Jó 14

SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs ARIB

Sair da comparação
SM_SWEKARLXII1873
ARIB Almeida Revisada Imprensa Bíblica
1 Menniskan, af qvinno född, lefver en liten tid, och är full med orolighet;
1 O homem, nascido da mulher, é de poucos dias e cheio de inquietação.
2 Växer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifver icke.
2 Nasce como a flor, e murcha; foge também como a sombra, e não permanece.
3 Och öfver en sådana upplåter du din ögon, och drager mig för dig i rätten.
3 Sobre esse tal abres os teus olhos, e a mim me fazes entrar em juízo contigo?
4 Ho vill finna en renan när dem, der ingen ren är?
4 Quem do imundo tirará o puro? Ninguém.
5 Han hafver sin förelagda tid; hans månaders tal är när dig; du hafver satt honom ett mål före, derutöfver varder han icke gångandes.
5 Visto que os seus dias estão determinados, contigo está o número dos seus meses; tu lhe puseste limites, e ele não poderá passar além deles.
6 Gack ifrå honom, att han må hvilas, så länge hans tid kommer, den han såsom en dagakarl bidar efter.
6 Desvia dele o teu rosto, para que ele descanse e, como o jornaleiro, tenha contentamento no seu dia.
7 Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.
7 Porque há esperança para a árvore, que, se for cortada, ainda torne a brotar, e que não cessem os seus renovos.
8 Ändock dess rot föråldras i jordene, och stubben dör i mullene;
8 Ainda que envelheça a sua raiz na terra, e morra o seu tronco no pó,
9 Så grönskas han dock åter af vattnets lukt, och växer lika som han plantad vore.
9 contudo ao cheiro das águas brotará, e lançará ramos como uma planta nova.
10 Men hvar är en menniska, då hon död, förgången och borto är?
10 O homem, porém, morre e se desfaz; sim, rende o homem o espírito, e então onde está?
11 Såsom ett vatten löper utur en sjö, och såsom en bäck utlöper och förtorkas;
11 Como as águas se retiram de um lago, e um rio se esgota e seca,
12 Så är en menniska, då hon lägges ned, och varder intet uppståndandes, och varder intet uppvaknandes, så länge himmelen varar, och varder icke uppväckt af sinom sömn.
12 assim o homem se deita, e não se levanta; até que não haja mais céus não acordará nem será despertado de seu sono.
13 Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede afgår, och satte mig ett mål, att du ville tänka uppå mig.
13 Oxalá me escondesses no Seol, e me ocultasses até que a tua ira tenha passado; que me determinasses um tempo, e te lembrasses de mim!
14 Menar du, att en död menniska skall åter lefva igen? Jag förbidar dagliga, medan jag strider, tilldess min förvandling kommer;
14 Morrendo o homem, acaso tornará a viver? Todos os dias da minha lida esperaria eu, até que viesse a minha mudança.
15 Att du ville kalla mig, och jag måtte svara dig; och du ville icke förkasta ditt handaverk:
15 Chamar-me-ias, e eu te responderia; almejarias a obra de tuas mãos.
16 Ty du hafver allaredo talt min tren; men akta dock icke uppå mina synd.
16 Então contarias os meus passos; não estarias a vigiar sobre o meu pecado;
17 Min öfverträdelse hafver du förseglat uti ett knippe, och sammanfattat mina missgerning.
17 a minha transgressão estaria selada num saco, e ocultarias a minha iniqüidade.
18 Förfaller dock ett berg, och förgås, och en klippa går af sitt rum;
18 Mas, na verdade, a montanha cai e se desfaz, e a rocha se remove do seu lugar.
19 Vattnet sköljer stenarna bort, och floden förer jordena bort; men menniskones hopp är förloradt.
19 As águas gastam as pedras; as enchentes arrebatam o solo; assim tu fazes perecer a esperança do homem.
20 Ty du stöter henne platt omkull, så att hon förgås; du förvandlar hennes väsende, och låter henne fara.
20 Prevaleces para sempre contra ele, e ele passa; mudas o seu rosto e o despedes.
21 Äro hennes barn i äro, det vet hon icke; eller om de äro föraktelige, det förnimmer hon intet.
21 Os seus filhos recebem honras, sem que ele o saiba; são humilhados sem que ele o perceba.
22 Medan hon är i köttena, måste hon hafva sveda; och medan hennes själ är än när henne, måste hon lida vedermödo.
22 Sente as dores do seu próprio corpo somente, e só por si mesmo lamenta.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 14, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.

💬 Explicar Jó 14 no WhatsApp Sobre a Bíblia com IA →