Jó 6
Swedish 1917 Version (SVD) vs VC
1 Då tog Job till orda och sade:
1 Jó tomou a palavra nestes termos:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
2 Ah! se pudessem pesar minha aflição, e pôr na balança com ela meu infortúnio!
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
3 esta aqui apareceria mais pesada do que a areia dos mares: eis por que minhas palavras são desvairadas.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
4 As setas do Todo-poderoso estão cravadas em mim, e meu espírito bebe o veneno delas; os terrores de Deus me assediam
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
5 Porventura orneja o asno montês, quando tem erva? Muge o touro junto de sua forragem?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
6 Come-se uma coisa insípida sem sal? Pode alguém saborear aquilo que não tem gosto algum?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
7 Minha alma recusa-se a tocar nisso, meu coração está desgostoso.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
8 Quem me dera que meu voto se cumpra, e que Deus realize minha esperança!
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
9 Que Deus consinta em esmagar-me, que deixe suas mãos cortarem meus dias!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
10 Teria pelo menos um consolo, e exultaria em seu impiedoso tormento, por não ter renegado as palavras do Santo.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
11 Pois, que é minha força para que eu espere, qual é meu fim, para me portar com paciência?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
12 Será que tenho a fortaleza das pedras, e será de bronze minha carne?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
13 Não encontro socorro algum, qualquer esperança de salvação me foi tirada.
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
14 Recusar a piedade a um amigo é abandonar o temor ao Todo-poderoso.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
15 Meus irmãos são traiçoeiros como a torrente, como as águas das torrentes que somem.
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
16 Rolam agitadas pelo gelo, empoçam-se com a neve derretida.
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
17 No tempo da seca, elas se esgotam, e ao vir o calor, seu leito seca.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
18 as caravanas se desviam das veredas, penetram no deserto e perecem;
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
19 As caravanas de Tema espreitavam, os comboios de Sabá contavam com elas;
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
20 ficaram transtornados nas suas suposições: ao chegarem ao lugar, ficaram confusos.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
21 É assim que falhais em cumprir o que de vós se esperava nesta hora; a vista de meu infortúnio vos aterroriza.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
22 Porventura, disse-vos eu: Dai-me qualquer coisa de vossos bens, dai-me presentes,
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
23 livrai-me da mão do inimigo, e tirai-me do poder dos violentos?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
24 Ensinai-me e eu me calarei, mostrai-me em que falhei.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
25 Como são eficazes as expressões conforme a eqüidade! Mas em que podereis surpreender-me?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
26 Pretendeis censurar palavras? Palavras desesperadas, leva-as o vento.
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
27 Seríeis capazes de pôr em leilão até mesmo um órfão, de traficar o vosso amigo!
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
28 Vamos, peço-vos, olhai para mim face a face, não mentirei.
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
29 Vinde de novo; não sejais injustos; vinde: estou inocente nessa questão.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
30 Haverá iniqüidade em minha língua? Meu paladar não sabe discernir o mal?
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 6, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.