Jó 14
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs NAA
NAA Nova Almeida Atualizada 2017
1 Menniskan, af qvinno född, lefver en liten tid, och är full med orolighet;
1 “O ser humano, nascido de mulher, vive breve tempo, cheio de inquietação.
2 Växer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifver icke.
2 Nasce como a flor e murcha; foge como a sombra e não permanece.
3 Och öfver en sådana upplåter du din ögon, och drager mig för dig i rätten.
3 Sobre ele abres os teus olhos? E me fazes entrar em juízo contigo?
4 Ho vill finna en renan när dem, der ingen ren är?
4 Quem poderá tirar coisa pura daquilo que é impuro? Ninguém!
5 Han hafver sin förelagda tid; hans månaders tal är när dig; du hafver satt honom ett mål före, derutöfver varder han icke gångandes.
5 Visto que os dias do ser humano estão contados, o número dos seus meses está nas tuas mãos; traçaste limites além dos quais não passará.
6 Gack ifrå honom, att han må hvilas, så länge hans tid kommer, den han såsom en dagakarl bidar efter.
6 Desvia dele o teu olhar, para que tenha repouso, até que, como o trabalhador, tenha prazer no seu dia.”
7 Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.
7 “Porque há esperança para a árvore, pois, mesmo cortada, voltará a brotar, e não cessarão os seus rebentos.
8 Ändock dess rot föråldras i jordene, och stubben dör i mullene;
8 Se as suas raízes envelhecerem na terra, e o seu tronco morrer no chão,
9 Så grönskas han dock åter af vattnets lukt, och växer lika som han plantad vore.
9 ao cheiro das águas brotará e dará ramos como a planta nova.
10 Men hvar är en menniska, då hon död, förgången och borto är?
10 Mas, se alguém morre, fica prostrado; o ser humano expira e para onde vai?”
11 Såsom ett vatten löper utur en sjö, och såsom en bäck utlöper och förtorkas;
11 “Como as águas do lago evaporam, e o rio se esgota e seca,
12 Så är en menniska, då hon lägges ned, och varder intet uppståndandes, och varder intet uppvaknandes, så länge himmelen varar, och varder icke uppväckt af sinom sömn.
12 assim o ser humano se deita e não se levanta; enquanto existirem os céus, não acordará, nem será despertado do seu sono.”
13 Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede afgår, och satte mig ett mål, att du ville tänka uppå mig.
13 “Quem dera me escondesses na sepultura e me ocultasses até que a tua ira passasse! Quem dera me fixasses um prazo e depois te lembrasses de mim!
14 Menar du, att en död menniska skall åter lefva igen? Jag förbidar dagliga, medan jag strider, tilldess min förvandling kommer;
14 Quando alguém morre, será que volta a viver? Todos os dias da minha luta esperaria, até que viesse a minha mudança.
15 Att du ville kalla mig, och jag måtte svara dig; och du ville icke förkasta ditt handaverk:
15 Tu me chamarias, e eu te responderia; terias saudades da obra das tuas mãos;
16 Ty du hafver allaredo talt min tren; men akta dock icke uppå mina synd.
16 e até contarias os meus passos e não levarias em conta os meus pecados.
17 Min öfverträdelse hafver du förseglat uti ett knippe, och sammanfattat mina missgerning.
17 A minha transgressão estaria selada num saco, e terias encoberto as minhas iniquidades.”
18 Förfaller dock ett berg, och förgås, och en klippa går af sitt rum;
18 “Mas como o monte que desmorona e se desfaz, e a rocha que se move do seu lugar,
19 Vattnet sköljer stenarna bort, och floden förer jordena bort; men menniskones hopp är förloradt.
19 como as águas gastam as pedras, e as cheias levam o pó da terra, assim destróis a esperança humana.
20 Ty du stöter henne platt omkull, så att hon förgås; du förvandlar hennes väsende, och låter henne fara.
20 Tu prevaleces para sempre contra o ser humano, e ele passa; mudas o semblante dele e o despedes.
21 Äro hennes barn i äro, det vet hon icke; eller om de äro föraktelige, det förnimmer hon intet.
21 Os seus filhos recebem honras, e ele não sabe; são humilhados, e ele não percebe.
22 Medan hon är i köttena, måste hon hafva sveda; och medan hennes själ är än när henne, måste hon lida vedermödo.
22 Ele sente as dores apenas de seu próprio corpo, e a sua alma lamenta apenas por si mesma.”
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 14, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.