Jó 19
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs ARIB
ARIB Almeida Revisada Imprensa Bíblica
1 Job svarade, och sade:
1 Então Jó respondeu:
2 Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?
2 Até quando afligireis a minha alma, e me atormentareis com palavras?
3 I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.
3 Já dez vezes me haveis humilhado; não vos envergonhais de me maltratardes?
4 Far jag vill, så far jag mig vill.
4 Embora haja eu, na verdade, errado, comigo fica o meu erro.
5 Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.
5 Se deveras vos quereis engrandecer contra mim, e me incriminar pelo meu opróbrio,
6 Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.
6 sabei então que Deus é o que transtornou a minha causa, e com a sua rede me cercou.
7 Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.
7 Eis que clamo: Violência! mas não sou ouvido; grito: Socorro! mas não há justiça.
8 Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.
8 com muros fechou ele o meu caminho, de modo que não posso passar; e pôs trevas nas minhas veredas.
9 Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.
9 Da minha honra me despojou, e tirou-me da cabeça a coroa.
10 Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.
10 Quebrou-me de todos os lados, e eu me vou; arrancou a minha esperança, como a, uma árvore.
11 Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.
11 Acende contra mim a sua ira, e me considera como um de seus adversários.
12 Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.
12 Juntas as suas tropas avançam, levantam contra mim o seu caminho, e se acampam ao redor da minha tenda.
13 Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.
13 Ele pôs longe de mim os meus irmãos, e os que me conhecem tornaram-se estranhos para mim.
14 Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.
14 Os meus parentes se afastam, e os meus conhecidos se esquecem de, mim.
15 Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
15 Os meus domésticos e as minhas servas me têm por estranho; vim a ser um estrangeiro aos seus olhos.
16 Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
16 Chamo ao meu criado, e ele não me responde; tenho que suplicar-lhe com a minha boca.
17 Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
17 O meu hálito é intolerável à minha mulher; sou repugnante aos filhos de minha mãe.
18 Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
18 Até os pequeninos me desprezam; quando me levanto, falam contra mim.
19 Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
19 Todos os meus amigos íntimos me abominam, e até os que eu amava se tornaram contra mim.
20 Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
20 Os meus ossos se apegam à minha pele e à minha carne, e só escapei com a pele dos meus dentes.
21 Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
21 Compadecei-vos de mim, amigos meus; compadecei-vos de mim; pois a mão de Deus me tocou.
22 Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
22 Por que me perseguis assim como Deus, e da minha carne não vos fartais?
23 Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
23 Oxalá que as minhas palavras fossem escritas! Oxalá que fossem gravadas num livro!
24 Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
24 Que, com pena de ferro, e com chumbo, fossem para sempre esculpidas na rocha!
25 Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
25 Pois eu sei que o meu Redentor vive, e que por fim se levantará sobre a terra.
26 Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
26 E depois de consumida esta minha pele, então fora da minha carne verei a Deus;
27 Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
27 vê-lo-ei ao meu lado, e os meus olhos o contemplarão, e não mais como adversário. O meu coração desfalece dentro de mim!
28 Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
28 Se disserdes: Como o havemos de perseguir! e que a causa deste mal se acha em mim,
29 Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.
29 temei vós a espada; porque o furor traz os castigos da espada, para saberdes que há um juízo.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 19, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.