Jó 19
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs NVI
NVI Nova Versão Internacional
1 Job svarade, och sade:
1 Então Jó respondeu:
2 Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?
2 "Até quando vocês continuarão a atormentar-me, e a esmagar-me com palavras?
3 I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.
3 Vocês já me repreenderam dez vezes; não se envergonham de agredir-me!
4 Far jag vill, så far jag mig vill.
4 Se é verdade que me desviei, meu erro só interessa a mim.
5 Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.
5 Se de fato vocês se exaltam acima de mim e usam contra mim a minha humilhação,
6 Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.
6 saibam que foi Deus que me tratou mal e me envolveu em sua rede.
7 Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.
7 "Se grito: É injustiça! Não obtenho resposta; clamo por socorro, todavia não há justiça.
8 Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.
8 Ele bloqueou o meu caminho, e não consigo passar; cobriu de trevas as minhas veredas.
9 Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.
9 Despiu-me da minha honra e tirou a coroa de minha cabeça.
10 Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.
10 Ele me arrasa por todos os lados, enquanto eu não me vou; desarraiga a minha esperança como se arranca uma planta.
11 Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.
11 Sua ira acendeu-se contra mim; ele me vê como inimigo.
12 Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.
12 Suas tropas avançam poderosamente; cercam-me e acampam ao redor da minha tenda.
13 Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.
13 "Ele afastou de mim os meus irmãos; até os meus conhecidos estão longe de mim.
14 Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.
14 Os meus parentes me abandonaram e os meus amigos esqueceram-se de mim.
15 Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
15 Os meus hóspedes e as minhas servas consideram-me estrangeiro; vêem-me como um estranho.
16 Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
16 Chamo o meu servo, mas ele não me responde, ainda que eu lhe implore pessoalmente.
17 Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
17 Minha mulher acha repugnante o meu hálito; meus próprios irmãos têm nojo de mim.
18 Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
18 Até os meninos zombam de mim, e dão risada quando apareço.
19 Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
19 Todos os meus amigos chegados me detestam; aqueles a quem amo voltaram-se contra mim.
20 Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
20 Não passo de pele e ossos; só escapei com a pele dos meus dentes.
21 Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
21 "Misericórdia, meus amigos! Misericórdia! Pois a mão de Deus me feriu.
22 Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
22 Por que vocês me perseguem como Deus o faz? Nunca vão saciar-se da minha carne?
23 Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
23 "Quem dera as minhas palavras fossem registradas! Quem dera fossem escritas num livro,
24 Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
24 fossem talhadas a ferro no chumbo, ou gravadas para sempre na rocha!
25 Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
25 Eu sei que o meu Redentor vive, e que no fim se levantará sobre a terra.
26 Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
26 E depois que o meu corpo estiver destruído e sem carne, verei a Deus.
27 Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
27 Eu o verei, com os meus próprios olhos; eu mesmo, e não outro! Como anseia no meu peito o coração!
28 Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
28 "Se vocês disserem: ‘Vejamos como vamos persegui-lo, pois a raiz do problema está nele’,
29 Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.
29 melhor será que temam a espada, porquanto por meio dela a ira lhes trará castigo, e então vocês saberão que há julgamento".
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 19, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.