Jó 19
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs NVT
NVT Nova Versão Transformadora
1 Job svarade, och sade:
1 Então Jó falou novamente:
2 Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?
2 “Até quando vocês vão me atormentar? Até quando vão me esmagar com suas palavras?
3 I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.
3 Dez vezes já me insultaram; deveriam se envergonhar de me tratar tão mal.
4 Far jag vill, så far jag mig vill.
4 Ainda que eu tivesse pecado, seria problema meu, e não de vocês.
5 Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.
5 Pensam que são melhores que eu; usam minha humilhação como prova de meu pecado.
6 Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.
6 Mas Deus é que foi injusto comigo e me prendeu em sua rede.
7 Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.
7 “Clamo: ‘Socorro!’, mas ninguém responde; grito em protesto, mas não há justiça.
8 Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.
8 Deus fechou meu caminho para eu não passar e cobriu de escuridão minha estrada.
9 Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.
9 Despojou-me de minha honra e removeu a coroa de minha cabeça.
10 Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.
10 Destruiu-me por todos os lados, e estou acabado; como se eu fosse uma árvore, arrancou minha esperança pela raiz.
11 Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.
11 Sua ira arde contra mim; ele me considera seu inimigo.
12 Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.
12 Suas tropas avançam e abrem caminhos para me atacar; acampam ao redor de minha tenda.
13 Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.
13 “Meus irmãos se mantêm afastados, meus conhecidos se voltaram contra mim.
14 Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.
14 Minha família se foi, meus amigos chegados me esqueceram.
15 Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
15 Meus hóspedes e criadas me consideram um estranho; para eles, sou como um estrangeiro.
16 Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
16 Quando chamo meu servo, ele não vem; tenho de suplicar!
17 Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
17 Meu hálito enoja minha esposa; sou rejeitado pela própria família.
18 Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
18 Até as crianças me desprezam; quando me levanto para falar, me dão as costas.
19 Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
19 Meus amigos chegados me detestam; aqueles que eu amo se voltaram contra mim.
20 Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
20 Fui reduzido a pele e osso; escapei da morte por um triz.
21 Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
21 “Tenham misericórdia de mim, meus amigos! Tenham misericórdia, pois a mão de Deus me feriu.
22 Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
22 Será que também precisam me perseguir, como Deus me persegue? Já não me criticaram o suficiente?
23 Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
23 “Quem dera minhas palavras fossem registradas! Quem dera fossem escritas num monumento,
24 Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
24 entalhadas com um cinzel de ferro e preenchidas com chumbo, gravadas para sempre na rocha!
25 Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
25 “Quanto a mim, sei que meu Redentor vive e que um dia, por fim, ele se levantará sobre a terra.
26 Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
26 E, depois que meu corpo tiver se decomposto, ainda assim, em meu corpo,
27 Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
27 Eu o verei por mim mesmo, sim, o verei com meus próprios olhos; meu coração muito anseia por esse dia!
28 Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
28 “Como vocês se atrevem a me perseguir e dizer: ‘É culpa dele’?
29 Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.
29 Deveriam temer o castigo, pois sua atitude merece ser punida; então saberão que há juízo”.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 19, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.