Jó 14
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs NTLH
NTLH Nova Tradução na Linguagem de Hoje 2000
1 Menniskan, af qvinno född, lefver en liten tid, och är full med orolighet;
1 “Todos somos fracos desde o nascimento; a nossa vida é curta e muito agitada.
2 Växer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifver icke.
2 O ser humano é como a flor que se abre e logo murcha; como uma sombra ele passa e desaparece.
3 Och öfver en sådana upplåter du din ögon, och drager mig för dig i rätten.
3 Nada somos; então por que nos dás atenção? E quem sou eu para que me leves ao tribunal?
4 Ho vill finna en renan när dem, der ingen ren är?
4 O ser humano, que é impuro, nunca produz nada que seja puro.
5 Han hafver sin förelagda tid; hans månaders tal är när dig; du hafver satt honom ett mål före, derutöfver varder han icke gångandes.
5 Tu já marcaste quantos meses e dias cada um vai viver; isso está resolvido, e ninguém pode mudar.
6 Gack ifrå honom, att han må hvilas, så länge hans tid kommer, den han såsom en dagakarl bidar efter.
6 Para de olhar para nós e deixa-nos em paz, até que o nosso dia chegue ao fim, como chega ao fim o dia de um trabalhador.
7 Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.
7 “Para uma árvore há esperança; se for cortada, brota de novo e torna a viver.
8 Ändock dess rot föråldras i jordene, och stubben dör i mullene;
8 Mesmo que as suas raízes envelheçam, e o seu toco morra na terra,
9 Så grönskas han dock åter af vattnets lukt, och växer lika som han plantad vore.
9 basta um pouco de água, e ela brota, soltando galhos como uma planta nova.
10 Men hvar är en menniska, då hon död, förgången och borto är?
10 Mas, quando alguém morre, está acabado; depois de entregar a alma, para onde vai?
11 Såsom ett vatten löper utur en sjö, och såsom en bäck utlöper och förtorkas;
11 “Como lagoas que secam, como rios que deixam de correr,
12 Så är en menniska, då hon lägges ned, och varder intet uppståndandes, och varder intet uppvaknandes, så länge himmelen varar, och varder icke uppväckt af sinom sömn.
12 assim, enquanto o céu existir, todos vamos morrer. Vamos dormir o sono da morte, para nunca mais levantar.
13 Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede afgår, och satte mig ett mål, att du ville tänka uppå mig.
13 “Ah! Se tu me pusesses no mundo dos mortos e ali me escondesses até que a tua e então marcasses um prazo para lembrares de mim!
14 Menar du, att en död menniska skall åter lefva igen? Jag förbidar dagliga, medan jag strider, tilldess min förvandling kommer;
14 Mas será que alguém tornará a viver depois de ter morrido? Eu, porém, esperarei por melhores tempos, até que as minhas lutas acabem.
15 Att du ville kalla mig, och jag måtte svara dig; och du ville icke förkasta ditt handaverk:
15 Então me chamarás, e eu responderei; e tu ficarás contente comigo, pois me criaste.
16 Ty du hafver allaredo talt min tren; men akta dock icke uppå mina synd.
16 Cuidarás para que eu não erre, em vez de ficares espiando para me veres pecar.
17 Min öfverträdelse hafver du förseglat uti ett knippe, och sammanfattat mina missgerning.
17 Esquecerás os meus pecados e apagarás os meus erros.
18 Förfaller dock ett berg, och förgås, och en klippa går af sitt rum;
18 “Mas assim como as montanhas vão se desmoronando, e as rochas saem dos seus lugares;
19 Vattnet sköljer stenarna bort, och floden förer jordena bort; men menniskones hopp är förloradt.
19 e assim como as águas escavam as pedras, e as correntezas levam a terra, assim tu acabas com a esperança do ser humano.
20 Ty du stöter henne platt omkull, så att hon förgås; du förvandlar hennes väsende, och låter henne fara.
20 Tu o derrotas, ele se vai para sempre, e mudas a sua aparência quando o despedes deste mundo.
21 Äro hennes barn i äro, det vet hon icke; eller om de äro föraktelige, det förnimmer hon intet.
21 Se os seus filhos recebem homenagens, ele não fica sabendo e, se caem na desgraça, ele não tem notícia.
22 Medan hon är i köttena, måste hon hafva sveda; och medan hennes själ är än när henne, måste hon lida vedermödo.
22 Ele sente apenas as dores do seu próprio corpo e a agonia do seu espírito.”
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 14, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.