Jó 19
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs VC
VC Versão Católica
1 Job svarade, och sade:
1 Jó respondeu então nestes termos:
2 Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?
2 Até quando afligireis a minha alma e me atormentareis com vossos discursos?
3 I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.
3 Eis que já por dez vezes me ultrajastes, e não vos envergonhais de me insultar.
4 Far jag vill, så far jag mig vill.
4 Mesmo que eu tivesse verdadeiramente pecado, minha culpa só diria respeito a mim mesmo.
5 Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.
5 Se vos quiserdes levantar contra mim, e convencer-me de ignomínia,
6 Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.
6 sabei que foi Deus quem me afligiu e me cercou com suas redes.
7 Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.
7 Clamo contra a violência, e ninguém me responde; levanto minha voz, e não há quem me faça justiça.
8 Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.
8 Fechou meu caminho para que eu não possa passar, e espalha trevas pelo meu caminho;
9 Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.
9 despojou-me de minha glória, e tirou-me a coroa da cabeça.
10 Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.
10 Demoliu-me por inteiro, e pereço, desenraizou minha esperança como uma árvore,
11 Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.
11 acendeu a sua cólera contra mim, tratou-me como um inimigo.
12 Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.
12 Suas milícias se concentraram, construíram aterros para me assaltarem, acamparam em volta de minha tenda.
13 Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.
13 Meus irmãos foram para longe de mim, meus amigos de mim se afastaram.
14 Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.
14 Meus parentes e meus íntimos desapareceram, os hóspedes de minha casa esqueceram-se de mim.
15 Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
15 Minhas servas olham-me como um estranho, sou um desconhecido para elas.
16 Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
16 Chamo meu escravo, ele não responde, preciso suplicar-lhe com a boca.
17 Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
17 Minha mulher tem horror de meu hálito, sou pesado aos meus próprios filhos.
18 Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
18 Até as crianças caçoam de mim; quando me levanto, troçam de mim.
19 Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
19 Meus íntimos me abominam, aqueles que eu amava voltam-se contra mim.
20 Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
20 Meus ossos estão colados à minha pele, à minha carne, e fujo com a pele de meus dentes.
21 Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
21 Compadecei-vos de mim, compadecei-vos de mim, ao menos vós, que sois meus amigos, pois a mão de Deus me feriu.
22 Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
22 Por que me perseguis como Deus, e vos mostrais insaciáveis de minha carne?
23 Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
23 Oh!, se minhas palavras pudessem ser escritas, consignadas num livro,
24 Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
24 gravadas por estilete de ferro em chumbo, esculpidas para sempre numa rocha!
25 Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
25 Eu o sei: meu vingador está vivo, e aparecerá, finalmente, sobre a terra.
26 Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
26 Por detrás de minha pele, que envolverá isso, na minha própria carne, verei Deus.
27 Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
27 Eu mesmo o contemplarei, meus olhos o verão, e não os olhos de outro; meus rins se consomem dentro de mim.
28 Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
28 Pois, se dizes: Por que o perseguimos, e como encontraremos nele uma razão para condená-lo?
29 Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.
29 Temei o gume da espada, pois a cólera de Deus persegue os maus, e sabereis que há uma justiça.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 19, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.