Jó 14
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs ACF
ACF Almeida Corrigida Fiel
1 Menniskan, af qvinno född, lefver en liten tid, och är full med orolighet;
1 O homem, nascido da mulher, é de poucos dias e farto de inquietação.
2 Växer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifver icke.
2 Sai como a flor, e murcha; foge também como a sombra, e não permanece.
3 Och öfver en sådana upplåter du din ögon, och drager mig för dig i rätten.
3 E sobre este tal abres os teus olhos, e a mim me fazes entrar no juízo contigo.
4 Ho vill finna en renan när dem, der ingen ren är?
4 Quem do imundo tirará o puro? Ninguém.
5 Han hafver sin förelagda tid; hans månaders tal är när dig; du hafver satt honom ett mål före, derutöfver varder han icke gångandes.
5 Visto que os seus dias estão determinados, contigo está o número dos seus meses; e tu lhe puseste limites, e não passará além deles.
6 Gack ifrå honom, att han må hvilas, så länge hans tid kommer, den han såsom en dagakarl bidar efter.
6 Desvia-te dele, para que tenha repouso, até que, como o jornaleiro, tenha contentamento no seu dia.
7 Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.
7 Porque há esperança para a árvore que, se for cortada, ainda se renovará, e não cessarão os seus renovos.
8 Ändock dess rot föråldras i jordene, och stubben dör i mullene;
8 Se envelhecer na terra a sua raiz, e o seu tronco morrer no pó,
9 Så grönskas han dock åter af vattnets lukt, och växer lika som han plantad vore.
9 Ao cheiro das águas brotará, e dará ramos como uma planta.
10 Men hvar är en menniska, då hon död, förgången och borto är?
10 Porém, morto o homem, é consumido; sim, rendendo o homem o espírito, então onde está ele?
11 Såsom ett vatten löper utur en sjö, och såsom en bäck utlöper och förtorkas;
11 Como as águas se retiram do mar, e o rio se esgota, e fica seco,
12 Så är en menniska, då hon lägges ned, och varder intet uppståndandes, och varder intet uppvaknandes, så länge himmelen varar, och varder icke uppväckt af sinom sömn.
12 Assim o homem se deita, e não se levanta; até que não haja mais céus, não acordará nem despertará de seu sono.
13 Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede afgår, och satte mig ett mål, att du ville tänka uppå mig.
13 Quem dera que me escondesses na sepultura, e me ocultasses até que a tua ira se fosse; e me pusesses um limite, e te lembrasses de mim!
14 Menar du, att en död menniska skall åter lefva igen? Jag förbidar dagliga, medan jag strider, tilldess min förvandling kommer;
14 Morrendo o homem, porventura tornará a viver? Todos os dias de meu combate esperaria, até que viesse a minha mudança.
15 Att du ville kalla mig, och jag måtte svara dig; och du ville icke förkasta ditt handaverk:
15 Chamar-me-ias, e eu te responderia, e terias afeto à obra de tuas mãos.
16 Ty du hafver allaredo talt min tren; men akta dock icke uppå mina synd.
16 Mas agora contas os meus passos; porventura não vigias sobre o meu pecado?
17 Min öfverträdelse hafver du förseglat uti ett knippe, och sammanfattat mina missgerning.
17 A minha transgressão está selada num saco, e amontoas as minhas iniqüidades.
18 Förfaller dock ett berg, och förgås, och en klippa går af sitt rum;
18 E, na verdade, caindo a montanha, desfaz-se; e a rocha se remove do seu lugar.
19 Vattnet sköljer stenarna bort, och floden förer jordena bort; men menniskones hopp är förloradt.
19 As águas gastam as pedras, as cheias afogam o pó da terra; e tu fazes perecer a esperança do homem;
20 Ty du stöter henne platt omkull, så att hon förgås; du förvandlar hennes väsende, och låter henne fara.
20 Tu para sempre prevaleces contra ele, e ele passa; mudas o seu rosto, e o despedes.
21 Äro hennes barn i äro, det vet hon icke; eller om de äro föraktelige, det förnimmer hon intet.
21 Os seus filhos recebem honra, sem que ele o saiba; são humilhados, sem que ele o perceba;
22 Medan hon är i köttena, måste hon hafva sveda; och medan hennes själ är än när henne, måste hon lida vedermödo.
22 Mas a sua carne nele tem dores, e a sua alma nele lamenta.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 14, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.