Jó 19
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs NAA
NAA Nova Almeida Atualizada 2017
1 Job svarade, och sade:
1 Então Jó respondeu:
2 Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?
2 “Até quando vocês vão me atormentar e me esmagar com as suas palavras?
3 I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.
3 Já dez vezes vocês me insultaram e não se envergonham de me injuriar.
4 Far jag vill, så far jag mig vill.
4 Se eu tivesse realmente cometido algum erro, isso interessaria somente a mim.
5 Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.
5 Se vocês querem se engrandecer contra mim e usam a minha vergonha como argumento contra mim,
6 Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.
6 então saibam que Deus foi injusto comigo e me cercou com a sua rede.”
7 Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.
7 “Eis que clamo: ‘Violência!’, mas não sou ouvido; grito: ‘Socorro!’, porém não há justiça.
8 Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.
8 Deus fechou o meu caminho, e não consigo passar; e nas minhas veredas pôs trevas.
9 Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.
9 Despojou-me da minha honra e tirou a coroa da minha cabeça.
10 Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.
10 Arruinou-me de todos os lados, e eu me vou; tirou-me a esperança, como se arranca uma árvore.
11 Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.
11 Acendeu contra mim a sua ira e me trata como um dos seus adversários.
12 Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.
12 Juntas vieram as suas tropas; prepararam contra mim o seu caminho e acamparam ao redor da minha tenda.”
13 Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.
13 “Deus levou os meus irmãos para longe de mim, e os que me conhecem, como estranhos, se afastaram de mim.
14 Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.
14 Os meus parentes me abandonaram, e os meus conhecidos se esqueceram de mim.
15 Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
15 Os que se abrigam na minha casa e as minhas servas me consideram como um estranho; vim a ser um estrangeiro aos olhos deles.
16 Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
16 Chamo o meu servo, e ele não me responde; tenho de suplicar-lhe, eu mesmo.
17 Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
17 O meu hálito é intolerável à minha mulher, e pelo mau cheiro sou repugnante aos meus irmãos.
18 Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
18 Até as crianças me desprezam, e, quando tento me levantar, zombam de mim.
19 Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
19 Todos os meus amigos íntimos me detestam, e até os que eu amava se voltaram contra mim.
20 Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
20 Os meus ossos se apegam à minha pele e à minha carne; escapei só com a pele dos meus dentes.
21 Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
21 Tenham pena de mim, meus amigos, tenham pena de mim, porque a mão de Deus me atingiu.
22 Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
22 Por que vocês me perseguem como Deus me persegue e não cessam de devorar a minha carne?”
23 Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
23 “Quem dera fossem agora escritas as minhas palavras! Quem dera fossem gravadas em livro!
24 Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
24 Que, com pena de ferro e com chumbo, para sempre fossem esculpidas na rocha!
25 Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
25 Porque eu sei que o meu Redentor vive e por fim se levantará sobre a terra.
26 Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
26 Depois, revestido este meu corpo da minha pele, em minha carne verei a Deus.
27 Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
27 Eu o verei por mim mesmo, os meus olhos o verão, e não outros; de saudade o meu coração desfalece dentro de mim.”
28 Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
28 “Se vocês disserem: ‘Como o perseguiremos?’ E: ‘A causa deste mal se acha nele mesmo’,
29 Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.
29 então tenham medo da espada, porque tais acusações merecem o seu furor, para que vocês saibam que há um juízo.”
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 19, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.