Jó 19

SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs NTLH

Sair da comparação
NTLH Nova Tradução na Linguagem de Hoje 2000
1 Job svarade, och sade:
1 Então em resposta Jó disse:
2 Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?
2 “Até quando vocês vão ficar me atormentando e me ferindo com as suas palavras?
3 I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.
3 Vocês já me insultaram várias vezes. Será que não se envergonham de me tratar tão mal?
4 Far jag vill, så far jag mig vill.
4 Mesmo que eu fosse culpado, será que o meu erro prejudicaria vocês?
5 Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.
5 Vocês pensam que são melhores do que eu e acham que a minha desgraça prova que sou culpado.
6 Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.
6 “Pois fiquem sabendo que Deus foi injusto comigo; foi ele que armou uma armadilha para me pegar.
7 Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.
7 Eu protesto contra a sua violência, mas ninguém me ouve; eu peço ajuda, porém não existe justiça.
8 Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.
8 Deus fechou o meu caminho com um muro, de modo que não consigo passar; ele cobriu de escuridão os meus caminhos.
9 Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.
9 Deus tirou toda a minha riqueza e destruiu a boa fama que eu tinha.
10 Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.
10 Ele me atacou por todos os lados até acabar comigo e arrancou pelas raízes a minha esperança.
11 Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.
11 A sua ira contra mim queimou como fogo; ele me tratou como se eu fosse um inimigo.
12 Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.
12 Ele me atacou com desgraças; como se fossem tropas, elas cavaram trincheiras e acamparam em volta da minha casa.
13 Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.
13 “Deus fez com que os meus irmãos me abandonassem; os meus conhecidos me tratam como se eu fosse um estranho.
14 Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.
14 Os meus parentes se afastaram; os meus amigos não lembram mais de mim.
15 Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
15 Os meus hóspedes fazem de conta que não me conhecem; as minhas empregadas me tratam como se eu fosse um estrangeiro.
16 Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
16 Chamo um empregado, e ele não me atende, nem mesmo quando peço alguma coisa por favor.
17 Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
17 A minha mulher não tolera o mau cheiro da minha boca; os meus irmãos têm nojo de mim.
18 Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
18 Até as crianças me desprezam; assim que me levanto, já estão zombando de mim.
19 Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
19 Todos os meus amigos íntimos me detestam; as pessoas que eu mais estimo estão contra mim.
20 Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
20 Virei pele e osso; mal consigo ir vivendo.
21 Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
21 Meus amigos, tenham pena de mim, pois foi a mão de Deus que me feriu.
22 Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
22 Por que vocês me perseguem como Deus me persegue? Por que não param de me atormentar?
23 Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
23 “Como gostaria que as minhas palavras fossem escritas, que fossem escritas num livro!
24 Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
24 Ou que com uma ponteira de ferro elas fossem gravadas para sempre no chumbo ou na pedra!
25 Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
25 Pois eu sei que o meu defensor vive; no fim, ele virá me defender aqui na terra.
26 Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
26 Mesmo que a minha pele seja toda comida pela doença, ainda neste corpo eu verei a Deus.
27 Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
27 Eu o verei com os meus olhos; os meus olhos o verão, e ele não será um estranho para mim. E desejo tanto que isso aconteça!
28 Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
28 “Vocês dizem: ‘Como foi que nós o atormentamos? A causa desta desgraça está nele mesmo.’
29 Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.
29 Mas tenham medo da espada, a espada com que Deus castiga a maldade. Fiquem sabendo que há alguém que nos julga.”

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 19, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.