Jó 19
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs ARA
ARA Almeida Revista e Atualizada 1993
1 Job svarade, och sade:
1 Então, respondeu Jó:
2 Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?
2 Até quando afligireis a minha alma e me quebrantareis com palavras?
3 I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.
3 Já dez vezes me vituperastes e não vos envergonhais de injuriar-me.
4 Far jag vill, så far jag mig vill.
4 Embora haja eu, na verdade, errado, comigo ficará o meu erro.
5 Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.
5 Se quereis engrandecer-vos contra mim e me arguis pelo meu opróbrio,
6 Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.
6 sabei agora que Deus é que me oprimiu e com a sua rede me cercou.
7 Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.
7 Eis que clamo: violência! Mas não sou ouvido; grito: socorro! Porém não há justiça.
8 Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.
8 O meu caminho ele fechou, e não posso passar; e nas minhas veredas pôs trevas.
9 Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.
9 Da minha honra me despojou e tirou-me da cabeça a coroa.
10 Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.
10 Arruinou-me de todos os lados, e eu me vou; e arrancou-me a esperança, como a uma árvore.
11 Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.
11 Inflamou contra mim a sua ira e me tem na conta de seu adversário.
12 Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.
12 Juntas vieram as suas tropas, prepararam contra mim o seu caminho e se acamparam ao redor da minha tenda.
13 Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.
13 Pôs longe de mim a meus irmãos, e os que me conhecem, como estranhos, se apartaram de mim.
14 Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.
14 Os meus parentes me desampararam, e os meus conhecidos se esqueceram de mim.
15 Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
15 Os que se abrigam na minha casa e as minhas servas me têm por estranho, e vim a ser estrangeiro aos seus olhos.
16 Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
16 Chamo o meu criado, e ele não me responde; tenho de suplicar-lhe, eu mesmo.
17 Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
17 O meu hálito é intolerável à minha mulher, e pelo mau cheiro sou repugnante aos filhos de minha mãe.
18 Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
18 Até as crianças me desprezam, e, querendo eu levantar-me, zombam de mim.
19 Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
19 Todos os meus amigos íntimos me abominam, e até os que eu amava se tornaram contra mim.
20 Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
20 Os meus ossos se apegam à minha pele e à minha carne, e salvei-me só com a pele dos meus dentes.
21 Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
21 Compadecei-vos de mim, amigos meus, compadecei-vos de mim, porque a mão de Deus me atingiu.
22 Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
22 Por que me perseguis como Deus me persegue e não cessais de devorar a minha carne?
23 Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
23 Quem me dera fossem agora escritas as minhas palavras! Quem me dera fossem gravadas em livro!
24 Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
24 Que, com pena de ferro e com chumbo, para sempre fossem esculpidas na rocha!
25 Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
25 Porque eu sei que o meu Redentor vive e por fim se levantará sobre a terra.
26 Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
26 Depois, revestido este meu corpo da minha pele, em minha carne verei a Deus.
27 Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
27 Vê-lo-ei por mim mesmo, os meus olhos o verão, e não outros; de saudade me desfalece o coração dentro de mim.
28 Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
28 Se disserdes: Como o perseguiremos? E: A causa deste mal se acha nele,
29 Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.
29 temei, pois, a espada, porque tais acusações merecem o seu furor, para saberdes que há um juízo.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 19, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.