.
20 Clamo a ti, mas tu não me respondes; estou em pé, mas para mim não atentas.
21 Du äst mig förvänd till en grufveligan, och drager ditt hat till mig med dine hands starkhet.
21 Tornaste-te cruel contra mim; com a força da tua mão resistes violentamente.
22 Du lyfter mig upp, och låter mig fara uppå vädrena, och försmälter mig krafteliga;
22 Levantas-me sobre o vento, fazes-me cavalgar sobre ele e derretes-me o ser.
23 Ty jag vet, du öfverantvardar mig dödenom; der är det hus, som allom lefvandom förelagdt är.
23 Porque eu sei que me levarás à morte e à casa do ajuntamento destinada a todos os viventes.
24 Dock räcker han icke sina hand ut in i benhuset, och de varda ej ropande öfver sitt förderf.
24 Mas não estenderás a mão para um montão de terra, se houver clamor nele na sua desventura?
25 Jag gret ju uti den hårda tiden, och min själ varkunnade sig öfver den fattiga.
25 Porventura, não chorei sobre aquele que estava aflito, ou não se angustiou a minha alma pelo necessitado?
26 Jag vänte det goda, och det onda kom; jag vänte ljuset, och mörkret kom.
26 Todavia, aguardando eu o bem, eis que me veio o mal; e, esperando eu a luz, veio a escuridão.
27 Mina inelfvor sjuda, och hålla intet upp; mig är uppåkommen sorgetid.
27 O meu íntimo ferve e não está quieto; os dias da aflição me surpreenderam.
28 Jag går bedröfvad, ändock jag på ingen vredgas; jag står upp i menighetene och ropar.
28 Denegrido ando, mas não do sol; levantando-me na congregação, clamo por socorro.
29 Jag är drakars broder, och strutsfoglars stallbroder.
29 Irmão me fiz dos dragões, e companheiro dos avestruzes.
30 Min hud öfver mig är svart vorden, och min ben är förtorkad af hetta.
30 Enegreceu-se a minha pele sobre mim, e os meus ossos estão queimados do calor.
31 Min harpa är vorden en klagan, och min pipa en gråt.
31 Pelo que se tornou a minha harpa em lamentação, e a minha flauta, em voz dos que choram.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 30, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.