Jó 30
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs BKJ
BKJ BKJ
1 Nu le de att mig, som yngre äro än jag; hvilkas fäder jag icke ville vårdat sätta ibland mins hjords hundar;
1 Mas agora, aqueles que são mais jovens do que eu estão rindo de mim, cujos pais eu teria recusado deixar com os cães de meu rebanho.
2 Hvilkas förmågo jag för intet höll; de icke till ålders komma kunde;
2 Sim, para onde poderia a força de suas mãos me acrescentar, em quem a idade avançada havia perecido?
3 De som för hungers skull och bekymmer ensamme flydde in i öknena, nyliga förderfvade och elände vordne;
3 Por necessidade e fome eles estiveram solitários; fugindo para dentro do deserto em tempos passados, assolado e devastado.
4 De som nesslo uppryckte omkring buskarna, och enerötter var deras mat;
4 Eles cortavam malvas dos arbustos, e raízes de zimbro para lhes alimentar.
5 Och då de dem uppryckte, fröjdades de deröfver såsom en tjuf.
5 Eles eram expulsos do meio dos homens (e gritavam atrás deles como atrás de um ladrão),
6 Vid de stygga bäcker bodde de, uti jordkulor och bergskrefvor;
6 para habitarem nos penhascos dos vales, nas cavernas da terra e nas rochas.
7 Emellan buskar ropade de, och ibland tistlar församlade de sig;
7 Entre os arbustos eles zurravam; debaixo das urtigas eles se ajuntavam.
8 De lösa och föraktada menniskors barn, de som ringast voro i landena.
8 Eles eram filhos de tolos, sim, filhos de homens da base; eram mais vis do que a terra.
9 Nu är jag deras strängaspel vorden, och måste vara deras nymäre.
9 E agora eu sou a sua canção, sim, eu sou o seu motivo de riso.
10 De styggas vid mig, och draga sig långt ifrå mig; och spara icke att spotta för mitt ansigte.
10 Eles me abominam, fogem para longe de mim, e não se poupam em cuspir na minha face.
11 Ty han hafver spänt mina seno, och hafver ödmjukat mig; och lagt ett betsel i munnen uppå mig.
11 Porque ele soltou meu cordão, e me afligiu, eles também soltaram o freio diante de mim.
12 På högra sidone, der jag grönskades, satte de sig upp emot mig; och stötte mina fötter bort, och gjorde en väg öfver mig, till att förderfva mig.
12 À minha mão direita levanta-se a juventude; eles empurram meus pés para longe, e levantam contra mim os caminhos de sua destruição.
13 De hafva förspillt mina stigar; det var dem så lätt att göra mig skada, att de ingen hjelp behöfde dertill.
13 Eles deterioram o meu caminho; promovem a minha calamidade; eles não têm ajudador.
14 De äro inkomne såsom genom stora refvor, och äro utan ordan infallne;
14 Eles vieram sobre mim como uma grande destruição de águas; na assolação eles rolaram sobre mim.
15 Förskräckelse hafver vändt sig emot mig, och såsom ett väder förföljt mina frihet, och såsom en löpande sky mina helso.
15 Terrores vêm sobre mim; eles perseguem minha alma como o vento; e minha prosperidade passou como uma nuvem.
16 Men nu utgjuter sig min själ öfver mig, och mine sorgedagar hafva fattat mig.
16 E agora minha alma se derrama sobre mim; os dias de aflição se apoderaram de mim.
17 Om nattena varda min ben allestäds igenomborrad; och de, som mig jaga, läggar sig intet till att sofva.
17 Meus ossos são perfurados dentro de mim no período da noite, e meus tendões não têm descanso.
18 Genom stora kraft varder jag margalunda klädd; och de begjorda mig dermed, såsom igenom min kjortels hufvudsmog.
18 Pela grande força da minha enfermidade minhas vestes mudaram; elas grudam em mim como a gola da minha túnica.
19 Man hafver trampat mig i träck, och aktat mig lika emot stoft och asko.
19 Ele me lançou na lama, e eu me tornei como pó e cinzas.
20 Ropar jag till dig, så svarar du mig intet; går jag fram, så aktar du mig intet.
20 Eu clamo a ti, e tu não me ouves; levanto-me, e tu não me consideras.
21 Du äst mig förvänd till en grufveligan, och drager ditt hat till mig med dine hands starkhet.
21 Tornaste-te cruel para mim; com tua mão forte tu te opões contra mim.
22 Du lyfter mig upp, och låter mig fara uppå vädrena, och försmälter mig krafteliga;
22 Tu me elevas ao vento, fazes-me cavalgar sobre ele, e dissolves o meu bem.
23 Ty jag vet, du öfverantvardar mig dödenom; der är det hus, som allom lefvandom förelagdt är.
23 Porque eu sei que me levarás à morte, e à casa determinada a todos os viventes.
24 Dock räcker han icke sina hand ut in i benhuset, och de varda ej ropande öfver sitt förderf.
24 Porém ele não estenderá sua mão ao túmulo, ainda que eles clamem na sua destruição.
25 Jag gret ju uti den hårda tiden, och min själ varkunnade sig öfver den fattiga.
25 Não chorei por aquele que estava atribulado; não se afligiu a minha alma pelo pobre?
26 Jag vänte det goda, och det onda kom; jag vänte ljuset, och mörkret kom.
26 Quando eu procurei pelo bem, o mal veio sobre mim; e quando eu esperei pela luz, vieram trevas.
27 Mina inelfvor sjuda, och hålla intet upp; mig är uppåkommen sorgetid.
27 As minhas entranhas ferveram, e não descansaram; os dias da aflição me impediram.
28 Jag går bedröfvad, ändock jag på ingen vredgas; jag står upp i menighetene och ropar.
28 Saí pranteando sem o sol; levantei-me e clamei na congregação.
29 Jag är drakars broder, och strutsfoglars stallbroder.
29 Eu sou um irmão para dragões, e companhia para corujas.
30 Min hud öfver mig är svart vorden, och min ben är förtorkad af hetta.
30 Minha pele está preta sobre mim, e meus ossos estão queimados pelo calor.
31 Min harpa är vorden en klagan, och min pipa en gråt.
31 A minha harpa também se tornou em pranto, e o meu órgão na voz dos que choram.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 30, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.