Jó 14

SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs NVT

Sair da comparação
SM_SWEKARLXII1873
NVT Nova Versão Transformadora
1 Menniskan, af qvinno född, lefver en liten tid, och är full med orolighet;
1 “Como é frágil o ser humano! Sua vida é breve e cheia de aflições.
2 Växer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifver icke.
2 Como uma flor, nasce e depois murcha; como uma sombra passageira, some depressa.
3 Och öfver en sådana upplåter du din ögon, och drager mig för dig i rätten.
3 É preciso que vigies uma criatura tão frágil e exijas que te preste contas?
4 Ho vill finna en renan när dem, der ingen ren är?
4 Quem pode extrair pureza de algo impuro? Ninguém!
5 Han hafver sin förelagda tid; hans månaders tal är när dig; du hafver satt honom ett mål före, derutöfver varder han icke gångandes.
5 Estabeleceste a extensão de nossa vida; sabes quantos meses viveremos, e não recebemos nem um dia a mais.
6 Gack ifrå honom, att han må hvilas, så länge hans tid kommer, den han såsom en dagakarl bidar efter.
6 Portanto, dá-nos sossego, deixa-nos descansar! Somos como trabalhadores braçais; permite que terminemos nosso trabalho em paz.
7 Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.
7 “Até mesmo uma árvore tem mais esperança, pois, se for cortada, voltará a brotar e dar novos ramos.
8 Ändock dess rot föråldras i jordene, och stubben dör i mullene;
8 Ainda que as raízes tenham envelhecido na terra e o tronco esteja podre,
9 Så grönskas han dock åter af vattnets lukt, och växer lika som han plantad vore.
9 com o cheiro da água, voltará a brotar e dar ramos, como uma planta nova.
10 Men hvar är en menniska, då hon död, förgången och borto är?
10 “Mas, quando as pessoas morrem, perdem as forças; dão o último suspiro e, depois, onde estão?
11 Såsom ett vatten löper utur en sjö, och såsom en bäck utlöper och förtorkas;
11 Como a água evapora do lago e o rio desaparece na seca,
12 Så är en menniska, då hon lägges ned, och varder intet uppståndandes, och varder intet uppvaknandes, så länge himmelen varar, och varder icke uppväckt af sinom sömn.
12 são colocadas no túmulo e não voltam a se levantar. Até que os céus deixem de existir, não acordarão; não serão despertadas de seu sono.
13 Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede afgår, och satte mig ett mål, att du ville tänka uppå mig.
13 “Quem dera tu me escondesses na sepultura e me esquecesses ali até tua ira passar! Quem dera me desses um tempo de descanso, para que só então te lembrasses de mim!
14 Menar du, att en död menniska skall åter lefva igen? Jag förbidar dagliga, medan jag strider, tilldess min förvandling kommer;
14 Podem os mortos voltar a viver? Assim eu teria esperança durante todos os meus anos de luta e aguardaria a libertação que a morte traz.
15 Att du ville kalla mig, och jag måtte svara dig; och du ville icke förkasta ditt handaverk:
15 Tu chamarias, e eu responderia; tu ansiarias por mim, a obra de tuas mãos.
16 Ty du hafver allaredo talt min tren; men akta dock icke uppå mina synd.
16 Assim, tu protegerias meus passos, em vez de vigiares meus pecados.
17 Min öfverträdelse hafver du förseglat uti ett knippe, och sammanfattat mina missgerning.
17 Meus pecados seriam fechados num saco, e tu cobririas minha culpa.
18 Förfaller dock ett berg, och förgås, och en klippa går af sitt rum;
18 “Em vez disso, assim como os montes desmoronam e as rochas caem de onde estão,
19 Vattnet sköljer stenarna bort, och floden förer jordena bort; men menniskones hopp är förloradt.
19 como a água desgasta as pedras e as enchentes arrastam a terra, tu destróis a esperança do ser humano.
20 Ty du stöter henne platt omkull, så att hon förgås; du förvandlar hennes väsende, och låter henne fara.
20 Tu prevaleces sempre sobre ele, e ele se vai; tu o desfiguras na morte e o mandas embora.
21 Äro hennes barn i äro, det vet hon icke; eller om de äro föraktelige, det förnimmer hon intet.
21 Não sabe se os filhos crescerão com honra ou afundarão no esquecimento.
22 Medan hon är i köttena, måste hon hafva sveda; och medan hennes själ är än när henne, måste hon lida vedermödo.
22 Ele sofre sua própria dor e lamenta apenas por si mesmo”.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 14, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.

💬 Explicar Jó 14 no WhatsApp Sobre a Bíblia com IA →