Jó 14
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs NVI
NVI Nova Versão Internacional
1 Menniskan, af qvinno född, lefver en liten tid, och är full med orolighet;
1 "O homem nascido de mulher vive pouco tempo e passa por muitas dificuldades.
2 Växer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifver icke.
2 Brota como a flor e murcha. Vai-se como a sombra passageira; não dura muito.
3 Och öfver en sådana upplåter du din ögon, och drager mig för dig i rätten.
3 Fixas o olhar num homem desses? E o trarás à tua presença para julgamento?
4 Ho vill finna en renan när dem, der ingen ren är?
4 Quem pode extrair algo puro da impureza? Ninguém!
5 Han hafver sin förelagda tid; hans månaders tal är när dig; du hafver satt honom ett mål före, derutöfver varder han icke gångandes.
5 Os dias do homem estão determinados; tu decretaste o número de seus meses e estabeleceste limites que ele não pode ultrapassar.
6 Gack ifrå honom, att han må hvilas, så länge hans tid kommer, den han såsom en dagakarl bidar efter.
6 Por isso desvia dele o teu olhar, e deixa-o, até que ele cumpra o seu tempo como trabalhador contratado.
7 Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.
7 "Para a árvore pelo menos há esperança: se é cortada, torna a brotar, e os seus renovos vingam.
8 Ändock dess rot föråldras i jordene, och stubben dör i mullene;
8 Suas raízes poderão envelhecer no solo e seu tronco morrer no chão;
9 Så grönskas han dock åter af vattnets lukt, och växer lika som han plantad vore.
9 ainda assim, com o cheiro de água ela brotará e dará ramos como se fosse muda plantada.
10 Men hvar är en menniska, då hon död, förgången och borto är?
10 Mas o homem morre, e morto permanece; dá o último suspiro, e deixa de existir.
11 Såsom ett vatten löper utur en sjö, och såsom en bäck utlöper och förtorkas;
11 Assim como a água desaparece do mar e o leito do rio perde as águas e seca,
12 Så är en menniska, då hon lägges ned, och varder intet uppståndandes, och varder intet uppvaknandes, så länge himmelen varar, och varder icke uppväckt af sinom sömn.
12 assim o homem se deita e não se levanta; até quando os céus já não existirem, os homens não acordarão e não serão despertados do seu sono.
13 Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede afgår, och satte mig ett mål, att du ville tänka uppå mig.
13 "Se tão-somente me escondesses na sepultura e me ocultasses até passar a tua ira! Se tão-somente me impusesses um prazo e depois te lembrasses de mim!
14 Menar du, att en död menniska skall åter lefva igen? Jag förbidar dagliga, medan jag strider, tilldess min förvandling kommer;
14 Quando um homem morre, acaso tornará a viver? Durante todos os dias do meu árduo labor esperarei pela minha dispensa.
15 Att du ville kalla mig, och jag måtte svara dig; och du ville icke förkasta ditt handaverk:
15 Chamarás, e eu te responderei; terás anelo pela criatura que as tuas mãos fizeram.
16 Ty du hafver allaredo talt min tren; men akta dock icke uppå mina synd.
16 Por certo contarás então os meus passos, mas não tomarás conhecimento do meu pecado.
17 Min öfverträdelse hafver du förseglat uti ett knippe, och sammanfattat mina missgerning.
17 Minhas faltas serão encerradas num saco; tu esconderás a minha iniqüidade.
18 Förfaller dock ett berg, och förgås, och en klippa går af sitt rum;
18 "Mas, assim como a montanha sofre erosão e desmorona, e a rocha muda de lugar;
19 Vattnet sköljer stenarna bort, och floden förer jordena bort; men menniskones hopp är förloradt.
19 e assim como a água desgasta as pedras e as torrentes arrastam terra, assim destróis a esperança do homem.
20 Ty du stöter henne platt omkull, så att hon förgås; du förvandlar hennes väsende, och låter henne fara.
20 Tu o subjulgas de uma vez por todas, e ele se vai; alteras a sua fisionomia, e o mandas embora.
21 Äro hennes barn i äro, det vet hon icke; eller om de äro föraktelige, det förnimmer hon intet.
21 Se honram os seus filhos, ele não fica sabendo; se os humilham, ele não o vê.
22 Medan hon är i köttena, måste hon hafva sveda; och medan hennes själ är än när henne, måste hon lida vedermödo.
22 Só sente a dor do seu próprio corpo; só pranteia por si mesmo".
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 14, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.