Jó 19
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs ARC
ARC Almeida Revista e Corrigida 2009
1 Job svarade, och sade:
1 Respondeu, porém, Jó e disse:
2 Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?
2 Até quando entristecereis a minha alma e me quebrantareis com palavras?
3 I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.
3 Já dez vezes me envergonhastes; vergonha não tendes de contra mim vos endurecerdes.
4 Far jag vill, så far jag mig vill.
4 Embora haja eu, na verdade, errado, comigo ficará o meu erro.
5 Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.
5 Se deveras vos levantais contra mim e me arguís pelo meu opróbrio,
6 Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.
6 sabei agora que Deus é que me transtornou e com a sua rede me cercou.
7 Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.
7 Eis que clamo: Violência! Mas não sou ouvido; grito: Socorro! Mas não há justiça.
8 Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.
8 O meu caminho ele entrincheirou, e não posso passar; e nas minhas veredas pôs trevas.
9 Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.
9 Da minha honra me despojou; e tirou-me a coroa da minha cabeça.
10 Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.
10 Quebrou-me de todos os lados, e eu me vou; e arrancou a minha esperança, como a uma árvore.
11 Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.
11 E fez inflamar contra mim a sua ira e me reputou para consigo como um de seus inimigos.
12 Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.
12 Juntas vieram as suas tropas, e prepararam contra mim o seu caminho, e se acamparam ao redor da minha tenda.
13 Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.
13 Pôs longe de mim a meus irmãos, e os que me conhecem deveras me estranharam.
14 Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.
14 Os meus parentes me deixaram, e os meus conhecidos se esqueceram de mim.
15 Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
15 Os meus domésticos e as minhas servas me reputaram como um estranho; vim a ser um estrangeiro aos seus olhos.
16 Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
16 Chamei a meu criado, e ele me não respondeu; cheguei a suplicar com a minha boca.
17 Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
17 O meu bafo se fez estranho a minha mulher; e a minha súplica, aos filhos do meu corpo.
18 Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
18 Até os rapazes me desprezam, e, levantando-me eu, falam contra mim.
19 Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
19 Todos os homens do meu secreto conselho me abominam, e até os que eu amava se tornaram contra mim.
20 Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
20 Os meus ossos se apegaram à minha pele e à minha carne, e escapei só com a pele dos meus dentes.
21 Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
21 Compadecei-vos de mim, amigos meus, compadecei-vos de mim, porque a mão de Deus me tocou.
22 Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
22 Por que me perseguis assim como Deus, e da minha carne vos não fartais?
23 Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
23 Quem me dera, agora, que as minhas palavras se escrevessem! Quem me dera que se gravassem num livro!
24 Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
24 E que, com pena de ferro e com chumbo, para sempre fossem esculpidas na rocha!
25 Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
25 Porque eu sei que o meu Redentor vive, e que por fim se levantará sobre a terra.
26 Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
26 E depois de consumida a minha pele, ainda em minha carne verei a Deus.
27 Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
27 Vê-lo-ei por mim mesmo, e os meus olhos, e não outros, o verão; e, por isso, o meu coração se consome dentro de mim.
28 Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
28 Na verdade, que devíeis dizer: Por que o perseguimos? Pois a raiz da acusação se acha em mim.
29 Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.
29 Temei vós mesmos a espada; porque o furor traz os castigos da espada, para saberdes que há um juízo.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 19, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.