Jó 14
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs BKJ
BKJ BKJ
1 Menniskan, af qvinno född, lefver en liten tid, och är full med orolighet;
1 O homem que é nascido da mulher é de poucos dias, e cheio de problemas.
2 Växer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifver icke.
2 Ele vem como uma flor, e é cortado; ele também foge como uma sombra, e não continua.
3 Och öfver en sådana upplåter du din ögon, och drager mig för dig i rätten.
3 E sobre este abres os teus olhos, e me trazes a juízo contigo?
4 Ho vill finna en renan när dem, der ingen ren är?
4 Quem pode trazer uma coisa limpa da imunda? Ninguém.
5 Han hafver sin förelagda tid; hans månaders tal är när dig; du hafver satt honom ett mål före, derutöfver varder han icke gångandes.
5 Visto que os seus dias estão determinados, o número dos seus meses está contigo; e tu lhe apontaste seus limites para que ele não pudesse passar;
6 Gack ifrå honom, att han må hvilas, så länge hans tid kommer, den han såsom en dagakarl bidar efter.
6 desvia-te dele, para que ele possa descansar, até que, como um mercenário, tenha concluído o seu dia.
7 Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.
7 Porque há esperança para uma árvore que, se for cortada, brotará novamente, e o galho novo não cessará.
8 Ändock dess rot föråldras i jordene, och stubben dör i mullene;
8 Ainda que sua raiz envelheça na terra, e o seu tronco morra no chão,
9 Så grönskas han dock åter af vattnets lukt, och växer lika som han plantad vore.
9 ainda assim através do odor da água brotará, e dará galhos como uma planta.
10 Men hvar är en menniska, då hon död, förgången och borto är?
10 Mas o homem morre e definha, sim, o homem entrega o espírito, e onde está ele?
11 Såsom ett vatten löper utur en sjö, och såsom en bäck utlöper och förtorkas;
11 Como as águas minguam do mar, e a enchente se esvazia e seca;
12 Så är en menniska, då hon lägges ned, och varder intet uppståndandes, och varder intet uppvaknandes, så länge himmelen varar, och varder icke uppväckt af sinom sömn.
12 assim o homem se deita, e não se levanta; até que não haja mais céus, eles não acordarão nem se levantarão de seu sono.
13 Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede afgår, och satte mig ett mål, att du ville tänka uppå mig.
13 Quem dera que me escondesses na sepultura, e me mantivesses em secreto até que a tua ira passasse; e me mostrasses um determinado momento e te lembrasses de mim!
14 Menar du, att en död menniska skall åter lefva igen? Jag förbidar dagliga, medan jag strider, tilldess min förvandling kommer;
14 Se um homem morre, viverá ele novamente? Por todos os dias de meu tempo determinado eu esperarei, até que venha a minha mudança.
15 Att du ville kalla mig, och jag måtte svara dig; och du ville icke förkasta ditt handaverk:
15 Tu chamarás, e eu te responderei; tu terás desejo pelo trabalho de tuas mãos.
16 Ty du hafver allaredo talt min tren; men akta dock icke uppå mina synd.
16 Porque agora contaste meus passos; não vigias sobre o meu pecado?
17 Min öfverträdelse hafver du förseglat uti ett knippe, och sammanfattat mina missgerning.
17 Minha transgressão está selada em um saco, e costuras a minha iniquidade.
18 Förfaller dock ett berg, och förgås, och en klippa går af sitt rum;
18 E certamente o monte que cai torna-se nada, e a rocha é removida de seu lugar.
19 Vattnet sköljer stenarna bort, och floden förer jordena bort; men menniskones hopp är förloradt.
19 As águas gastam as pedras; tu lavas as coisas que crescem do pó da terra, e tu destróis a esperança do homem.
20 Ty du stöter henne platt omkull, så att hon förgås; du förvandlar hennes väsende, och låter henne fara.
20 Tu prevaleces para sempre contra ele, e ele passa; mudas o seu semblante, e o envias.
21 Äro hennes barn i äro, det vet hon icke; eller om de äro föraktelige, det förnimmer hon intet.
21 Os seus filhos vêm para honrar, e ele não tem conhecimento disso; e eles são humilhados, mas ele não percebe isso neles.
22 Medan hon är i köttena, måste hon hafva sveda; och medan hennes själ är än när henne, måste hon lida vedermödo.
22 Mas a sua carne sobre ele terá dor, e a sua alma nele se lamentará.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 14, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.