Jó 14

SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs ARA

Sair da comparação
SM_SWEKARLXII1873
ARA Almeida Revista e Atualizada 1993
1 Menniskan, af qvinno född, lefver en liten tid, och är full med orolighet;
1 O homem, nascido de mulher, vive breve tempo, cheio de inquietação.
2 Växer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifver icke.
2 Nasce como a flor e murcha; foge como a sombra e não permanece;
3 Och öfver en sådana upplåter du din ögon, och drager mig för dig i rätten.
3 e sobre tal homem abres os olhos e o fazes entrar em juízo contigo?
4 Ho vill finna en renan när dem, der ingen ren är?
4 Quem da imundícia poderá tirar coisa pura? Ninguém!
5 Han hafver sin förelagda tid; hans månaders tal är när dig; du hafver satt honom ett mål före, derutöfver varder han icke gångandes.
5 Visto que os seus dias estão contados, contigo está o número dos seus meses; tu ao homem puseste limites além dos quais não passará.
6 Gack ifrå honom, att han må hvilas, så länge hans tid kommer, den han såsom en dagakarl bidar efter.
6 Desvia dele os olhares, para que tenha repouso, até que, como o jornaleiro, tenha prazer no seu dia.
7 Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.
7 Porque há esperança para a árvore, pois, mesmo cortada, ainda se renovará, e não cessarão os seus rebentos.
8 Ändock dess rot föråldras i jordene, och stubben dör i mullene;
8 Se envelhecer na terra a sua raiz, e no chão morrer o seu tronco,
9 Så grönskas han dock åter af vattnets lukt, och växer lika som han plantad vore.
9 ao cheiro das águas brotará e dará ramos como a planta nova.
10 Men hvar är en menniska, då hon död, förgången och borto är?
10 O homem, porém, morre e fica prostrado; expira o homem e onde está?
11 Såsom ett vatten löper utur en sjö, och såsom en bäck utlöper och förtorkas;
11 Como as águas do lago se evaporam, e o rio se esgota e seca,
12 Så är en menniska, då hon lägges ned, och varder intet uppståndandes, och varder intet uppvaknandes, så länge himmelen varar, och varder icke uppväckt af sinom sömn.
12 assim o homem se deita e não se levanta; enquanto existirem os céus, não acordará, nem será despertado do seu sono.
13 Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede afgår, och satte mig ett mål, att du ville tänka uppå mig.
13 Que me encobrisses na sepultura e me ocultasses até que a tua ira se fosse, e me pusesses um prazo e depois te lembrasses de mim!
14 Menar du, att en död menniska skall åter lefva igen? Jag förbidar dagliga, medan jag strider, tilldess min förvandling kommer;
14 Morrendo o homem, porventura tornará a viver? Todos os dias da minha luta esperaria, até que eu fosse substituído.
15 Att du ville kalla mig, och jag måtte svara dig; och du ville icke förkasta ditt handaverk:
15 Chamar-me-ias, e eu te responderia; terias saudades da obra de tuas mãos;
16 Ty du hafver allaredo talt min tren; men akta dock icke uppå mina synd.
16 e até contarias os meus passos e não levarias em conta os meus pecados.
17 Min öfverträdelse hafver du förseglat uti ett knippe, och sammanfattat mina missgerning.
17 A minha transgressão estaria selada num saco, e terias encoberto as minhas iniquidades.
18 Förfaller dock ett berg, och förgås, och en klippa går af sitt rum;
18 Como o monte que se esboroa e se desfaz, e a rocha que se remove do seu lugar,
19 Vattnet sköljer stenarna bort, och floden förer jordena bort; men menniskones hopp är förloradt.
19 como as águas gastam as pedras, e as cheias arrebatam o pó da terra, assim destróis a esperança do homem.
20 Ty du stöter henne platt omkull, så att hon förgås; du förvandlar hennes väsende, och låter henne fara.
20 Tu prevaleces para sempre contra ele, e ele passa, mudas-lhe o semblante e o despedes para o além.
21 Äro hennes barn i äro, det vet hon icke; eller om de äro föraktelige, det förnimmer hon intet.
21 Os seus filhos recebem honras, e ele o não sabe; são humilhados, e ele o não percebe.
22 Medan hon är i köttena, måste hon hafva sveda; och medan hennes själ är än när henne, måste hon lida vedermödo.
22 Ele sente as dores apenas de seu próprio corpo, e só a seu respeito sofre a sua alma.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 14, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.

💬 Explicar Jó 14 no WhatsApp Sobre a Bíblia com IA →