Jó 19
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs BKJ
BKJ BKJ
1 Job svarade, och sade:
1 Então Jó respondeu, e disse:
2 Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?
2 Por quanto tempo aborrecerás a minha alma, e me quebrareis em pedaços com palavras?
3 I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.
3 Já dez vezes me reprovastes; não vos envergonhais de que vos fazeis estranhos para mim.
4 Far jag vill, så far jag mig vill.
4 E ainda que eu tenha realmente errado, o meu erro permanece comigo.
5 Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.
5 Se deveras vos engrandecerdes contra mim, e pleiteardes minha vergonha contra mim,
6 Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.
6 sabei agora que Deus me derrubou, e me cercou com a sua rede.
7 Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.
7 Eis que eu clamo por causa do que é errado, mas não sou ouvido. Eu grito alto, mas não há julgamento.
8 Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.
8 Ele cercou o meu caminho para que eu não possa passar, e pôs trevas em minhas veredas.
9 Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.
9 Ele me despiu de minha glória, e tomou a coroa da minha cabeça.
10 Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.
10 Destruiu-me de todos os lados, e fui extinto; minha esperança ele arrancou como a uma árvore.
11 Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.
11 E ele também acendeu sua ira contra mim, e me considera como um de seus inimigos.
12 Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.
12 Suas tropas vêm juntas, e preparam seu caminho contra mim, e acampam ao redor do meu tabernáculo.
13 Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.
13 Ele pôs os meus irmãos longe de mim, e os meus conhecidos estão verdadeiramente distantes de mim.
14 Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.
14 Os meus parentes me desapontaram, e meus amigos íntimos se esqueceram de mim.
15 Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
15 Aqueles que habitam em minha casa, e minhas servas me consideram um estranho; eu sou um estrangeiro à sua vista.
16 Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
16 Eu chamei o meu servo, e ele não me deu resposta. Supliquei-lhe com a minha boca.
17 Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
17 O meu hálito é estranho para minha esposa; embora eu suplicasse por causa dos filhos do meu próprio corpo.
18 Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
18 Sim, os filhos mais novos me desprezaram; levantei-me e eles falaram contra mim.
19 Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
19 Todos os meus amigos íntimos me abominaram, e aqueles aos quais eu amava se voltaram contra mim.
20 Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
20 Meu osso se racha até minha pele e minha carne, e escapei com a pele de meus dentes.
21 Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
21 Piedade, piedade de mim; ó vós, meus amigos, porque a mão de Deus me tocou.
22 Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
22 Por que me perseguis como Deus, e não ficais satisfeitos com a minha carne?
23 Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
23 Ó, se minhas palavras fossem agora escritas! Ó, se fossem impressas em um livro!
24 Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
24 Que fossem gravadas com uma pena de ferro e chumbadas na rocha para sempre!
25 Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
25 Porque eu sei que o meu Redentor vive, e que ele se levantará no último dia sobre a terra.
26 Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
26 E embora depois que meus vermes da pele destruírem este corpo, ainda assim, em minha carne eu verei Deus;
27 Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
27 a quem verei por mim mesmo, e meus olhos o contemplarão; e não outros; embora os meus rins estejam consumidos dentro de mim.
28 Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
28 Mas devíeis dizer: Por que o perseguimos; vendo que a raiz da questão se encontra em mim?
29 Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.
29 Temei vós a espada; porque a ira traz as punições da espada, para que saibais que há um juízo.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 19, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.